I mars påbörjar vi vår utredning. Det är otroligt lång kö. Jag hade velat köra igång snabbare men men. Vi har försökt få barn i 2,5 år och nu stod jag inte ut med att inte veta längre. När jag läser här märker jag hur krångligt och svårt det kan vara även när utredningen är klar. Vi får se vad den visar.
Jag känner verkligen igen mig i att det är jobbigt med alla gravida runt en. Min förra kollega hann både bli gravid "väldigt snabbt" enligt henne själv och föda barnet under all den långa tid som jag själv har kämpat och kämpat utan resultat. Jag kan räkna upp hur många som helst i min närhet som blivit gravida under den tid vi försökt. Det känns verkligen jobbigt när alla kollegor pratar om sina barn och man själv inte kan göra annat än att le. Man kan ju inte säga "usch så avundsjuk jag är på dig, jag och min sambo har väldigt svårt att få barn och det gör mig jätteledsen".
Jag var in på mödravårdscentralen idag för cellprovtagning och såg inte annat än magar. :( Sedan sade hon som jag träffade en massa läskiga saker om att jag kan ha för svag ägglossning. Varje månad det inte blir något känns lite bortslösad. Det är knappt två månader kvar tills vi ska påbörja vår utredning och det känns som en eeeeeeevighet dit. Jag vill vara färdigutredd och gravid nu!
De två översta inläggen på min facebook idag var från två bekanta som fått nyfödda bebisar. Yay... -_- Hoppas att det ska vara min tur snart. Och allas tur här inne.
Hmmm. Nu har min kropp börjat spöka och jag har svullna och ömmande bröst. Det är fortfarande över en vecka tills jag bör få min mens. Det började igår. Det får mig självklart att fundera. Jag brukar få ömma bröst innan mens men inte såhär tidigt. Det vore elakt om jag vore skengravid.