Till er gravida;fråga

Det är nog väldigt individuellt. 
Har man, som jag, turen att må hur bra som helst finns ju ingen anledning att ändra några vanor. 
Efter den första förlamande tröttheten har mitt liv fortsatt precis som vanligt.. Förutom att jag naturligtvis tar något alkoholfritt när jag tar en AW.
Hemma är det som vanligt med sysslor. Fast jag vågar inte klippa gräset. Vet inte om det är löjligt men jag är rädd för skakningarna :)

I min vänskapskrets finns båda delarna, de som är som vanligt och de som drar sig undan. Min uppfattning är att de som drar sig undan också är de som ofta är sjuka etc när de inte är gravida. 

Det beror nog helt på hur man mår! Jag mådde illa t.o.m. v.17 och är fortfarande (v.21 imorgon) så sinnessjukt trött hela tiden - så jag orkar helt enkelt betydligt mindre än innan och på så vis har mina vanor ändrats enormt, och det gör mig galen! Jag vill så gärna orka träffa kompisar efter jobbet, göra roliga saker på helgerna och hjälpa min fästman med att fixa allt hemma, men oftast vill jag bara sova, sova och sova. Hoppas på en vändning snart!

Men jag tycker absolut att du med gott samvete kan använda det faktum att du bygger ett litet liv inom dig som ursäkt för att inte orka släpa dig upp och ner för trappor alla gånger :)

Det är nog väldigt individuellt. En del mår så himla dåligt under sina graviditeter med allt från illamående till trötthet och foglossning. 

Jag mådde kasst hela första trimestern och en bit in i den andra. Sen mådde jag toppen större delen av andra trimestern för att därefter må riktigt kasst igen den sista tiden. Då orkade jag inte träffa någon alls, inte ens om de kom hem till mig. Jag var jättetung och barnet tryckte på varenda organ i kroppen kändes det som så det var svårt att röra sig, andas och äta. Sen fick jag vedervärdiga ligamentsmärtor när jag gick, så promenader var inget jag ville syssla med. 

Min förra graviditet var jag extremt trött första trimestern så jag klarade inga sena kvällar och gick därför ofta hem tidigare när jag var med kompisar. Då var ju graviditeten min "ursäkt" men det var ju helt sant.

Andra trimestern (eller v 10-20 ungefär) hade jag ganska mycket foglossning så långa promenader och sportiga aktiviteter fick jag tacka nej till även om jag gärna tittade på när övriga familjen spelade fotboll.

Bäst mådde jag nog sista trimestern så då kunde jag vara med på allt som jag inte var för otymplig för.

Gällande hushållssysslor har vår uppdelning varit samma som innan förutom att min man fått ta damsugningen pga. att det förvärrade foglossningen.

Nu är jag i v 11 med barn nr. 2 och väntar på att tröttheten sks släppa. Jag börjar känna foglossningen igen så det blir nog ingefär likadant denna gång.

Visst kan jag i enstaka fall ha använt graviditeten som ursäkt för att slippa någon aktivitet som jag verkligen inte varit sugen på men det tycker jag är helt ok.

Hmm ja faktiskt så missbrukar jag min roll som gravid ;) Man får ju passa på!

Har känt periodvis under mina graviditeter att jag velat dra mig undan lite, men har mått ganska dåligt också. Denna graviditeten har jag faktiskt mått bättre och då också tyckt att det varit lättare att hålla igång det sociala.

jag missbrukar det inte MEN jag undviker sånt som får mig att få ont, sånt som får mig att må illa och kräkas, sånt jag inte orkar med just nu och sånt som får mig att må dåligt ( ledsen)

Känner precis som du orkar inte göra ett smack för jah är så trött haha x) min man är en ängel från ovan som gör allt jag inte orkar här hemma:) min underbara man :) haha tycker oxå man kan skulle på graviditeten ibland faktiskt haha körde iväg min man när jag va gravid med sonen så hade jag cravings på satsumas skickade iväg han o köpa typ kl. 8 på kvällen ica stängde 9 haha o vi både en bit därifrån för jag själv orkade inte för jag va ju gravid haha x) denna gången har jag inte fått några cravings än är väl vaniljglass bara :)

Jag har haft foglossning hela graviditeten vilket gör att man inte är så rörlig. Även om man kanske inte har foglossning så är man ju ganska trött och sliten av olika anledningar, varje fall jag. Så bokar man att man ska ta en kaffe hos någon, och den personen frågar om man ska ta en promenad.... och man trodde man förklarat HUR ont man hade eller hur trött man var. Eller kanske en kaffe på stan, men vännen måste bara springa å göra lite äranden först och man måste förklara IGEN att jag orkar inte gå på stan. När det känns mer jobbigt att hela tiden vara den som drar ner och inte kan följa på saker så känns det som att man hellre tackar nej än måste stå å förklara sig hela tiden. Så har jag känt varje fall under min graviditet!

det beror på hur man mår.... jag har BF idag och gör precis allt som innan fortfarande.. slutade jobba förra vecka, när jag fick reda på att vi skulle ha barn började vi bygga vårt hus och höll på tills November...levde som vanligt, städade, lagade mat, bakade, gick på konsert, restaurang....

det enda jag kräver är att min man tar ut hunden på morgonen så jag inte behöver gå till skogen I mörket med henne:) det är typ ingen som ser mig som höggravid heller men det är nog mitt eget fel eftesom jag aldrig har klagat på nåt och inga av våra vänner har barn så dem har nog ingen aning heller hur det är:)