"Avundsjuk" sambo
TS jag läste inte allt, men jag har också en man som kan vara så där töntig.
I början tog jag åt mig och vände nästan ut och in på mig för att försöka vara alla till lags. Jag blev utbränd.
Det lärde mig att JAG först och främst måste må bra, sen kan jag hjälpa alla andra. MEN jag lärde mig också att makens känslor är HANS, de får han själv ta ansvar för.
För att ta ex med shoppingen. Han säger att det fick vara för ni var så upptagna med ert, då kan man replikera: Jaha, ja men valde du det kan du inte bli sur på oss för det. Säg det med neutral röst och ta absolut inte på dig ansvar för hans val.
Jag har två barn som bor på heltid, ja två ungdomar ska jag säga, och den ena har AST och tar alltså en del energi och har gjort under uppväxten. Nu när hon klarar sig själv så gör jag saker med den andra dottern själv. Jag märker att min man kan bli irriterad på det, men det skiter jag i. Vill han umgås med mig så får han prioritera. Han har nämligen en hobby som tar en del tid också.
Nu är han sällan sån förvisso, men när han är det så är jag tydlig med att hans val är hans, de tar jag inget ansvar för. Jag är tydlig med när jag ska iväg med något av mina barn själv och jag är aldrig missunnsam med att han ska kunna göra saker själv.
Jag kan lägga fram ett önskemål om att han ska begränsa sin hobby ibland, vissa perioder är det mycket med den, men om han säger nej, ja då blir jag inte så där barnsligt grinig och ska gå omkring och vara sur och sucka och ha mig. Då hittar jag på något eget skoj istället.
