Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!

Ja det är det, men han hade inte räknat med att bli så djupt och innerligt kär.

Folk får leva precis som de vill. Vill de vara tillsammans med flera är det helt OK för mig. Vill de ha öppna förhållanden och båda är överens om det, fine. Här i tråden diskuterar vi människor som går bakom ryggen på sin partner och ljuger och smusslar.

Jag har läst forskning som säger att människan är seriemonogam. Tyvärr hittar jag inte länken just nu. Det spelar i och för sig ingen roll. Det som spelar roll är om man är ärlig eller inte. Var rakryggad och säg till partnern att "Jag har träffat en annan som jag tycker är spännande och som jag vill ha sex med. Är det OK att jag har sex med henne och samtidigt är tillsammans med dig, eller vill du att vi ska bryta upp?" Det är ärligt. Att hitta på att det skulle vara OK för partnern att man har en fling vid sidan om för att hen ska förskonas från särskilda sexfantasier (som nån i en annan tråd skrev) eller för att relationen blir bättre då, eller whatever - det är  svinigt!

Hans fru hade säkert blivit superglad om hon fått veta, och du skulle säkert också bli jätteglad den dag du är 50 och din man vänstrar med en 20-åring! Jag hoppas att du får vara med om en så härlig upplevelse!

Nåja.. Hans fru vet. Jag är 15 år yngre än min man så vill han hitta en ännu yngre blir jag inte förvånad.

Nej, det finns ju viss risk.

Men oavsett om vi är polygama eller monogama väsen så är det ett faktum att många av oss vill leva monogamt. Andra polygamt.
Inget av dem är rätt eller fel så länge båda parter är med på det och vet var man står.
Därför är det så viktigt att vara ärlig från första början om man är polygam.
Det mest ärliga och justa om man är poly är att inleda ett förhållande med en annan som är poly.
Samma sak om man är monogam.
Att som poly inleda en relation med någon som är monogam,utan att vara ärlig om det,är inte juste eller ärligt varken mot sig själv eller ens partner.

Var det inte just det jag skrev?

Jag fick känslan av att du anser att monogami är fel,men jag kanske har missuppfattat dig.

Du skrev att det är onaturligt att bara leva med en partner, dvs monogami.

Den här tråden handlar dock inte om vad som är naturligt eller inte. Det handlar om vilka löften man gett och huruvida man håller dem. Det handlar inte om människor som lever i öppna förhållanden. Det handlar om människor som levt monogamt och som sedan ändrat sig utan att meddela eller diskutera saken med sin partner. Det handlar om människor som får sina partners att tro att de älskar och respekterar dem när de i själva verket inte alls respekterar dem utan ljuger och går bakom ryggen. Det handlar om människor som får sina partners att tro att allt är som vanligt och att de räcker till, när de i själva verket träffar andra bakom ryggen för att de tycker att partner inte alls duger. Det handlar om människor som tvingar sina respektive att leva i en otrohetsrelation mot sin vilja. De ger inte sina partners chansen att välja om de vill dela dem med andra eller inte.

Dessutom, om man har barn är man även otrogen mot dem. Om jag fick veta att min pappa varit otrogen hade jag brutit mot honom direkt (samma om det var mamma såklart).

Att leva i polyamorösa förhållanden eller i öppna förhållanden har inget med otrohet att göra och inget vi behöver diskutera här således.

Du har missuppfattat mig.

Monogami är inte "naturligt" (och som sagt, jag avskyr det ordet), såtillvida att vi som art inte är särskilt monogama av oss. Å andra sidan är det heller inte "naturligt" att ha kläder, skriva på internet och flyga flygplan. Så "naturligt" är liksom ett icke-argument.

Det jag önskar är att det vore norm(alt) att faktiskt se över alternativen. Fundera över om jag som individ vill leva monogamt eller inte. Att det vore en mer öppen och vardaglig diskussion mellan personer hur de vill forma sina relationer. Alltså helt enkelt göra medvetna val kring hur de vill relationera. Som sagt - jag är inte mot monogami, jag är emot mononormen.