Nu ensam , två barn sedan tidigare för,,

ör att göra en lånh historia kort.jag är har två barn sen tidigare äktenskap. Skilld sedan två år nu. Jag träffade en ung vacker man förra somaren. Jag blev förälskad direkt, han flyttade in pga att han inte bor eller kommer ifrån Sverige. I början var allt lätt, men allt förändrades mer och mer när allt blev seriöst,Han blev svartsjuk, kontrollerande misstänksam , första gången han slog mig ringde jag till polisen, han blev häktad i en månad, under tiden fick jag inte prata med honom, jag tänkte mycket på hur mycket jag saknade allt som var bra och romantiskt att sova med honom allt, och tänkte att jag överreagerade, så när vi satt där vid domstolen så ljög jag och sa att jag överdrivet. Han blev fri, och kom hem igen,

Vi har haft det fram och tillbaka bråkat nästan varje dag, han kontrollerade mig förtryckte mig psykisk misshandel och manipulation, han fick för sig allt möjligt , om någon tittade på mig på bussen trodde han att jag hade haft sex med honom, han var helt sjuk, kollade mi mobil, frpgade varför jag skulle gå med soporna just nu, Men när vi hade det bra var jag lyckligast i världen,

Med tiden började jag tänka hur vi skulle kunna få det bra, vi båda är troende jag kristen oxh han muslim, vi har respekterat varandras tro, Vi tänkte att vi borde gifta oss för då blir det nog bra, vi gifte oss 1juni och jag tänkte att nu blir allt bra, vi pratade om bröllopsfesten vi skulle ha i Marocko allt, efter en kort tid märkte jag att jag var sen med min mens vi gjorde ett gravtest, det visade snabbt + Jag blev glad men fick samtidigt en klump i halsen, kände att vi inte var redo nu, men abort var inte på tal.

Efter någon vecka började han igen och jag fick nog, det är inte bra för mi a barn att höra oss bråka så, (han har aldrig slagit mig när dom har varit hemma)

Jag kände att nu får det räcka , jag har kastat ut honom flera gåbger förut men har alltid tagit tillbaka honom,

Nu måste jag tänka på mina barn och barnet jag väntar.

Jag älskar och saknar honom på så många sett, men det fungerar inte. Jag är så glad för barnet, men självklart känner jag ju att vi skulle vara vi, nu vet jag att jag kommer att vara ensam, och jag känner mig stark i mig själv, nu vet jag att allting måste jag göra själv,

Det var fruktansvärt när jag var gift och fick göra allt själv trots att vi var två, det är psykisk misshandel att han någon där som inte tar sitt ansvar och hjälper till.

Så jag vet att mig själv kan jag lita på.

Vi kvinnor är så starka, vi som nu kommer att vara ensamma jag vet att man känner sig ledsen besviken , sviken, men vi klarar det. Och vi kan stötta varandra och dela våra känslor,

Men lita på dig själv, det finns en anledning till att det är vi kvinnor som bär barnen.