Forum Känsliga rummet Förlossningsrädsla
Inlägg från Visa alla inlägg
  • Anonym (Arg)
    Äldre 12 Aug 11:57
    6813 visningar
    70 svar
    70
    6813

    Finns det förlossningsrädda barnmorskor?

    Anonym (hej hej) skrev 2016-08-08 23:10:06 följande:

    Japp. Jag har har smärtproblematik i underlivet och är livrädd för att inte klara av en förlossning, eller framförallt undersökningarna. Dessutom är jag en riktig kontrollmänniska och vet att man måste släppa på kontrollen för att inte få panik av värkarna och det gör mig livrädd. Och även om jag vet att vaginala förlossningar är väldigt säkra och för det mesta positiva upplevelser så är det såklart svårt att inte tänka på att få en jobbig förlossning, en bristning i ändtarmen, förlora en massa blod osv. Barnet är jag inte så orolig för eftersom jag vet hur extremt bra koll mina kollegor och läkarna håller på det om något tar överdrivna försiktighetsåtgärder. Då är jag mer orolig nu, för att något ska hända i magen utan att jag eller bm på MVC upptäcker det och så är det för sent när vi väl är på förlossningen.

    Men samtidigt så ser jag inte snitt som en lösning heller. Dels riskerna, mkt större risk för stor blödning (apropå det), men också för blodpropp, smärtor efteråt, infektion, behöva kateter... och då får jag ju garanterat en jättestor "bristning", vid vaginal förlossning har jag ju åtminstone en chans att slippa :P . Sen dels för efterförloppet, att det är större risk att barnet blir påverkat så att vi inte får vara tillsammans direkt (vill ju att barnet lyfts direkt ur mig upp på min mage/mitt bröst, inte behöver ligga och stimuleras och få andningshjälp i flera minuter  först), att amningen strular och att återhämtningen blir värre. Även om en del nysnittade studsar ur sängen så är det överlag betydligt tuffare att hämta sig för dem. Och jag hoppas på att få gå på tidig hemgång, blir det snitt går inte det.

    Så... sitter lite i skiten så att säga! Men å andra sidan så vet jag att för de allra, allra flesta så blir det bra i slutändan hur ungen än kommer ut, så jag kan iaf trösta mig med det :)


    Men det blir ju inte bra "för de allra flesta"! Diskuterar man förlossningar och förlossningsskador med folk så upptäcker man snart att de jobbiga förlossningarna, dåliga upplevelserna och skadorna t o m dominerar.
  • Anonym (Arg)
    Äldre 12 Aug 15:58
    #10
    Anonym (hej hej) skrev 2016-08-12 13:13:40 följande:
    Alltså förlåt men hur tänker du nu..? Det här en tråd för förlossningsrädda, jag försöker lyfta fram det positiva jag klamrar mig fast vid och då kände du tydligen att det var alldeles oacceptabelt och ville istället försöka nedvärdera min personliga erfarenhet och spä på min oro? Jag är v37 så det är inte långt kvar till förlossningen och jag går och oroar mig varje dag. Dessutom inte helt lätt när man är barnmorska och alla antar att man ska vara så jä*la trygg och cool med allt så man vågar inte prata med någon om det heller. Uppenbarligen får jag inte ens skriva om det anonymt i ett forum för känsliga ämnen!

    Men tack och lov så delar jag inte din upplevelse, varken som privatperson (får ju höra väldigt många förlossnignsberättelser av folk när de får veta att jag är barnmorska) eller som bm (men visst, kan ju hända att majoriteten av kvinnor av någon anledning ljuger för sina barnmorskor när de frågar om tidigare förlossningsupplevelse). Så jag tänker bortse från ditt försök att skrämma upp mig och fokusera på de berättelser jag fått ta del i första hand istället för någon närmobbare som bara vill trycka ner andra. 
    Jag är inte ute efter att skrämma någon. Fakta och information kan ALDRIG vara skadligt.

    Du har hamnat i kvinnosjukvårdens fälla att det skulle vara "stärkande" med en förlossning. Sanningen är att det spelar ingen som helst roll att eller hur du föder för att knyta an till ett barn. I mitt liv har det inte haft någon betydelse i kärleken till mitt barn, och absolut inget i min självbild som kvinna. Snarare motsatsen. Ändå hade jag en "PN".

    Om du skall föda vaginalt bör du avtala med din man att han kan föra din talan, att ni har tecken och att han genom hela FL frågar dig om allt är bra. Vad kan du ställa upp på och inte, var går din gräns?

    Förlossningar kan nämligen vara helt fruktansvärda och ge helt fruktansvärda skador. Jag vet, för jag har varit med om båda.

    Och nej, tro inte att alla fina berättelser är det enda som finns. Det finns massor av förlossningar som är oerhört fina upplevelser, men också motsatsen. Jag orkade inte gå tillbaka till MVC och berätta vad jag varit med om, så jag är verkligen en av dessa som du aldrig hört. Jag har varit öppen, kan inte annat, om min svåra skada. Såå många kvinnor berättar för mig om oförstående sjukvård, negligerande, man orkar inte berätta vilket trauma man varit med om.  Vi är många som drabbas och jag vill att varje kvinna tar ett informerat beslut och förstår vad en förlossning innebär. Hade jag fått veta detta innan hade jag gjort helt annorlunda, men främst tror jag att min man hade kunnat veta vad han skulle göra och avbrutit.
    Anonym (Skitsnack) skrev 2016-08-12 13:16:44 följande:

    Nej det dominerar inte med svåra förlossningar och skador. Var har du den statistiken ??

    Normala oproblematiska förlossningar är den övervägande delen. 
    Det föds så otroligt många barn varje dag. Men sen hör man bara talas om de jobbiga. Det är sällan det står i nyheterna att "idag föddes 100 barn med problemfria förlossningar" 


    Ja, ironiskt nog så är det rubriken på dagens Västebotterkurir, att 80% av förstföderskorna skadas. 50% får bestående men enligt studien från Sahlgrenska akademin som kom för några år sedan. Jag har varit öppen med min skada och det är faktiskt en majoritet av alla berättelser jag hört som varit negativa. positiva kommer enbart från omföderskor.

    Jag har så många kvinnor i min bekantskapskrets som fått en SR. Min upptäcktes aldrig så jag finns inte ens i statistiken. 

    Kräv analt ultraljud direkt efter din förlossning.
  • Anonym (Arg)
    Äldre 12 Aug 16:04
    #11
    Anonym (hej hej) skrev 2016-08-12 13:13:40 följande:
    Alltså förlåt men hur tänker du nu..? Det här en tråd för förlossningsrädda, jag försöker lyfta fram det positiva jag klamrar mig fast vid och då kände du tydligen att det var alldeles oacceptabelt och ville istället försöka nedvärdera min personliga erfarenhet och spä på min oro? Jag är v37 så det är inte långt kvar till förlossningen och jag går och oroar mig varje dag. Dessutom inte helt lätt när man är barnmorska och alla antar att man ska vara så jä*la trygg och cool med allt så man vågar inte prata med någon om det heller. Uppenbarligen får jag inte ens skriva om det anonymt i ett forum för känsliga ämnen!

    Men tack och lov så delar jag inte din upplevelse, varken som privatperson (får ju höra väldigt många förlossnignsberättelser av folk när de får veta att jag är barnmorska) eller som bm (men visst, kan ju hända att majoriteten av kvinnor av någon anledning ljuger för sina barnmorskor när de frågar om tidigare förlossningsupplevelse). Så jag tänker bortse från ditt försök att skrämma upp mig och fokusera på de berättelser jag fått ta del i första hand istället för någon närmobbare som bara vill trycka ner andra. 
    Jag har en barnmorska i min bekantskapskrets. Det har aldrig fallit mig in att berätta för henne vad jag varit med om. Tror du verkligen att vi som har dåliga erfarenheter berättar hursomhelst för barnmorskor? Jag skulle aldrig argumentet med vårdpersonal.
  • Anonym (Arg)
    Äldre 12 Aug 16:32
    #13
    Anonym (Skitsnack) skrev 2016-08-12 16:08:12 följande:

    TEXT


    Ja, Gud, jag var på profylaxkurser, "föda utan rädsla", föräldrakurs och hej och hå med brev och plan och hela kittet. Det slutar med total katastrofförlossning och en hel sfinkterruptur som barnmorskan "inte hittar". Sjukhuset sade att jag skulle vara glad som överlevt.

    Jag var sydd ända ner till anus och undrade lite själv hur det kunde ha klarat sig men tror flera undersökningar var det ingen som var intresserad av att ta reda på hur det låg till. Obeskrivliga smärtor, ingen tog en på allvar. 

    Nu vet man inte hur man ska göra, jag har för många problem att rätta till.  Är nu sjukskriven pga analinkontinens fram till op om 5 mån. Det blir den sjätte operationen jag gör. För att inte tala om samhällets kostnader för detta.

    Nej, det finns ingen bra förlossningsvård eller sjukvård i Sverige idag. Så du tycker det är fel att snitta? Min skada har orsakat outsägligt lidande och kostat samhället över 2 miljoner kronor. Tyvärr vet jag att jag är i gott sällskap. Pga dålig vård, inget annat.
  • Anonym (Arg)
    Äldre 12 Aug 20:41
    #27
    Anonym (hej hej) skrev 2016-08-12 17:20:06 följande:
    TEXT
    Herregud, jag har varit i samma sits som du och råkade ut för det där allra värsta.
    Ja, det var faktiskt långt, långt värre än vad jag kunde föreställa mig. Det har förstört min kropp, mitt liv. Kunde det ha förhindrats? Ja. 

    Jag har inga problem med att du är barnmorska. Jag har träffat flera trevliga och bra. Däremot har jag problem med att du vill peppas med positiva bilder. 
    Ditt problem är att du verkar i ett yrkesskrå där man förutsätts tycka att en vaginal förlossning är bäst. (Sedan är KS överrepresenterade bland barnmorskor).
    Dessa tankar måste du släppa. Det här säger jag för ditt eget bästa, det kan nämligen bli tvärtom.

    Ja, även i min journal står det att jag hade en positiv upplevelse. Det hade jag inte och det var tydligt för den jag hade förlossningssamtalet med.

    Några ord tänker jag ändå ge dig på vägen. Jag önskar ingen det jag gått och går igenom.

    1. Tala igenom förloppet med din partner så att de förstår allting klart och tydligt
    2. Kom överens om ett kodord. Säger du "bullar" då skall han kräva KS
        Män blir maktlösa och litar på vården. Alla BM och läkare har inte rätt, de kan ha fel.
    3. Be din partner fråga hela tiden hur du mår
    4. Minimera antalet undersökningar, gå inte med på "manuell töjning"
    5. Fråga var du ligger i partogrammet.
    6. Se till att din partner en gång i timmer ser till att de tappar dig på urin. Jag fick nervskada av bestående art av urinblåsan pga att detta ej gjordes.
    7. Vad du än gör så krysta inte mer än 30 min. 
    8. Kräv inspektion och suturering av läkare. Det vet du säker bäst hur ni gör, även grad 2 (som man sade om min skada) suturerar barnmorskor bara huden och ej mellangårdens muskler. Leder till framfall och urininkontinens.
    9.Kräv analt ultraljud direkt efteråt
    10. Snälla flickor får förlossningsskador. Var krävande.
  • Anonym (Arg)
    Äldre 13 Aug 01:08
    #56
    Anonym (F) skrev 2016-08-13 00:14:26 följande:
    Ja, en skada som i jämförelse med ett sectioärr är en "piss i nilen". Men så som vissa lägger fram det blir det raka motsatsen.
    Ja, jag fick höra flera gånger om denna fantastiska vård om man råkar ut för en skada. Skulle man mot förmodan göra det var man snabbt återställd och allt var som vanligt.

    Sanningen:

    Man har inte kompetens att vare sig förebygga eller veta hur man letar efter skador. Min hittades inte trots FYRA undersökningar på BB. 
    Kompetensen är låg och personalomsättningen är hög på flera bäckenbottencentra
    Smärtproblematik och urin-och analinkontinens påverkar alla aspekter i livet. Kraftigt försämrad ekonomi pga sjukskrivningar och tvingas till karriärbyte (studerade länge för mitt), vem kan komma fram på arbetsmarknaden så man är långtidssjukskriven?, socialt liv, träning och allmänhälsa, depression, problem i relationen. Syskon? Nä det får bli via IVF.
    Nu när diagnoserna är ställda har man ingen kompetens att ta hand om skadorna. Man skickas runt. Väntetiderna är enorma. Jag står på kö för min sjätte operation.
    Har tappat hoppet om att bli återställd. Med det menar jag att få slippa ha bajs i trosorna varje dag. Att kunna nysa eller träna utan att kissa på mig. 
    Tyvärr är jag i mycket gott sällskap. 
  • Anonym (Arg)
    Äldre 13 Aug 01:20
    #57
    Anonym (Mamma) skrev 2016-08-12 20:54:00 följande:
    Ta del av all information? Nej tack! Vi är predisponersde att se faror. Ju mer vi läser om förlossningar desto mer kommer vi att överskatta risken att något allvarligt inträffar. Om jag ska opereras för något läser inte jag på om allt som kan gå snett. Jag vill att någon med kompetens på området gör en bedömning.
    Människan är av naturen en logisk och rationell varelse. Det är helt rationellt att vara rädd för förlossningar. Utan modern sjukvård är risken att dö runt 1/7-1/9 dvs runt 15%. Kallar du det för irrationellt? Eller skadestatistiken? (Som jag inte ger mycket för då min helt trasiga tarm missades)

    Jag kan säga att det jag upplevt av förlossning, eftervård, och behandlingar av vår sjukvård är ljusår fån mina vildaste mardrömmar.

    Konsekvensen av en förlossningsskada är bra mycket värre än att det landar en nattfjäril på ens axel, det tror jag att du förstår också.
  • Anonym (Arg)
    Äldre 13 Aug 12:03
    #63
    Anonym (F) skrev 2016-08-13 11:43:26 följande:
    Nu pratade vi om grad 1 bristningar så jag vet inte vad din hemska historia har med saken att göra.
    Du har i alla dina inlägg argumenterat för att de flesta förlossningar går bra och att det är väldigt ovanligt med komplikationer. Det är helt felaktigt och kan beläggas med fakta.

    Du, liksom många andra ja barnmorskor, vill gärna få det till att min skada är ovanlig. Ja, så ovanlig att den aldrig inträffar. Det är också helt felaktigt. Jag känner väldigt många kvinnor som råkat ut för förlossningsskador med bestående problematik, så många att det vore en chans på miljonen att just dessa 3-4% råkar prata med just mig om detta. Den verkliga siffran i flertalet studier för sfinkterruptur efter undersökning med analt ultraljud ligger mellan 15-50%.

    Apropå att ni har som rutin på er klinik att palpera analt. Det gjorde barnmorskan på mig. Men vet man inte, saknar man kompetensen, ja då kommer man inte veta vad man ska leta efter. 

    Innerst inne är det ju så att om man är barnmorska själv och vet att vården inte kan tillgodose säkra förlossningar, då är ju det ett bevis på hur illa det är ställt. Detta händer varje dag och det är helt oacceptabelt. 

    Nu har TS tagit ett informerat beslut och jag hoppas att hon slipper gå igenom vad jag har gjort. 
Svara i tråden
Svar på tråden Finns det förlossningsrädda barnmorskor?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies