• Anonym (M)

    Lånar/tar du pengar av ditt barn?

    Anonym (!) skrev 2016-07-17 22:36:20 följande:

    Har aldrig sagt det finns nån lag på det . Har man ett syfte att spara till barnen så tar man fan inte dom pengarna för eget behov sen .

    Har aldrig sagt att man måste spara till barnen men är syftet att det man sparar om man sparar att det är ett sparande till barnet så är det till barnet


    Har man talat om det för barnet kan jag hålla med, då har man ju i praktiken gett bort pengarna.

    Men så länge man sparar på eget konto, eller under den egna madrassen utan att delge någon annan får man väl ändra syfte så mycket man vill. Precis som om man sparar till en moped men kommer på att man vill ha en cykel i stället ....

    Eller om man sparar i syfte att köpa julklappar till sina föräldrar, men så behöver man penagr till något man bedömmer som viltigare och köper billigare klappar istället. Har man då stulit av sina föräldrar?
  • Anonym (M)
    Anonym (!) skrev 2016-07-17 22:54:40 följande:

    Vem har ett sparande specifikt till en persons tex föräldrar julklapp ?

    Sparar man till moped o köper en cykel är det ju inte samma sak då pengarna ändå går till den som skulle ha mopeden fast i form av en cykel .


    Det kan mam väl göra, lägga undan en slant varje månad till juklappar?

    Och sen kommer bågot

    viktigare emellan och juklappakontot halveras.

    Men min poäng var att så länge man nu inte (av någon outgrundlig anledning) talat om till mamma att du ska få en julklappa för 500kr så gör man inget moraliskt fel om det visar sig att man bara har råd med 250 kr

    Dvs så länge det handlar om ens eget privata budgetupplägg eller ambition för sitt sparande finns det väl inget omoraliskt i att ändra sitt budgetupplägg eller sin ambition med sparande?
  • Anonym (M)

    Visst skulle man väl kunna göra det. Tex känna att mamma är värd en extra stor klapp i år och lägga undan en hundralapp i månaden i en burk...

    Eller bestämma att barnet ska få en klapp för 2000:- men närmare jul inse att de där pengarna behövs bättre till annat och ändra ambitionen till tusen kr.

    Men egebtligen är det helt irrelevant för min poäng hur vanligt det är att man gör så. Poängen är ju ändå den samma - om jag har tänkt att ge min mamma 1200:- i julklapp (utan att informera mamma om detta) men sen ändrar mig till 600:-- begår jag en omoralisk handling gentemot mamma då?


    Anonym (!) skrev 2016-07-17 23:10:39 följande:

    Till just föräldrar ? Till julklappar överlag ja men just till specifik person ?


  • Anonym (M)
    Anonym (!) skrev 2016-07-17 23:54:55 följande:

    Nä poängen är långt ifrån den samma som att spara till sina barn . Mycket dålig jämförelse .

    Vi skulle ha ca 20 olika sparkonton bara till julklappar om vi skulle göra så , vi köper åt ca 20 per . Haha herregud


    Varför inte.

    Har man sagt till barnet att man sparar 100 kr/månad till barnet håller jag med om att det är att räkna som barnets moraliskt även om det inte är det juridiskt. (Och då är det sak samma om man har pengarna på ett konto eller i en kaffeburk)

    Men om man har ett helt eget sparande med ambitionen att en viss summa ska gå till barnet på 18-årsdagen eller mamma på 70-årsdagen kan jag inte se hur det skulle kunna anses som stöld ur ett moraliskt perspektiv om man av ett eller annat skäl ändrar den ambitionen. Det är ju fortfarande ens egna pengar, man har inte gett bort pengarna utan har bara ambitionen att göra det.

    Att jag jämförde med cykeln/mopeden förut var bara för att visa att privatekonomi ofta fungerar så - man lägger upp ekonomiska planer (allt från matbudget till sparande till vissa saker) men ibland väljer man att göra förändringar i dessa planer eftersom det finns praktiska behov av att göra så. Det är onget konstigt. Själv gör jag en detaljbudget på årsbasis - men det innebär inte att jag följer den slaviskt, men den fungerar bra som stöd och riktmärke.

    Sen förståe jag inte vad olila konton har med saker och ting att göra. Man kan väl spara till olika saker på samma konto.

    Eller menar du att om jag har ett konto där jag varje månad sätter on 500kr till semesterspar, 500kr till buffert och 500kr till dotterns 18-årsdag är det mer ok att ta från de pengar jag tänkt ge till dottern än om jag har pengarna på tre olika konton?
  • Anonym (M)
    Anonym (Emma) skrev 2016-07-18 15:07:48 följande:

    Ni som tar av pengarna ni sparat åt era barn, varför sparar ni till dem? Det är ju skillnad om man har ett konto till barnet som ska gå till saker som cyklar osv. Men om man sparar en viss summa i månaden för att barnet ska få pengarna när det är vuxet förstår jag ärligt inte hur man har mage att ta av dessa. Jag sparar varje månad till barnen. Jag tänker inte ens på att dessa pengar finns. Jag vill ge mina barn en bra start i vuxenlivet. Om man behöver ta av pengarna har man uppenbarligen inte råd att spara till barnen och då kanske det är bättre att sänka summan. Arv, ersättningar från försäkringar och pengar barnet fått i present är ännu värre att ta av.


    Så du tänker att det är bättre att sänka ambitionerna redan från början?

    Istället för att försöka och kanske misslyckas pga oväntad sjukdom eller liknande är det bättre att inte försöka alls?

    De som har ambitioner till att spara en viss summa till barnens 18-årsdag (som ex) men som inte klarar det pga av att buffertsparandet inte räcker vid en krissituation är ju personer som har det tufft ekonomiskt ändå. Det är väl rätt beundransvärt då kan jag tycka att trots det har höga ambitioner.

    (Att ta från pengar som faktiskt är barnens som presenter är ju en helt annan sak ännatt ha vissa ambitioner med det egna privata sparandet)
  • Anonym (M)
    Anonym (Emma) skrev 2016-07-18 21:47:57 följande:

    Jag menar att de verkar ju inte anse att det är barnens pengar ändå.


    Nej precis vilket väl egentligen var hela poängen. Så länge som pengarna fortfarande är föräldrarnas, inga pengar har getts bort och inga läften om pengar getts så handlar det i tanken öronmärkta sparander bara om en ambition. En ambition om att kunna ge bort en viss summa till barnen som vuxna. Och ambitioner bör man kunna ändra om omständigheterna så förespråkar. Precis som om man har ambitionen att kunna göra en utlandssemester och sparar i fyra år för detta, väl inne på fjärde året händer en massa och de ekonomiska förutsättningarna ändras radikalt. I den situationen besömmer man det oansvarigt att åka på den dår resan och använder pengarna där de behövs bättre - ambitionerna förändras.

    Jag tycker att det vore mer oansvarigt att inte kunna förändra sina ambitioner i ett sånt läge.

    Men som sagt - poängen (min) var just den - att det ju inte var barnens pengar. Vore det det, vore det en helt annan sak.
Svar på tråden Lånar/tar du pengar av ditt barn?