Fången i mitt egna hem :(

Mina föräldrar var nästan som dina. Inte så illa som du har men dom var kontrollerande med allt jag gjorde och sa (inget våld fysiskt med jobbigt psykisk ). Jag städade, lagade mat, tog hand om djuren osv. Jag var som en fånge, men jag hade bil och körkort så jag bara stack och tog skiten dagen efter. De var hästarna som gjorde att jag var kvar, hade inte råd att ha min häst någon annan stans. Träffade kärleken i Stockholm och bodde i Göteborg. Efter 6 månader flyttade jag till Stockholm och lämnade allt vid 25 års ålder. (Lite speciellt med gård och familjer, många bor kvar på gården. Tanken var väl att jag aldrig skulle flytta, vilken lyx med någon som drar in pengar, gör hushållet och djuren). Min häst visste jag inte skulle fara illa, mina föräldrar är inte elaka, duma eller så. Men dom såg nog inte riktigt hur dom behandlade mig.

Jag hade tur som kunde flytta till pojkvännen och ännu bättre, andra sidan landet. Efter 3 dagar skickar jag ett sms att jag flyttat till Stockholm och kommer inte tillbaka. Jag pratade bara med dem när dom kunde prata med mig. Börjar dom anklaga och skälla la jag bara på. Skickas sms att jag pratar med dem igen när dom kunde uppföra sig.

Bästa jag har gjort för både mig och mina föräldrar. Vi har så bra kontakt nu och vi umgås på ett så bra sätt. Dom ser mig som en vuxen person, vilket nog var problemet förut. Dom accepterar mina val, inte säga direkt att jag har fel för dom tycker annat.

Se till att komma därifrån, flytta till någon du känner? Du behöver inte berätta var du är, dom kommer inte kunna hitta dig. Ringer dom polisen kommer polisen förmodligen bara skratta när dom hör att din farsa vill veta var hans 19 åriga dotter är, hon har rymmt hemifrån. Du kan innan kontakta polisen och säga att dim pappa kommer anmäl dig förvunnen. Du kan åka ikväll om det är så. Hitta ett jobb och sedan någonstans att bo. Du tidigare, flytta ib till någon du känner?