min man är ute och träffar vänner på kvällen trots att jag passerat BF

Det kanske ska tilläggas att jag under upprepade tillfällen under graviditeten påpekat att jag känt mig väldigt ensam bl.a. utlöst av att jag ordnat mest inför bebisens ankomst, planerat och organiserat, och att jag upplevt att han inte alls haft samma intresse av detta. Därtill har jag varit tydlig med att jag har ett stort behov av stöd och närhet nu i slutet. Jag accepterar såklart att det som man kan vara betydligt svårare att förstå vad som är på väg att hända - att man ska bli förälder - förrän det faktiskt händer. Som mamma har man ju redan från början en större närhet till barnet.

Jag skulle bli jätteledsen. Min man har inte druckit en droppe alkohol sedan den 15 augusti (beräknad 15 sep) för att vara redo/körduglig när det är dags. Och vi bor på promenadavstånd till sjukhuset. Detta utan att jag bett om det.

Jag vet inte om du är dålig på att kommunicera men jag tycker kanske att din man beter sig lite klumpigt i detta fall. Det hade varit en sak om det var två veckor innan bf.. men nu kan det ju faktiskt hända exakt närsomhelst och för sin egen skull om inte annat borde han stanna hemma för att inte riskera att missa...

Jag tycker personligen att mannen borde (så långt det är möjligt, folk pendlar ju liksom) hålla sig "så nära kvinnan som möjligt" från det att barnet beräknas vara färdigt. Alltså från vecka 37+0. Det behövde jag aldrig påpeka för min karl utan han började själv packa i ordning bb-väska, klocka närmsta rutten och föreslå vilka filmer vi skulle mysa med om kvällarna den sista månaden.

Jag tycker INTE att det är okej att han drar ut sådär. Om förlossningen startar finns risken att han inte hinner i tid, och utöver det tycker jag heller inte att partnern bör vara det minsta påverkad av alkohol när/utifall att allt drar igång...

Vidare tycker jag heller inte att du skulle behöva säga detta, utan han borde fatta sådant själv.

Han har lovat att bara dricka en öl och själva bilkörningen i sig är inget problem. Vi saknar bil och kommer ta en taxi. Sjukhuset ligger bara 5 minuters bilresa bort. Tycker bara att det är jobbigt att han är borta, och att själv gör den typen av prioritering. Får mig att känna mig väldigt oälskad. Hade också uppskattat hemmamys såhär i slutet.

Inte ok! Säg det till honom ordentligt så han fattar

Håller med övriga, inte ok! Sa till min man när det började närma sig en månad innan bf att jag ville att han från och med då inte drack och han svarade att det var självklart och att det hade han räknat med. Vet att det är svårt att säga nej och vara den "tråkiga" partnern, jag har känt likadant ibland, men i det här fallet ska du inte ens få frågan. Berätta hur orolig du är och att du behöver honom hos dig sista tiden, det borde han ju förstå!

Jag förstår inte vitsen med att mannen/partnern ska vara standby konstant! Man måste ju få leva. Barnet föds inte bums från första värk, utan det tar ett tag också innan värkarna är etablerade. På två timmar hinner man absolut hem. Vad gör de par där mannen är på jobbet när det startar? Eller om du är på Ica? Mannen kan ju möta upp på sjukhuset om det går undan också. Min man ska på jobbresa utomlands i v 35. Helt ok. Börjar det dra ihop sig, då får han ta första flyg hem (det går flyg hela tiden). Jag kanske är väldigt chill, men en förlossning kan ske när som. 

Jag ser ingen skillnad på om min sambo är borta på kvällstid eller dagtid. Förlossningen kan ju dra igång när som helst, inte bara kvällar och jag ämnar inte ge honom husarrest tills barnet kommer. Däremot är vi överens om att han inte åker från stan nåt mer nu (han har ett projekt 35 mil bort annars), utan sköter det på hemmaplan. Han får gärna ta ett glas eller två också. Kan han inte köra tar vi helt enkelt taxi till förlossningen.

Däremot ställer jag krav på att han ska vara nåbar på mobilen. Jag vill inte behöva skicka 24 sms om att vattnet gått (hände väninna till min läkare på spec.mvc...) eller liknande. Det är han så klart helt införstådd med.

Så tänker jag också :) 

Många olika svar verkar du få. En del tycker att det kvittar om han är borta och att man inte ska hålla fast honom IFALL något händer. I ditt fall, då det rimligtvis inträffar närsomhelst så tycker jag inte att du håller fast honom bara för att du begär att han ska vara hemma. Det viktigaste är dock att du lyssnar på dig själv, vad DU känner dig bekväm med, för det är ju det enda som betyder något.

Det är också skillnad på jobb och utgång. Jobb kan man inte styra över, att gå ut med vänner och ta en öl kan man styra över.