Jag har ställt in mig på att få klara mig själv då pappan förmodligen inte vill vara delaktig. Min fråga är till er som är i, eller har varit i, samma situation. Vad säger omgivningen (arbetskamrater osv) när man berättar att ens väntade barn inte har en solklar längtande pappa? Jag är nyfiken på era erfarenheter!
Men skit i vad andra tycker. Stå upp stolt 
Men skit i vad andra tycker. Stå upp stolt
Jag blev lämnad när jag var gravid. Omgivningens reaktion var väl att det var hans förlust och detta skulle jag klara galant.
Tror det beror på hur man framstår själv. Jag var så säker på att allt skulle gå bra. Vilket det gjorde. :)
[quote=76709778][quote-nick]Hilda77 skrev 2016-06-14 08:20:46 följande:[/quote-nick]
Jag blev lämnad när jag var gravid. Omgivningens reaktion var väl att det var hans förlust och detta skulle jag klara galant.
Tror det beror på hur man framstår själv. Jag var så säker på att allt skulle gå bra. Vilket det gjorde. :)
[/
Härligt! Har han velat ha kontakt med barnet efteråt eller bröt ni all kontakt helt?
Han träffar sin son 1-2 ggr om året. Ingen kontakt där i mellan. Men det har gått över förväntan. Sonen har en massa människor runt honom som älskar honom. Det är ganska skönt att vara själv, ingen som lägger sig i eller har åsikter om uppfostran och dylikt.
Väntar mitt andra barn nu. Denna graviditeten var självvalt att jag skulle va ensam om. Danmarksbaby. :)
största delen av min omgivning gav mig mycket förståelse och empati och var beredda att stödja vilket som helst mitt beslut, när jag blev oplanerat gravid med en partner jag inte ens hunnit att etablera relation till med.
men det var en människa i omgivningen som påverkade mitt självförtroende så pass mycket negativt att jag bestämde mig för abort..hon sa då "hur fan tänker du att klara det om du redan nu säger ofta att du inte orkar?" och sv.
andra gången jag blev gravid fick jag ännu mer stöd och värme från omgivningen som tyckte att jag borde behålla denna gång, då det verkade meant to be..
och så undvek jag att prata om det med människor som kunde ge mig negativa vibbar.
största delen av min omgivning gav mig mycket förståelse och empati och var beredda att stödja vilket som helst mitt beslut, när jag blev oplanerat gravid med en partner jag inte ens hunnit att etablera relation till med.
men det var en människa i omgivningen som påverkade mitt självförtroende så pass mycket negativt att jag bestämde mig för abort..hon sa då "hur fan tänker du att klara det om du redan nu säger ofta att du inte orkar?" och sv.
andra gången jag blev gravid fick jag ännu mer stöd och värme från omgivningen som tyckte att jag borde behålla denna gång, då det verkade meant to be..
och så undvek jag att prata om det med människor som kunde ge mig negativa vibbar.
Skulle ha varit em emoji och inte fyra frågetecken ;)
Han träffar sin son 1-2 ggr om året. Ingen kontakt där i mellan. Men det har gått över förväntan. Sonen har en massa människor runt honom som älskar honom. Det är ganska skönt att vara själv, ingen som lägger sig i eller har åsikter om uppfostran och dylikt.
Väntar mitt andra barn nu. Denna graviditeten var självvalt att jag skulle va ensam om. Danmarksbaby. :)
[quote=76714782][quote-nick]Melissenta skrev 2016-06-15 21:27:36 följande:[/quote-nick]
hos mig var det tvärtom... min mamma var en ängel mot mig som skulle hjälpa och stödja oavsett vad.
men min pappa förvånade mig med sin inställning - att jag inte har rätt att beröva mitt barn av en bra start i livet..han tycker att det finns bara ett sätt att uppfostra ett barn - i en komplett familj...
i slutändan var det så klart bara jag som kunde bedöma huruvida jag skulle kunnat ge barnet ett bra liv..
[/quote
Min mamma sa ungefär som din pappa. Tur vi fick en av varje ;)
Det finns många det fungerar super för. Va med i en fbgrupp för ensamstående när jag väntade första. Många där tog sen klivet att skaffa syskon på egen hand.
Nu kan jag se att mitt liv är ganska perfekt och kag skulle inte vilja ha det på något annat vis. Just då, gravid o lämnad var det lite svårare.
Du är alltså beviset på att det funkar ;)
Ja, man klarar så mycket mer än man tror! <3
Det finns många det fungerar super för. Va med i en fbgrupp för ensamstående när jag väntade första. Många där tog sen klivet att skaffa syskon på egen hand.
Nu kan jag se att mitt liv är ganska perfekt och kag skulle inte vilja ha det på något annat vis. Just då, gravid o lämnad var det lite svårare.