• Äldre 28 Aug 20:54
    57997 visningar
    449 svar
    449
    57997

    Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!

    Hur känner du för risken att du blir upptäckt, hur skulle din man reagera och hur skulle du agera?

  • Äldre 1 Sep 12:00
    Dorian Ertymexx skrev 2016-09-01 10:00:03 följande:
    Fast är det verkligen ditt eget val? Vad jag menar är - när du var liten, visste du att man kunde leva på andra vis? Läste du böcker om folk som valde att leva på ett annat sätt, såg filmer där normen var en annan än monogami? Jag ifrågasätter inte att du är genuint monogam, jag ifrågasätter att det var ett medvetet val bara. Det fanns liksom inga alternativ förr. Det var den allenarådande normen, och det är det fortfarande till mycket stor del.

    Så länge BÅDA är med på det? Flört
    Jag vet inte din ålder, men när jag blev gammal nog att intressera mig för relationer var det på det frigjorda 70-talet. Då var monogami och traditionell parbildning i högsta grad ifrågasatt, polygami, kollektiv och storfamiljer var högsta mode och fri sex något som sågs som positivt. Så normen om monogami var betydligt mer ifrågasatt då än nu, men monogamin överlevde och blev starkare.
    Sen får man tolka det som man vill... 
  • Äldre 3 Sep 15:41
    Anonym (Anna) skrev 2016-09-02 21:27:23 följande:
    Ja jag tror att det är viktigt att se varje situation som en egen. Det finns många anledningar till otrohet men här på fl bara en lösning. Många säger att man ska skilja sig först. Jag vet att min man tycker det vore ett större problem om jag ville skilja mig än om jag är otrogen. Så den generallösningen funkar inte här. Likaså skrivs det ofta att man riskerar barnens trygghet om man är otrogen. Lösningen är samma där, att skiljas. Vet inte hur det skulle göra barnen mer trygga.
    Nej olika situationer kräver olika lösningar. Det vore kul om vi kunde få diskutera ifred här på fl utan att alla pekpinnar och färdiga lösningar.
    Du har rätt, för många av bägge kön är en skilsmässa en större katastrof än otrohet, även om få vill erkänna det om de får frågan rakt av. Man SKA ha nolltolerans mot otrohet, annars är man störd. Att människor är olika har "moraltanterna" svårt att förstå, de utgår hela tiden från sig själva. Otrohet blir inte mer rätt för att det är så, men som du säger är hela frågan oerhört komplex.

    Om otroheten kan göra att skilsmässa undviks är det absolut bäst och tryggast för barnen, om förhållandet i övrigt är bra. Om det är bäst för partnern är en annan sak... Men barnen lider inte av otrohet så länge den inte upptäckts, eller leder till konflikt. Det är nonsens att påstå det. 
  • Äldre 3 Sep 22:05
    Anonym (Anna) skrev 2016-09-03 21:01:15 följande:
    Eller kan du bara försöka stå ut med att du inte är välkommen i denna tråd och ägna ditt liv åt något annat än att försöka omvända otrogna.
    Detta är ett diskussionsforum och inget sällskap för inbördes beundran. Givetvis får den som startar en tråd i ett känsligt ämne vara beredd att bli ifrågasatt. Det är dock ingen ursäkt för att vara oförskämd mot TS och där brister det allt som oftast.
  • Äldre 4 Sep 20:02
    +2
    Anonym (Anna) skrev 2016-09-04 13:11:08 följande:
    Jag tror att du underskattar otrogna. De flesta bryr sig ganska mycket om sin partner och anstränger sig för att det inte ska komma fram. Det tycker jag tyder på att de bryr sig om sin partner även om det inte är det sättet du tycker att man ska agera på. Jag personligen tycker att det är en jättejobbig situation och ingenting jag önskade skulle hända. Därmed inte sagt att jag skyller händelseförloppet på nån annan.

    Det känns inte jobbigt på något sätt att läsa om din historia. Jag har läst den många gånger och den tillför inget nytt. Det som är jobbigt är att inte få prata ifred om det tråden är tänkt att handla om. Hade tråden hetat "vi som hatar otrogna" hade jag inte gått in i den. Lite som att diskutera politik med en sverigedemokrat, samma papegojliknamde resonemang hela tiden. Det är bara det som stör.
    Din berättelse om otroheten tillför mycket, det är givande att läsa och modigt av dig att vara så öppen. Otrogna personer är inga egoistiska monster, de är människor som vi andra men som av olika skäl valt det mest förbjudna. Det är lätt att döma, inte lika lätt att gå i någon annans skor.

    Men hacka inte på Molly! Hon har all rätt att framföra sina åsikter och dela med sig av sina erfarenheter. Genom att hela tiden gå på henne spammar du tråden och tar bort fokus från det du vill uppnå, att diskutera med andra med liknande erfarenheter. Låt bli att svara på inlägg du inte gillar istf att lyfta fram dem som du faktiskt gör nu. Din stingslighet tar bort lite av värdet med dina välformulerade personliga inlägg.
  • Äldre 6 Sep 19:54
    molly50 skrev 2016-09-06 09:15:27 följande:
    Det hade känts som ett svek om den föräldern som valt att vara otrogen inte respekterade oss som familj mer än så.
    Barn är inte dumma. De förstår,och märker,mer än man tror.
    Jag har,som sagt,själv blivit bedragen,och för mig gjorde lögnerna och sveken mer ont än otroheten i sig.
    Och det gjorde även mer ont än att det tog slut.
    Jag ville inte fortsätta vara tillsammans med någon som inte respekterade mig mer än så.
    För mig är ärlighet viktigt. Jag vill känna att jag kan lita på den jag lever med.

    Visst är sexet en viktig del i förhållandet. Men inte så viktigt att det är värt att riskera att förlora min man eller förstöra min familj och tryggheten för mina barn.
    Jag har all respekt för att du känner som du gör efter dina erfarenheter. Men jag håller med "otrogen man" att det största sveket är att bli så förälskad i en annan att man lämnar relationen. Om jag kom på min fru med att vara otrogen och hon sa "det är bara sex, det är dig jag älskar" vore det inte på långt när så illa som om hon sa "jag har träffat en annan och vill skiljas, jag älskar inte dig inte längre". Om de haft sex eller ej har i det fallet noll betydelse.
    I det senare fallet skulle jag känna mig oduglig och kasserad och bli helt tillintetgjord. Var det bara spänningssökande sex och hon bryter när jag kräver det ser jag alla möjligheter till att reparera relationen. Men om hon lämnar är det ju kört.

    Jag vet att du inte håller med, men oavsett vad "the moral majority" i tråden säger så finns det olika syn på detta med otrohet och svek och man kan inte bara utgå från sig själv.
  • Äldre 7 Sep 16:18
    Anonym (Pyrt) skrev 2016-09-07 11:46:25 följande:
    Du har nog missförstått. Vi som är emot otrohet är inte emot att man är fler än två. Det vi är emot är när man lovat varandra att man ska vara två - när man ingått ett monogamt parförhållande och sedan sviker detta.

    Om man från början är öppen med att man vill leva exempelvis polygamt, eller att man vill ha ett öppet förhållande så fine. Eller om man, när man är i ett monogamt förhållande och blir intresserad av andra, då föreslå att ändra förhållandet till ett öppet förhållande och antingen låta bli att agera enligt sin passion eller bryta upp om partnern säger nej, likaså helt OK. Det är inte otrohet.
    Men när man ingått ett monogamt parförhållande och formaliserat det genom äktenskap, då har man givit varandra bindande löften om att man ska vara tillsammans resten av livet. Om då ena parten säger "jag har träffat en annan och vill skiljas" är det ett svek och löftesbrott precis på samma sätt som om denne varit otrogen. Det stora sveket är att du har en annan och vill skiljas, inte om ni haft sex eller ej. Om ni blivit kära har ni ju träffats bakom ryggen på partnern även om ni inte haft sex. Varför är det ena sveket större än det andra?

    Sen finns det vissa personer här som anklagar andra för att tycka att otrohet är rätt. Jag har nog läst hundratals inlägg om otrohet men knappast aldrig något som tycker otrohet är rätt. Även de som är otrogna är helt medvetna om att de gör fel, skillnaden är att de försöker förklara varför de tar detta felbeslut. Människor gör fel och sviker, hela tiden. Annars hade vi aldrig haft skilsmässor. Så sluta skälla på de otrogna för att de förklarar varför, fokusera istället på varför de är otrogna och vad de skulle gjort istället.
  • Äldre 7 Sep 19:00
    +1
    Anonym (För sällan) skrev 2016-09-07 18:27:57 följande:
    Men det enda man som otrogen får höra, gör slut! Men ibland kanske otroheten leder till att man får upp problem till ytan och då kan man faktiskt föra något positivt av den. Jag önskar inget mer än att få en vettig dialog med min man om vårt äktenskap men har nu försökt i säkert fem år utan framgång. Genom att inte ha närhet ger han mig ingen trohet heller. Vet inte vad han slösar den på.
    Alldeles riktigt, han sviker också genom att han förvägrar dig närhet. Svek som svek...

    Jag stör mig också på att det enda råd som kommer upp här är "gör slut gör slut". Går det inte att prata med partnern är det kanske handling som behövs för att ställa saker på sin spets. Inte sällan är det underförstått att otrohet accepteras om det sker i det tysta. Eller att "brottet" i sig får partnern att vakna upp och inse att relationen är viktig och värd att kämpa för.
  • Äldre 7 Sep 20:33
    molly50 skrev 2016-09-07 20:28:33 följande:
    Men om man ska få partnern att vakna upp genom att vara otrogen så förutsätter ju det att sanningen kommer fram också.
    Och många otrogna vill ju inte bli påkomna.
    Visst, det jag skrev gäller i första hand de förhållanden där otroheten beror på brist på sex och närhet i relationen. Eller brist på kommunikation. 
  • Äldre 8 Sep 19:48
    molly50 skrev 2016-09-08 18:38:48 följande:
    Det tycker inte jag heller.
    Jag tycker faktiskt att det är ett större svek att partnern sviker en och går och ljuger en rakt upp i ansiktet.
    Jag skulle ha lättare att hantera om partnern var ärlig om att han träffat en annan och ville göra slut.
    Visst,det gör ont. Men man slipper hantera bristen på tillit som man annars kan tvingas göra efter en otrohet.

    Precis!
    Självklart är det ett svek om man vill skiljas och bägge inte är med på det, i synnerhet om en tredje part är inblandad. Fattar inte hur man kan blunda för det. Sen vilket svek som är värst får var och en avgöra.

    Kanske är det skillnad mellan kvinnor och män, men om man blir dumpad för en annan när man är i en relation tappar man tilliten till alla kvinnor, inte bara till partnern. Man är oduglig och kasserad och får väldigt svårt att känna tillit igen.
Svar på tråden Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!