• Anonym (Lia)
    Mån 30 maj 2016 10:13
    27631 visningar
    116 svar

    Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

    Är själv i en situation där jag känner mig villrådig kring att försöka att skaffa barn eller inte. Åren går... Är inte övertygad om att barn är rätt för mig men är livrädd över att jag ska ångra mig om 5-10 år när det är för sent.

Svar på tråden Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?
  • Ons 1 jun 2016 14:35
    #71
    Anonym (E) skrev 2016-06-01 12:54:29 följande:

    Aldrig ångrat, men ändå sörjt något. Och det har jag tillåtit mig. Älskar mitt liv och har alltid tänkt att det är värre att ångra att man skaffade barn än att ångra att man inte gjorde det.


    Håller med. Ångrar man sig efter barnet är fött så kommer ju barnet förmodligen att känna av det på något sätt. Och eftersom de ev. Barnbarnen kommer sedan så handlar det ju inte om 18 års ansvarstagande, som en del angett i andra trådar.

    Med den utvecklingen som är nu med bostäder och jobb kan det dessutom bli ett 30-årigt åtagande, och sedan barnbarn direkt. Så inte mycket självklar egentid i livet efter barnet fötts.

    Är själv uppvuxen med en förälder som inte gillar barn. Han är en person som nog aldrig skulle kunna tänka sig att bo själv alls, så han skaffade väl oss för att det förväntas antar jag. Han gillar fortfarande inte barn, så jag ser hur besviken hans sambo blir hur han bemöter hennes barnbarn. De blir, liksom jag som liten, lite rädda och undrande över hans ogillande blickar och att han bara lämnar bordet utan att säga något.

    Själv ogillar jag inte barn, som pappa, men vi är lika på en punkt. Vi tycker om när det är lugnt och skönt. Jag mer pga att jag har lite ensamvargastuk över mig. Men även för att jag upplevde familjen som en arena där det inte var ok att vara sig själv, utan ständig anpassning och trippade på tå för att pappa inte skulle få utbrott. Därför som jag älskar frihet och självbestämmande tror jag, och att familjeansvar aldrig känts så lockande. Vänskapsband känns mer jämlikt än familjeband.

    Även om jag större delen av livet, även som tonåring, valt bort barn så har jag däremot ibland tänkt att om jag träffar en man som väldigt, väldigt gärna vill ha barn, och som jag skulle vara 110 % säker på skulle ta mycket ansvar för barnen och vårt gemensamma liv, då hade jag kunnat överväga att bli mamma.

    Nu träffade jag istället någon som mer liknar mig och det blir bra så. Är ju 43 nu. Kan däremot tänka mig att ställa upp som kontaktperson eller liknande för ett barn som har det svårt, dvs vars en bra vuxen utanför familjekretsen. Dvs vara en person som jag hade behövt ha i mitt barn/ungdomsliv.
  • Anonym (:()
    Ons 1 jun 2016 17:55
    #72
    nevermind skrev 2016-06-01 12:26:29 följande:

    Alla argument om barnbarn... Tänk om det inte blir några barnbarn??


    Är det någon annan utöver jag som nämnt barnbarn...?
  • Ons 1 jun 2016 19:42
    #73

    Kan nog vara så att det brukar vara ett vanligt argument i trådar där diskussionens fokus handlar om att man aldrig ångrar sina barn. Och hur barn och barnbarn är en garanti för ett bra liv som äldre. De utan barn kommer då sitta ensamma på hemmet och ångra sig.

    I trådar som handlar om mor-och farföräldrar som inte vill ta så mycket ansvar för barnpassning blir argumentationen lite den samma.

    Men i de här tråden tycker jag absolut att det varit lite annan ton.

  • Anonym (gg)
    Tor 2 jun 2016 16:14
    #74
    +1
    Thedrjohn skrev 2016-05-31 23:05:31 följande:
    Det är det här jag menade med dimensionen som barn tillför som är svår att förstå om man inte varit med om det. Det är en resa som förändrar. Dels på grund av ansvaret men mest för att man får en chans att hjälpa en ny person att upptäcka världen och överföra sina egna värderingar och synsätt. Man får även uppleva ovillkorslös kärlek. Sammantaget så utvecklar det ens person på ett sätt som få andra saker gör.
    Ja, men jag menar att man inte måste "leva på samma sätt hela livet" bara för att man väljer att inte skaffa barn. Att skaffa barn är ETT sätt att hitta en djupare tillvaro och en annan mening med livet, men jag menar att det finns många fler sätt att komma dit.
  • Lör 21 okt 2017 14:28
    #75

    Hej

    Googlade lite om det fanns någon länk med vi som väljer bort barn. Såg då ditt inlägg .

    Jag har valt att inte skaffa barn, är nu 43 år o ångrar mig inte:)

    Jag älskar barn, men har inte längtat tillräckligt efter att skaffa egna.

    Meningen med livet måste inte vara att få egna barn.

    Var o en har rätt att gå sin egen väg. Så mitt råd till dig är lyssna vad din innersta sanna röst säger. Bara du som kan bestämma.

    Önskar dig allt gott:)

  • Lör 21 okt 2017 15:18
    #76
    -1
    Rödtjärnens Anna skrev 2016-05-30 20:14:45 följande:

    Det finns mycket jag ångrar i livet. Ett av dem är att jag inte skaffat barn. Jag är runt 40, så jag hoppas att det finns tid, men är tveksam.


    Nu sitter jag här 1,5 år senare. Har en tre månader gammal son. Är överlycklig att fått barn och önskar att jag fått ett tidigare. Mammalivet är fantastiskt!
  • Lör 21 okt 2017 15:44
    #77

    Absolut inte! Särskilt inte nu när lillsyrran fått sin bebis, trots att hon är världens snällaste lilla unge. Syrran säger, nu när hon vet hur det är, att jag nog hade mått väldigt dåligt med barn. Jag har mina syskonbarn som är det största i mitt liv, sen har jag en massa annat roligt.

    Min kompis ville ha barn och försökte lite löst med sin kompis/f.d. älskare men det tog sig inte på ett år. Hon tror det kan bli svårt och har accepterat det. Hon säger att det positiva med detta är att hon verkligen tar till vara på livet, fyller livet med annat. Hon dansar till exempel, tävlar till och med i dans. På ett sätt blev livet roligare säger hon.

    Jag älskar mitt liv. <3 Och är väldigt säker på att jag har gjort rätt nu när syrran sa som hon gjorde.

  • Lör 21 okt 2017 15:46
    #78
    Anonym (Lia) skrev 2016-05-30 13:43:06 följande:
    Jag tror inte det är särskilt många som ångrar det barn de skaffade. Däremot är nog många helt oförberedda på de uppoffringar och försakande som krävs och saknar tiden som fanns innan barn.
    Du borde googla lite... Det finns en hel del som ångrat sig. Och jag ångrar hellre att jag inte skaffade barn, än att ångra dom jag skaffade. För då finns det några stackars barn som drabbas. Det vore väldigt själviskt av mig att riskera att utsätta barn för det.
  • Lör 21 okt 2017 15:48
    #79
    Anonym (Groda) skrev 2016-05-30 18:42:29 följande:
    Nej, det borde man inte göra. Men jag tycker absolut det är fantastiskt att få äran och möjligheten att bilda familj, älska och bli älskad och när jag blir gammal och ensam är jag förhoppningsvis okej med det. Gammal och vis.

    Jag tänkte inte gammal och ensam på äldreboende var motivering men många av dem och barnlösa ångrar i just det skedet sina beslut om att inte skaffa barn.

    Väljer man bort barn är man nog jävligt medveten om det val man gör och vad som ligger bakom.
    Men alla tycker inte att det är fantastiskt.
  • Lör 21 okt 2017 16:36
    #80
    Rödtjärnens Anna skrev 2017-10-21 15:18:13 följande:
    Nu sitter jag här 1,5 år senare. Har en tre månader gammal son. Är överlycklig att fått barn och önskar att jag fått ett tidigare. Mammalivet är fantastiskt!
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.
Svara i tråden...