• Äldre 26 Aug 18:55
    2573 visningar
    18 svar
    18
    2573

    Tar livet slut vid 18?

    Hej alla fina.

    Kan börja med att skriva att jag är 18 år, och bor som de allra flesta fortfarande hemma. Jag känner att livet är fruktansvärt tråkigt och att jag inte ens ser fram emot mitt liv. Jag trivs där jag studerar, har en bra familj (min pappa är dock alkis), och är singel och trivs med det. 

    Så jag har alltså inget att klaga på, men ändå känner jag att jag inte vill leva riktigt. Älskar min mamma så fruktansvärt mycket och det är för henne jag stannar kvar, jag älskar de flesta av mina vänner också men skulle inte tänka en extra gång på dom ifall jag skulle välja att ta mitt liv.

    Jag tänker inte ta livet av mig, men ska livet kännas så trist? Andra i min ålder träffar partners hit och dit och lever verkligen livet. Visst, jag dricker och festar och kan ha jävligt kul men det händer aldrig något spännande. 

    Detta kan även gå i perioder, men min grundinställning till livet är att jag helst skulle slippa. 

    Någon som känner igen sig eller någon som känt samma?

  • Svar på tråden Tar livet slut vid 18?
  • Anonym (Lina)
    Äldre 26 Aug 19:08
    #1

    Kan känna igen mig en del. Tänkte en del på att ta mitt liv förut, men aldrig utfört nåt seriöst försökt men har tänkt på det. Då var inte livets tråkighet grundorsaken till att jag funderade på det, utan dåliga saker som hände.

    Jag är 16 år och tycker också att livet känns trist, och inte bara sällan, utan ofta. Kanske vi känner såhär för att vi är extra unga och inte hunnit börja komma in i livets mening? Vet faktiskt inte. Jag dricker och festar sällan, men visst är det kul men jag ser det inte som nåt fantastiskt kul som skulle hålla mig kvar här. Har inte mycket vänner heller. Har i alla fall en pojkvän som jag nyligen träffat, men när jag inte är med honom så känns livet urtrist. Sitter för det mesta bara instängt på mitt rum och funderar vad fan livets mening är.

  • Äldre 26 Aug 19:08
    #2

    Har du inga drömmar och mål?
    Resa? Utbilda dig? Jobba med något kul? Flytta hemifrån? Flytta till större stad?

    Låter sorgligt när världen erbjuder så mycket möjligheter och inget lockar dig?

  • Caramb­olan
    Äldre 26 Aug 19:14
    #3

    Det är ju först nu du börjar få riktiga möjligheter att göra vad du vill med ditt liv! Hur skulle du vilja att det såg ut?

  • Äldre 26 Aug 19:15
    #4
    MyDestiny skrev 2016-08-26 19:08:27 följande:

    Har du inga drömmar och mål?
    Resa? Utbilda dig? Jobba med något kul? Flytta hemifrån? Flytta till större stad?

    Låter sorgligt när världen erbjuder så mycket möjligheter och inget lockar dig?


    Jag antar att det är ganska sorgligt, men jag har faktiskt inga drömmar. Jag har inte känt att jag har behövt ha det eftersom jag brukar ta saker som det kommer, och kan skaffa mig drömmar eftersom men just nu känner jag mig inte sugen på något alls faktiskt. Trist men sant. 
  • Äldre 26 Aug 19:18
    #5
    Anonym (Lina) skrev 2016-08-26 19:08:25 följande:

    Kan känna igen mig en del. Tänkte en del på att ta mitt liv förut, men aldrig utfört nåt seriöst försökt men har tänkt på det. Då var inte livets tråkighet grundorsaken till att jag funderade på det, utan dåliga saker som hände.

    Jag är 16 år och tycker också att livet känns trist, och inte bara sällan, utan ofta. Kanske vi känner såhär för att vi är extra unga och inte hunnit börja komma in i livets mening? Vet faktiskt inte. Jag dricker och festar sällan, men visst är det kul men jag ser det inte som nåt fantastiskt kul som skulle hålla mig kvar här. Har inte mycket vänner heller. Har i alla fall en pojkvän som jag nyligen träffat, men när jag inte är med honom så känns livet urtrist. Sitter för det mesta bara instängt på mitt rum och funderar vad fan livets mening är.


    Jag har aldrig heller försökt, men funderat mycket på det. Hoppas din pojkvän kan ändra på det, se upp bara så att inte han blir din enda källa till lycka. Det kan vara lätt att halka dit. :)
  • Äldre 26 Aug 19:20
    #6
    Carambolan skrev 2016-08-26 19:14:13 följande:

    Det är ju först nu du börjar få riktiga möjligheter att göra vad du vill med ditt liv! Hur skulle du vilja att det såg ut?


    Jag vet faktiskt inte. Jag skulle vilja bo själv eller med en partner så att jag kan ha en bättre relation till min familj. Utöver det så har jag ingenting jag vill göra i livet. Har inga höga ambitioner utan har alltid tyckt att ha roligt är det viktigaste, men det är som bortblåst ur mitt liv. 
  • Anonym (C)
    Äldre 26 Aug 19:20
    #7

    Jag hade liknande känslor i den åldern. Inte så att jag var deprimerad eller mådde dåligt, men livet kändes så meningslöst. Skolan var tråkig, jag tröttnade och hoppade av. Trivdes iofs bra på jobbet, men visste inte vad jag ville göra i framtiden... Festade mycket och hade tröttnat på det... Så när sambon började prata om att skaffa barn så bestämde vi oss för det :) Blev gravid direkt! Var 19 år då.

    Nu är jag 30 och tycker att livet är mycket roligare. Ända sen jag fick barn så har jag alltid känt en mening med livet och motivation att göra något med mitt liv. Att uppleva saker är mycket roligare med barnen är ensam!

    Vad är det för spännande saker du vill uppleva? Enligt min erfarenhet händer sällan spännande saker. De flesta lever rätt så tråkiga liv :p Gemensamt för typ alla jag känner är iaf att de är mer nöjda med livet nu än vad de var när de var 18 år :)

  • Anonym (C)
    Äldre 26 Aug 19:26
    #8
    AnnaCKickiH skrev 2016-08-26 19:20:28 följande:

    Jag vet faktiskt inte. Jag skulle vilja bo själv eller med en partner så att jag kan ha en bättre relation till min familj. Utöver det så har jag ingenting jag vill göra i livet. Har inga höga ambitioner utan har alltid tyckt att ha roligt är det viktigaste, men det är som bortblåst ur mitt liv. 


    Vill du ha roligt skulle jag rekommendera dig att plugga i en riktig studentstad tex Uppsala! (Beror ju iofs på vad du tycker är roligt). Läs en bred utbildning om du inte vet vad du vill göra i framtiden.
  • Äldre 26 Aug 19:32
    #9
    Anonym (C) skrev 2016-08-26 19:20:49 följande:

    Jag hade liknande känslor i den åldern. Inte så att jag var deprimerad eller mådde dåligt, men livet kändes så meningslöst. Skolan var tråkig, jag tröttnade och hoppade av. Trivdes iofs bra på jobbet, men visste inte vad jag ville göra i framtiden... Festade mycket och hade tröttnat på det... Så när sambon började prata om att skaffa barn så bestämde vi oss för det :) Blev gravid direkt! Var 19 år då.

    Nu är jag 30 och tycker att livet är mycket roligare. Ända sen jag fick barn så har jag alltid känt en mening med livet och motivation att göra något med mitt liv. Att uppleva saker är mycket roligare med barnen är ensam!

    Vad är det för spännande saker du vill uppleva? Enligt min erfarenhet händer sällan spännande saker. De flesta lever rätt så tråkiga liv :p Gemensamt för typ alla jag känner är iaf att de är mer nöjda med livet nu än vad de var när de var 18 år :)


    Jag har faktiskt funderat på att skaffa barn tidigt, dock är det ju en bra idé att ha en partner först för min del. Dock några år kvar skulle jag tro. Men kul att höra att barn kan föra med sig mer mening med livet :)
  • Äldre 26 Aug 19:34
    #10
    Anonym (C) skrev 2016-08-26 19:26:42 följande:
    Vill du ha roligt skulle jag rekommendera dig att plugga i en riktig studentstad tex Uppsala! (Beror ju iofs på vad du tycker är roligt). Läs en bred utbildning om du inte vet vad du vill göra i framtiden.
    Jag är fruktansvärt skoltrött och hade egentligen försökt klara mig igenom livet utan att studera på universitet, men tack för tipset! Ska absolut tänka över det.
  • Caramb­olan
    Äldre 26 Aug 19:42
    #11

    Vill du inte plugga på universitetet så kanske ett utlandsår kan ge lite andrum och spänning? Dra iväg som au pair, så får du känna på barnlivet lite?

  • Äldre 26 Aug 21:47
    #12
    Carambolan skrev 2016-08-26 19:42:45 följande:

    Vill du inte plugga på universitetet så kanske ett utlandsår kan ge lite andrum och spänning? Dra iväg som au pair, så får du känna på barnlivet lite?


    Det är en riktigt bra idé, är bara rädd att jag ska sköta det dålig tom jag fortfarande känner att livet inte har e mening. Men jag får ta mig i kragen och bara göra det.
  • Anonym (Fel håll)
    Äldre 26 Aug 22:30
    #13

    Du ställer frågeställningen från fel håll Naturligtvis kommer du inte fundera något över dina närstående när du är död. Är man död är man borta och kan inte känna, fundera, reflektera eller uppleva något mer. 

    Frågan är hur du skulle reagera om någon närstående tog livet av sig ( eller dör av annan orsak ) medan du lever. Du kan bara känna något medan du lever, inte när du är död. Eller hur dina närstående skulle reagera om du tog livet av dig. Det är ett trauma. Ett tag. Men livet går vidare. Det är såklart ett trauma resten av livet men de flesta går vidare med sina egna liv och det man får är 15 minutes of fame. 

    Ditt sätt att ställa frågor får mig att tro att det handlar mer om att du inte blir sedd. Tyvärr hjälper inte självmord mot det eftersom man inte själv är med om sin begravning. 

  • Äldre 27 Aug 10:43
    #14
    Anonym (Fel håll) skrev 2016-08-26 22:30:16 följande:

    Du ställer frågeställningen från fel håll Naturligtvis kommer du inte fundera något över dina närstående när du är död. Är man död är man borta och kan inte känna, fundera, reflektera eller uppleva något mer. 

    Frågan är hur du skulle reagera om någon närstående tog livet av sig ( eller dör av annan orsak ) medan du lever. Du kan bara känna något medan du lever, inte när du är död. Eller hur dina närstående skulle reagera om du tog livet av dig. Det är ett trauma. Ett tag. Men livet går vidare. Det är såklart ett trauma resten av livet men de flesta går vidare med sina egna liv och det man får är 15 minutes of fame. 

    Ditt sätt att ställa frågor får mig att tro att det handlar mer om att du inte blir sedd. Tyvärr hjälper inte självmord mot det eftersom man inte själv är med om sin begravning. 


    Jag menar självklart att jag inte skulle bry mig innan jag tar livet av mig, hade jag försökt ta livet av mig idag hade jag tänkt på min mamma hela tiden.

    Men, jag skriver också att jag inte har tänkt göra det, bara tänkt tanken. Jag vet inte riktigt vad att jag "inte blir sedd" har med att jag inte är sugen på framtiden men jag förstår vad du menar.

    Vad hade du gjort om du var jag då?
  • Anonym (kluve­n?)
    Äldre 27 Aug 10:48
    #15

    Du säger att du inte har några drömmar, men samtidigt att du vill att något spännande ska hända, det går inte ihop.

    Det låter som att du behöver göra något. Se dig omkring, leta efter något du vill göra. För att hitta något "spännande" behöver man oftast röra lite på sig, så var vill du åka och vad behövs för att du ska kunna åka dit?

  • Äldre 27 Aug 11:07
    #16
    Anonym (kluven?) skrev 2016-08-27 10:48:58 följande:

    Du säger att du inte har några drömmar, men samtidigt att du vill att något spännande ska hända, det går inte ihop.

    Det låter som att du behöver göra något. Se dig omkring, leta efter något du vill göra. För att hitta något "spännande" behöver man oftast röra lite på sig, så var vill du åka och vad behövs för att du ska kunna åka dit?


    Jo, jag vet att jag låter som en gnällspik. Men jag har planerat in en resa, en konsert osv i höst för att ha saker att göra. Ser bara inte fram emot dem längre. Ska ändå åka på dom såklart.

    Flytta, plugga vidare osv kan jag ju inte göra förrän tidigast i sommar men jag får hoppas att allt har vänt då.
  • Äldre 27 Aug 11:28
    #17

    Hej hade också mycket tankar och liknande känslor som ung vuxen, kändes som ett stort tomrum inombords. Inget kändes betydelsefullt. Men jag fortsatte leva tyckte livet började bli väldigt bra efter 25 år jag började studera fick fantastiska vänner. Nu idag är jag 36 och är så jäkla lycklig älskar livet har två småbarn och ett spännande jobb. Livet är inte em dans på rosor jämt. Men för oss som inte tyckte det var så kul som ung vuxen tror jag bara det blir bättre

  • Äldre 27 Aug 11:36
    #18
    sandy80 skrev 2016-08-27 11:28:50 följande:

    Hej hade också mycket tankar och liknande känslor som ung vuxen, kändes som ett stort tomrum inombords. Inget kändes betydelsefullt. Men jag fortsatte leva tyckte livet började bli väldigt bra efter 25 år jag började studera fick fantastiska vänner. Nu idag är jag 36 och är så jäkla lycklig älskar livet har två småbarn och ett spännande jobb. Livet är inte em dans på rosor jämt. Men för oss som inte tyckte det var så kul som ung vuxen tror jag bara det blir bättre


    Känns ju skönt att höra :)
Svar på tråden Tar livet slut vid 18?