En eller man?

Jag har "en" istället för "man" med mig dialektalt så det är inte precis en stor omställning att använda "en" även i mitt mer vårdade tal (eller skrift). Det är inte som att jag tror att användandet av "en" istället för "man" är särskilt avgörande för jämställdheten men jag det är simpel förändring som inte kostar mig något så jag har ändrat mitt språkbruk därefter (ibland ersätter jag "man" med andra pronomen, förvisso, då "en" inte alltid känns som den mest lämpliga ersättningen).

När jag läser text där "en" används, så händer två saker; dels missförstår jag stora delar av texten (tolkar "en" som siffran ett) och dels ser jag textförfattaren som oseriös. Att skriva på dialekt känns ju inte särskilt seriöst.

Jag bryr mig inte riktigt, men tycker att det ser riktigt fult ut att använda både "en" och "man" i 1. mer formella texter och 2. när det egentligen är "jag" man talar om... Pratar man om en generell företeelse (informellt, som här på FL till exempel) och därmed vill använda något av orden så bryr jag mig inte alls. "Man hade roligt på festen igår" när det egentligen var "Jag" som "hade roligt på festen igår" tycker jag är skitlöjligt.

Håller med dig. Ofta hamnar jag i att fundera på vilket ord som skribenten glömt att skriva efter en, "en vad då?".

Tycker det är lättare att läsa "man" än "en" för att jag är mer van vid det, men tycker båda är OK. Ordet "en" är ju inte nytt i talspråk, men känns ovant att läsa.

Och ännu hemskare: "Man hade ej roligt på festen igår". 

Jag blir snudd på våldsbenägen när jag läser dylikt. Instämmer i allt övrigt även med trådstartaren. 

Hahaha

Det handlar väl inte om vad som är nytt eller inte utan vad som vore korrekt. För mig blir det, liksom flera andra har nämnt tidigare, att jag snarare tänker "En vad?" än att det vore ett alternativ till man. Det vore dock intressant om någon kom på ett nytt ord som kunde ersätta man, vilket är där skon klämmer för hen.

En och annan låt av Allan Edwall ter sig lite märkligt också när man uppmärksammar det.

Förr var en livlig men dum som ett spån.
Det har en gudskelov vuxe ifrån.
Nu är en allvarsam som en ska va.
Och visst är det bätter, men int' är det bra.

Man. Blir helt knäpp på de som absolut ska använda "en" bara för att markera att här handlar det minsann inte om nån man. Det är så språket är uppbyggt helt enkelt, precis som att man säger "human" på engelska. Hade human varit ett svenskt ord hade folk väl börjat säga huhen nu...

Vilka pronomen är det?