• Anonym (J)

    Kan man vara ärlig om att man ogillar barnet?

    Nej det är inte ok att ogilla barn öppet. Det är inte din sak att säga något öht. Möjligtvis din sambo men inte du. Förstår dina känslor dock och jag tycker det är ok att du avstår att komma ibland. Men kanske vara med vid vissa tillfällen för att inte bli helt osynlig. Jag hade nog dragit en vit lögn om att jag var upptagen eller kände mig dålig eller nåt. De gånger du är med tycker jag att du bemöter flickan med känsla och vänlighet. Kanske är det en relation ni behöver? De gånger hon kastar mat på dig eller försöker tvångsmata din hund osv fastän du sagt till markerar du ordentligt och tydligt att din gräns är nådd så att även föräldrarna kan förstå att de borde ingripa alt. be föräldrarna passa på barnet. Du ska skydda din personliga gräns och visa dem för barnet. Vad barnet gör i övrigt på kalaset får du helt enkelt stå ut med. Det är inte ditt ansvar. Släkten är värst.

  • Anonym (J)
    Tihi skrev 2016-08-06 17:33:47 följande:

    Ärligt talat, varför skulle TS inte kunna säga rakt ut att det är ett fucking horror child släkten har att göra med och säga att nu får dom ta till krafttag med ungen? Varför ska TS behöva stå tillbaka för en liten odräglig snorunge? Helt otroligt att så många tycker att TS ska linda in sina åsikter, be om ursäkt, säga att det är hon själv som har problem och allt annat ni föreslår. Nä du TS, säg som det är! Ingen, allra minst ungen, vinner på att detta får fortgå!


    Därför att det inte är ts sak att göra. Hon är ingift och sånna förlåts inte så lätt. Men om man är ok med det så är det väl bara att basunera ut allt man känner och stå för det. Jag hade inte valt att göra så dock. Jag hade däremot starkt markerat när barnet klivit över min personliga gräns sen får andra ta ansvar för sig.
Svar på tråden Kan man vara ärlig om att man ogillar barnet?