Finns det förlossningsrädda barnmorskor?

Jag har en barnmorska i min bekantskapskrets. Det har aldrig fallit mig in att berätta för henne vad jag varit med om. Tror du verkligen att vi som har dåliga erfarenheter berättar hursomhelst för barnmorskor? Jag skulle aldrig argumentet med vårdpersonal.

Jag har ändå väldigt svårt att tro att övervägande delen av alla mammor får svåra skador!
Jag har aldrig fått det efter mina förlossningar, ingen jag känner som har barn har heller fått det. Vi har pratat rätt ingående om förlossningarna i vänkretsen efter våra barn fötts. 

Jag vill på intet sätt förminska er som har råkat illa ut, absolut inte, det är tragiskt att vissa kvinnor drabbas så hårt och framförallt är det tragiskt att eftervården för dessa kvinnor är så dåligt, det ska absolut belysas och krävas större respekt och mer hjälp!

Däremot så har ju kvinnor i alla tider fött barn! Och om 80 % av alla skulle skadas svårt så skulle ju vården vara bättre förberedd på det och kvinnor skulle vägra föda fler barn. Så NEJ jag tror defintivt inte på den siffran. 

Det finns så många fina och bra , problemfria förlossningar så att bara prata om de som går fel gör ju inte saken bättre när man pratar med en förlossningsrädd kvinna!

Bättre då att peppa och prata om alla de som faktiskt går bra och är det naturliga. 
Att få ett KS för att man är lite rädd o osäker.. det är inte rätt väg att gå. då det är mycket större risker med ett KS än en vanlig förlossning såvida man inte har komplikationer sen tidigare eller andra problem. Men en vanlig problemfri graviditet mår bäst av en vanlig vaginal förlossning. 

Har man däremot råkat ut för en jobbig skräckförlossning med första barnet då tycker jag helt klart man ska bli beviljad snitt om man väljer att få fler barn. Men inte som förstföderska för att man är rädd för smärtan eller att spricka.
Smärtan hör till den är svårt att komma ifrån, jag kan förstå rädslan att spricka men tala om det för BM som jobbar, de gör allt de kan för att det ska bli så lite som möjligt.  Och lite på barnmorskorna, de vet vad de gör! 

Ja, Gud, jag var på profylaxkurser, "föda utan rädsla", föräldrakurs och hej och hå med brev och plan och hela kittet. Det slutar med total katastrofförlossning och en hel sfinkterruptur som barnmorskan "inte hittar". Sjukhuset sade att jag skulle vara glad som överlevt.

Jag var sydd ända ner till anus och undrade lite själv hur det kunde ha klarat sig men tror flera undersökningar var det ingen som var intresserad av att ta reda på hur det låg till. Obeskrivliga smärtor, ingen tog en på allvar. 

Nu vet man inte hur man ska göra, jag har för många problem att rätta till.  Är nu sjukskriven pga analinkontinens fram till op om 5 mån. Det blir den sjätte operationen jag gör. För att inte tala om samhällets kostnader för detta.

Nej, det finns ingen bra förlossningsvård eller sjukvård i Sverige idag. Så du tycker det är fel att snitta? Min skada har orsakat outsägligt lidande och kostat samhället över 2 miljoner kronor. Tyvärr vet jag att jag är i gott sällskap. Pga dålig vård, inget annat.

Jag håller faktiskt med dig i många punkter. Vaginala förlossningar hyllas upp i skyerna och man ser ner på kvinnor som vill föda med kejsarsnitt. Då har jag född ett stort barn med stort vaginalt utan komplikationer och vill helst föda vaginalt igen när syskonet kommer. Jag tycker ändå att det är sjukt att man alltid ska tysta ner alla som fått komplikationer av VF (både barn och mödrar), men alltid dra på allt som är negativt med KS. Jag tycker att man borde informera om fördelar och risker med båda sätten, sedan låta kvinnor ta ett upplyst beslut om hur HON vill föda. Du hade troligen kostat samhället betydligt mindre om du fött med kejsarsnitt. Men shyysch, det ska vi såklart inte tala om!

* stort barn med stort huvud

Var snäll och tillskriv mig inte åsikter jag inte har. 

Din mening "Sanningen är att det spelar ingen som helst roll att eller hur du föder för att knyta an till ett barn." var ju precis det jag sa, att det oftast blir bra oavsett hur man föder. Så förstår inte riktigt syftet med att tala om den "sanningen" för mig. 

Självklart vet jag att förlossningar kan vara fruktansvärda, det är ju hela anledningen till att jag är rädd! Du missade helt "är det såklart svårt att inte tänka på att få en jobbig förlossning, en bristning i ändtarmen, förlora en massa blod osv. " som jag skrev i mitt första inlägg eller? Hela poängen var ju att eftersom jag är barnmorska har jag sett mängder med positiva förlossningar men också undantagen, och det är de som skrämmer mig, även om jag vet att de är just undantag! 

Du kanske inte vill berätta om din förlossningsupplevelse, men många andra gör det. Jag har aldrig hävdat att jag bara får höra positiva berättelser, men att de är majoriteten. Ang. patienterna så syftar jag dels på dem jag träffar på BB, men också på alla omföderskor som kommer in och som själva säger att tidigare förlossning var positiv (antingen står det i MVC-journalen eller så berättar de det när man frågar). 

Du verkar ju bara gå igång på att jag är barnmorska och skita i resten jag skriver, istället känns det som att du argumenterar mot saker jag inte har skrivit. 

Nej, det är väl just där skon klämmer för dig, att jag är barnmorska. Tro det eller ej, i min familjs och mina vänners ögon så är jag deras dotter, syster, kusin, vän osv, inte en barnmorska eller vårdpersonal. När jag ska återgå till jobbet efter mammaledigheten så kanske jag inte ens väljer att fortsätta jobba inom vården, för den är en rätt kass arbetsgivare. Men i dina ögon så är jag bara en "vårdpersonal", inte riktigt en riktig människa utan någon slags robot som automatiskt har en massa åsikter som du tillskrivit en och som man attackera och argumentera mot när hon försöker skriva om något jobbigt i KÄNSLIGA RUMMET.

Jag tänker inte svara mer på dina inlägg, jag skrev i den här tråden för att jag ville dela med mig av mina rädslor och farhågor inför förlossningen, tala om att det spelar ingen som helst roll att man är en "sådan där" vedervärdig, bespottansvärd barnmorska, man kan vara rädd för förlossningen ändå. När man är gravid och ska föda så är man precis som vem som helst, men man har en massa andra människors erfarenheter med sig i bagaget och det kan vara både positivt och negativt. 

Spelar ingen roll om du har svårt att tro, rapport har visat att 80% av förstföderskor skadas och 50% av alla kvinnor som föder vaginalt får bestående men. Spelar ingen roll att din krets inte upplevt det, detta är statistiken. Statistiken trumpar din personliga upplevelse, så är det bara. Det är inget du kan välja att "tro på" eller inte, det är vad det är oavsett vad tycker om det.

Problemet är att det är inte vården i sig som tagit fram dessa rapporter. Alltså det är forskare som jobbar vid sjukhus som sammanställt det i en studie, men vården själva gör det inte. Många förlossningar loggas som "normala" fastän de var traumatiska för föderskan och hon skadades. Det är problem ett. Problem två är att vården pushar till kvinnor till vaginal förlossning över kejsarsnitt (kostnad spelar nog in i anledning varför), så därav tar de inte upp riskerna och siffrorna. Bara igår pratade jag med en kvinna som vill ha kejsarsnitt pga stark förlossningsrädsla och överläkaren ljög henne rätt upp i ansiktet och sa att det finns inga risker alls med vaginal förlossning. Problem tre är att eftervården är katastrof. Kvinnor blir tillsagda att "allt ser normalt ut där nere" fastän de har konstant smärta, inte kan ha sex, inte kan springa utan att läcka urin och har svårt att hålla tät med avföring. Så de tas inte på allvar och får fighta länge för att ens få vård. En del ger upp och lär sig leva med det, en del tröttnar och bekostar det privat . Så där har du tre stora problem till varför trots att 80% av alla förstföderskor skadas så är inte vården varken bättre förberedd och kvinnor får inte tillräcklig information om vad som kan hända. 

Du utgår ifrån din egna (vad det låter som) komplikationsfria förlossning och antar att majoriteten ser ut så. Det finns absolut förlossningshistorier som är helt fantastiska och både mamma och barn mår prima, men samtidigt är det alltför många som inte delar den erfarenheten. Du skriver att du inte vill förminska de som råkat illa ut, men det är precis det du gör ju. Du rent av säger att du inte tror på statistiken om skadade.

Jag tycker absolut att om man vill ha kejsarsnitt pga förlossningsrädsla så ska man få det, oavsett om man fött tidigare eller inte. Med tanke på hur förlossningsvården ser ut i dag, den stora risken för skador och bestående men och den kassa eftervården så har jag full förståelse för att det finns kvinnor som säger "nej, det här vill jag inte gå igenom". Att argumentera emot detta med att "kvinnor har alltid fött barn", eller "det är naturligt" är inte de bästa argumenten. Naturligt är inte alltid lika med bra. Om vi skulle behandla förlossningar "naturligt" på riktigt skulle det innebära att inte ge något smärtstillande, inte använda några verktyg såsom sugklockor, inte använda hjälpmedel för att hålla kolla på bebis hjärtslag - ingenting. Man kan inte påstå att "något är naturligt" och "kvinnor är gjorda för att föda" och sedan använda dessa saker, de är inte ett dugg naturliga. Konsekvensen skulle bli att gravt många mer kvinnor och barn skulle skadas och dö. Det är naturligt, samma sak hos djur. Men naturen ä grym, så därav använder vi oss av de hjälpmedel och alternativa sätt vi kommer på för att minska grymheten.

Tror inte heller på att som du säger att man ska prata bara med de som haft bra förlossningar så man inte blir skrämd. Ett problem försvinner inte för att man ignorerar det. Istället tror jag på att behandla kvinnor med respekt och som vuxna individer som klarar av att ta emot information om för- och nackdelar och risker med båda förlossningssätten och utifrån det ta et eget beslut angående sin kropp. För majoriteten av kvinnor vill trots allt fortfarande föda vaginalt och uppleva det, så jag ser ingen anledning att tvinga de kvinnor som inte vill det till en traumatisk vaginal förlossning när det finns andra alternativ. 

Och då är det väl någon som säkerligen nu kommer komma med argumentet att "kejsarsnitt är faktiskt mycket sämre för barn och/eller mamman och mer riskfyllt än en vaginal förlossning". Svaret på den frågan är mer komplicerat och därav varför jag tycker kvinnor ska få tillgång till rättvis och riktigt information om båda förlossningssätten (för så ser det inte ut idag i vården). 

Att ett kejsarsnitt är mer komplicerat beror på vad du syftar på. Det är ju en bukoperation, så det krävs ju helt klart mer resurser och personal jämfört med en vaginal komplikationsfri förlossning. I övrigt vad det gäller t.ex. risker för mamman, barnet osv. så är ofta dessa risker och komplikationer rätt överdrivna när man pratar om kejsarsnitt. Det finns såklart, men överdrivs ofta och möjliga komplikationer vid en vaginal förlossning lyfts inte alls på samma sätt (för de finns också och drabbar många). En viktigt grej när man pratar om ökad risk vid olika förlossningssätt är att inte bara stanna vid ?en ökad risk?. En ökad risk kan betyda väldigt olika saker. T.ex. så är ett vanligt argument mot kejsarsnitt att det finns en ökad risk för att barnet ska få astma. Men då måste vi ställa oss frågorna hur stor ökad risk? Och hur stor är den ökade risken i praktiken? För i praktiken så är risken för astma bland barn förlöste med kejsarsnitt på 2,6% och bland de förlösta med vaginal förlossning 2%. Det är alltså inte en särskilt stor skillnad, men ändå gör vi ofta misstaget att prata om ökad risk utan att egentligen prata om vad det innebär. 

Samtidigt finns det en del risker som minimeras eller elimineras vid kejsarsnitt. Mer om faktiska risker vid kejsarsnitt kan man läsa ingående här: här www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/nationella-indikationer-kejsarsnitt-moderns-onskan.pdf 
En översikt av dessa risker (och minskade risker) finns här: mirijam.blogspot.se/2015/04/risker-vid-planerat-kejsarsnitt-siffror.html

Blev ett långt inlägg, men jag blir så fruktansvärt frustrerad när folk fortsätter upprepa samma myter angående kejsarsnitt och fortsätter hylla vaginala förlossningar som det ultimata och sedan dessutom vägrar ta åt sig riktigt fakta för de "inte tror" på det. 

Vet inte om du är gravid nu, tror inte det men kan ha missuppfattat :) 

Iallafall, om du skulle landa på planerat kejsarsnitt i slutändan hur känner du inför att ta upp det? Förstår om detta kan vara en känslig fråga då du tycker detta känns svårt och så, så du behöver inte alls svara om du inte vill.

Men av vad jag har förstått så är synen på planerade kejsarsnitt väldigt delade inom förlossningsvården. Finns en del som tycker att det är bättre att ge kejsarsnitt till en förlossningsrädd kvinna än att tvinga henne igenom en vaginal förlossning, men finns också en del som är helt anti planerade kejsarsnitt och gör allt i sin makt för att se till att det inte blir det. För jag tänker att du som barnmorska måste de ju förstå är insatt i risker osv. vilket man aldrig kan veta med någon som inte är verksam inom förlossningsvården. Så på ett sätt tänker jag att det kanske skulle vara lättare för dig att få ett planerat kejsarsnitt och stöd för detta, men att det också skulle kunna vara värre för just dig om du stöter på den senare sorten som tenderar att se ner på de som vill ha planerat kejsarsnitt. 

Skulle du vända dig till den avdelning/sjukhus du arbetat på, eller skulle det kännas konstigt? 

Tycker det är för jävla trist att så fort man som bm kommer in i en tråd så får man en massa skit. Det är som att en del tror att vi barnmorskor är ute för att jävlas och njuter av när kvinnor skadas under förlossningen. Så satans kränkande att jag blir både arg och ledsen.

Vet inte vad för studie som visat vad och hur de kommit fram till det. Vad som inkluderas i "problem" efter förlossning? Att man får försvagad muskulatur pga dåligt med knipövningar skulle säkert ses som "problem" hos många.

Vad jag VET med många års erfarenhet är att DE ALLRA FLESTA förlossningar går bra! Med nöjd och välmående mamma efteråt. Tycker en del som skriver i såna här trådar beter sig som skit.

Det är fruktansvärt tragiskt när det blir allvarliga komplikationer-både vid vaginalt och sectio. Men ER hemska historia väger inte upp för att medvetet sitta och skrämma ihjäl blivande mammor..mammor som har en högre chans till en BRA förlossningsupplevelse än till en dålig.

Vi känner ALLTID analt för att upptäcka ev sfinkterskada. Även om man inte ser en bristning på utsidan. OM det upptäckt en skada får kvinnan lång och effektiv uppföljning med sjukgymnast. MYCKET få får bestående men. Tragiskt i de fallen. Dock rättfärdigar det INTE att sitta och skrämmas på internet. För era siffror stämmer inte. Det ger jag min högra hand för. Forskning kan vinklas på alla sätt, det vet man om man är någorlunda normalfungerande.

Och ja..jag har fött fyra barn. Efter det sista blev jag rädd då det gjorde så fruktansvärt ont. Men jag hade ändå valt den smärtan igen framför snitt. För personligen är jag mer rädd för att öppna upp buken än föda vaginalt. Vad andra väljer bryr jag mig inte om.