• Anonym (Sofia­)
    Äldre 15 Sep 01:40
    8558 visningar
    47 svar
    47
    8558

    hur ska jag bete mig mot min man?

    Hej.

    Jag och min man har hängt ihop i fem år. Vi har två barn, 2 och 1 år, som jag är hemma med. Han jobbar borta hela veckorna från söndag till fredag med sitt egna företag. Vi bor bra och har bra relation till våra familjer och allt är frid och fröjd. Förutom en sak. Jag misstänker att han är utmattad/deprimerad/sönderstressad osv.

    Hans problem:

    - är alltid trött, hur mycket han än sover
    - sover oroligt, vaknar flera ggr per natt och kollar vad klockan är (dock inte på helgen när han är ledig)
    - snarkar och dreglar och har andningsuppehåll när han sover
    - dåliga matvanor, äter typ två ggr per dag och väldigt stora portioner, skräpmat ca 4 dagar i veckan
    - han är överviktig och mår dåligt över det
    - motionerar ingenting
    - orkar inte ta itu med saker, t.ex fixa med saker hemma, han hittar alltid på ursäkter och ibland säger han bara rakt ut att han inte tänker göra det (t.ex byta blöja, ta disken, sätta upp vår nya taklampa)
    - vill bara göra roliga saker när han är ledig, inga måsten
    - vill nästan alltid dricka alkohol när vi ska hitta på något utan barnen
    - föreslår aldrig att hitta på något med barnen
    - har ett otroligt påfrestande och stressigt jobb, han jobbar ca 5:30-20 varje dag och det är full rulle och planering från morgon till kväll, fem dagar i veckan
    - han erkänner det inte men jag vet att han är lite bitter över att han får stå för större delen av våra utgifter nu när jag är föräldraledig eftersom vi har ganska stora utgifter, han vill att jag ska betala mer men det kan jag inte
    - han tycker inte om att jag är hemma helt enkelt, han tycker nog att det är orättvist eller kanske provocerande att han sliter hårt medan jag bara är hemma och chillar med barnen
    - jag tror att han inte känner sig som en del av vår familj, att han inte vågar ta initiativ med barnen för han är rädd att "göra fel"
    - har alltid haft ett enormt bekräftelsebehov och ganska låg självkänsla, vill alltid ha beröm så fort han gör något bra, han kan fråga tio gånger efteråt om jag tyckte han var duktig som t.ex körde igång en tvättmaskin
    - verkar ha nåt behov av att visa sig duktig för andra, lägger t.ex upp statusar på facebook när han gjort något bra och sen gottar han sig i sina likes efteråt
    - har alltid haft en lite konstig relation med sin pappa (hans stora idol i livet) som inte ger honom nån bekräftelse eller beröm alls, tror att det har hänt något där när han var barn kanske (de står ändå varann nära och pratar i telefon varje dag)
    - han blir sur för minsta lilla (förmodligen för att han redan är på dåligt humör jämt då han är trött, näringsbrist (?), stressad m.m) så vi bråkar en del och då blir det verkligen krig mellan oss
    - han vrider på saker och uppfattar nästan allt negativt, han hittar dåliga saker i typ allt
    - han känns allmänt trött och bitter och deppig, trots att han har ett företag som han älskar och som går bra, han har mig som är en bra tjej, fint hem, två fina friska underbara barn som tycker om honom, köpt en helt ny bil, har råd att unna sig saker och är inte fattig på något sätt
    - han har ingen ordning på sina papper osv, vet inte vad han har för utgifter, har inte så stor koll utan han bara kör på
    - han lever för dagen, ibland när vi bråkar kan han göra slut och sen tre dagar senare ångrar han sig

    Kan någon ana vad det är för fel på honom? Och hur sjutton ska jag bete mig mot honom? Jag älskar honom och vill absolut fortsätta leva med honom men jag tror att han lider av adhd eller utmattningsdepression eller något och hur sjutton ska man som anhörig/närstående bete sig mot en sån person för att det inte ska bli bråk osv?

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden hur ska jag bete mig mot min man?
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 15 Sep 09:46
    #6
    Anonym (Egen företagare) skrev 2016-09-15 03:36:18 följande:

    Oj. Känner igen mig ganska mycket i din man. Det är väl inte så konstigt att han är trött och sliten om han jobbar som han gör? Du kan bara få honom att slappna av när han väl är ledig och inte jaga med alla måsten. Samtidigt är det ju ingen kul att du får bära det lasset själv, men man måste ju dela upp på något sätt?


    Nej det är fullt förståeligt att han är trött. Det är nog jag som gjort fel som har tjatat på honom och förväntat mig att han ska ha energi till oss på helgen osv. Och nej det är inget kul att sköta allt själv men med tanke på hans situation så har jag ingenting emot att göra det.
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 15 Sep 09:50
    #7
    Schack73 skrev 2016-09-15 05:20:04 följande:

    Jag skulle säga att det är ohållbart i längden att jobba 5:30-20 varenda dag må-fre i längden. Har han möjlighet att anställa nån, gå ner i tid eller få avlastning på annat sätt?

    Ni skulle behöva prata om ert liv, framtidsplaner och hur han ser på livet. Det tråkiga är att han troligtvis inte skulle orka det utan bara ser det som ytterligare en stressfaktor.

    Det du kan göra nu är väl att berömma extra mycket när han sätter på en tvättmaskin el dyl. Kan ni få in en barnvakt nån gång i månaden så du kan få lite avlastning ibland?


    Han kan vara ledig en dag i veckan, det var han förut, men sen snålade han in på det för han tyckte att det kostade för mycket att ha en som jobbade åt honom en dag i veckan.

    Vi skulle absolut behöva styra upp vårt liv. Och ja precis, det skulle han nog tycka vara jobbigt. Jag får väl börja med att ösa på med beröm och bekräftelse, försöka lyfta honom lite. Och så sluta tjata på honom och be någon annan sätta upp taklampan (jag kan inte själv, har ingen aning om hur man ska sätta upp den) Men det är svårt att "låta honom slippa undan" alla måsten och tråkiga hemmasysslor också och ibland blir jag så arg för att han inte hjälper till. Men just nu är det väl så att jag får finna mig i att sköta allt själv, eller lämna honom. Och lämna honom gör jag inte
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 15 Sep 09:54
    #8
    Anonym (Oj) skrev 2016-09-15 08:12:28 följande:

    Din man jobbar alldeles för mycket och mår uppenbarligen inte alls bra! Detta går IT över dig och säkert era barn också.

    Hur länge står du ut med att trippa på tå runt honom?
    Jag tror inte du "chillar" när du är föräldraledig. Har han tagit ut föräldraledighet öht?

    Han behöver boks både tandläkartid och läkartid för att prata om ev bettskena och sitt mående.

    Kan han inte byta jobb?


    Nej jag chillar ju inte bara hemma med barnen, men det är så han ser det. Jämfört med hans jobb så är det här inte så jobbigt. Jag kan ju gå upp på stan och köpa glass, hänga ute i lekparken, kolla på film med barnen mitt på dagen, äta vad jag vill när jag vill osv. Han får äta när han har tid och det kan bli kl 10 på förmiddagen och sen kl 21 på kvällen, ganska jobbigt för en som är trött och stressad och som jobbar hårt, att inte få i sig mat. Han hade tre veckor semester i somras och var hemma typ en månad när barnen var nyfödda, annars inte föräldraledig men det är inget som är problem för oss.
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 15 Sep 09:56
    #9
    Anonym (Oj) skrev 2016-09-15 08:20:05 följande:
    "Få honom slappna av när han är ledig"... Hur menar du då? Ska hon fortsätta se på hur han kör hela familjen i botten med sitt mående?
    När ska TS få vara ledig och slappna av? Det är ju inte direkt en spavistelse att vara hemma med två små barn!
    Han mår ju inte bra? Han kör inte familjen i botten. Jag behöver inte vara ledig och slappna av, det gör jag varje kväll när barnen somnat och jag har fått rutin på det så det är ingen fara.
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 15 Sep 21:58
    #13
    Anonym (Oj) skrev 2016-09-15 13:24:46 följande:
    Men du beskriver ju att han är sur, bråkar för minsta lilla och gör slut ibland för att sedan ångra sig. Han låter inte så snäll i mina öron. Även om man är tokstressad finns det ju en gräns för hur man kan behandla sinandes och kära...

    Han mår säkerligen inte alls bra, men hur mår du och barnen? Egentligen? Blir du lycklig av att leva med den här mannen?

    Menade inget illa, utan ville mer belysa att det inte kan vara ditt ansvar att peppa honom in absurdum. Ni lever ju i en helt ohållbar situation. Din man kan krascha vilken dag som helst med den där arbetsbelastningen.
    Nja jag känner honom och vet att han inte menar något illa, och att hans beteende till 99% beror på att han inte mår bra. Jag och barnen mår toppen :) Älskar honom och vill att han ska vara lycklig. Klart det inte är mitt ansvar att se till att han mår bra men jag vill ju försöka hjälpa till. Jag älskar honom och vill inte lämna honom, vill bara att han ska ta sig ur sin onda cirkel och under tiden lära mig hur jag ska göra för att stötta och underlätta så mycket det går.
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 15 Sep 22:04
    #14
    Anonym (Jagvet) skrev 2016-09-15 13:33:30 följande:

    Låter som han är deprimerad tyvärr. Känner ingen det du skriver även andningsuppehållen måste han ta tag i med en gång.

    Mitt tips till dig är ganska tråkigt men självklart.

    Sätt dig ner och berätta hur du uppfattar honom och be honom att söka sig till en läkare. Det finns medeciner och hjälp för viktminskning samt hjälp för andningsuppehållen (sömnapn?).

    Förstår att du är orolig för honom men du kan inte göra allt själv!!! Det samma gäller för din man.

    Styrkekramar


    Tack för ditt svar. Jag behöver verkligen råd för hur jag ska göra för att hålla mig i skinnet... Jag är bara människa jag med och även jag kan vara på riktigt uselt humör. Så när han är sur och tvär så bygger jag liksom vidare på det och gnäller tillbaks fast jag egentligen borde stå högre och bara lägga ner och tänka att det är bättre fly än illa fäkta. Men det är svårt.

    Det blir mycket bråk, och grunden till det ligger i att han mår som han mår. Har tagit upp detta med honom och han säger att han inte mår så bra. Idag körde han bil och jag pratade med honom (i headset) och så var han trött och stannade längs vägen för att köpa något att smaska på på en mack. Innan han gick in sa han "väck mig om tio minuter" och så var jag kvar i telefonen. Han började snarka typ direkt. Så trött är han...

    Om han lägger barnen nån gång, vid 20-tiden, så ser man oftast inte honom mer den dagen. Så oftast lägger jag barnen för att han inte ska somna, så vi får lite tid ihop. Men nuförtiden när jag kommer ut ur deras sovrum så har han somnat på soffan. Och när jag väcker honom blir han grinig och går och lägger sig i sängen. Något måste ske nu snart, detta håller inte.
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 15 Sep 22:38
    #17
    Flisan79 skrev 2016-09-15 22:10:21 följande:

    Tycker det låter som att det kommer sluta med att han går "in i väggen" alt får en hjärtattack. Dör han inte av det så lär det vara ett "uppvaknande".

    Han verkar inte se att problemet är hans. Att han tagit sig vatten över huvudet och att han är den som valt den sits han sitter i.
    Man måste inte bo fint, ha ny bil osv för att vara lycklig. Han hade kunnat välja att vara hemma med barnen själv. Finns inget som hindrar mer än kanske ekonomiskt och då handlar det om att han vill ha en viss standard. Ja, då får man liksom ta konsekvenserna.

    Vet inte vad eller om det är något "fel" på honom men han skulle def behöva träffa både läkare och psykolog om han inte vill dö i förtid.


    Jo men så känner jag med. Att köra på utan att vila funkar väl i några år men sen ligger han väl där en dag och inte ens orkar ta sig ur sängen.. Han är väldigt materiell av sig och vill typ köpa det dyraste. Jag vet inte varför han är sån. Men han jobbar som han gör för att hans jobb/företag/branch även är hans livs stora intresse, inte för att vi ska ha råd att köpa saker. Tror också han skulle behöva prata med någon och komma ner på jorden lite..
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 15 Sep 22:45
    #18
    dussinet skrev 2016-09-15 22:18:08 följande:

    Med risk att mitt inlägg inte gillas av alla PK-mostrar...

    Det jag läser är att ni egentligen har det ganska bra, men att din man arbetar extremt hårt, kanske för att ge er familj det ni behöver.

    Att arbeta extremt hårt är egentligen inget problem, om man bara kan få den avslappning och omväxling man behöver, det gäller honom, men kanske också dig.

    Planera och fixa något till nästa ledighet, ordna en barnvakt, boka en spa-helg, mini-weekend i London eller Paris, hjälp honom att slappna av, så att han känner att hans ansträngningar för sig själv och för resten av familjen uppskattas.

    Hjälp honom med papper och pengar, kanske det lättar hans stress, och du får en bättre insyn i hans verklighet.

    Ta del av ert gemensamma liv NU, innan det spårar ur....

    Lycka till, det kan ju bli jättebra......


    Hm jaa men jag tror att han måste lägga om livet helt.. Tror inte det hjälper med en weekend. Men kanske att han skulle bli lite uppiggad av det förstås. Tack för ditt svar :)
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 17 Sep 01:04
    #21
    dussinet skrev 2016-09-15 22:59:20 följande:
    Nej, jag tänkte inte att det skulle begränsa sig till en weekend, bara att det kanske skulle vara en start.

    Jag känner igen mig som mannen i din relation, och en stöttande partner som engagerar sig i det gemensamma livsprojektet uppväger kravet på "millimeterrättvisa". Om resan är bra, go for it, satsa allt DU kan för att detta skall bli en framgång för er BÅDA.
    Ja alltså det här måste tas itu med genast..
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 17 Sep 01:05
    #22
    Flisan79 skrev 2016-09-15 23:02:19 följande:

    Jag vet inte vad man ska kalla det men det finns samlad fakta om vad män (såg lite annorlunda ut för kvinnor) på sin dödsbädd ångrar mest. På solklar första plats var svaret att de önskar att de hade jobbat mindre, inte varit så fokuserade på karriär, utan spenderat mer tid med familj och då framförallt sina barn. En tankeställare.

    Dr Phil hade en gång en familj i sitt program som påminde mycket om din familj. Pappan jobbade ständigt och familjen kom i kläm.
    Han frågade då hur pappan definierade ordet "success". Givetvis svarade mannen att det var bra jobb, mycket pengar, hög position på arbetet och fina saker. DrPhil sa då att man kunde se det från ett annat perspektiv. Att vara "lyckad" (successful) som förälder, make och medmänniska var väl trots allt viktigare, vilket pappan faktiskt höll med om.

    Jag kanske bara svamlar här men det är saker jag själv tänker på ibland. För mig är dock anledningen att jag inte lyckats så bra ekonomiskt men har mycket kärlek och tid för mina barn. Alltså en påminnelse om att uppskatta det jag har.


    Jo jag vet, jag har också hört om det där. Och jag har sagt det åt honom också men det är inget han tar åt sig av. Men det du precis skrev är ju verkligen något som alla borde ha i åtanke :)
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 17 Sep 01:12
    #23

    Alltså jag blir så ledsen. Skulle bränna ut en skiva (med bilder på barnen som deras farmor ska få) och då bland brännskivorna hittade jag min mans gamla skivor. Jag kollade igenom dem på datorn och en del var bara gammal musik men en del var bilder från olika fester och högtider m.m. Han såg så glad ut. Det var bilder från typ tio år tillbaks då han var 20-25 år. Visserligen ingen ålder, men ändå. Han såg lycklig ut och han var smal och hade snygga kläder och det var mycket bilder på honom med sina vänner (vänner som jag aldrig sett för han umgås inte med de längre). Nu gick jag in och la mig hos honom i sovrummet och jag känner mig så ledsen. Vad är det som har hänt med honom.. Vad gick snett och när.. Han är världens finaste människa som bara vill alla väl och som skojar och vill ha roligt. Nu är han liksom ganska rejält överviktig, bryr sig inte så mkt om sitt utseende, är bara trött och bitter mest hela tiden... Alltså såhär ledsen och tom vet jag inte när jag var senast. Jag vill inget annat än att få honom tillbaks på banan. Jag tror att jag måste ta proffsionell hjälp och rådgivning. Han kommer gå under annars känns det som för han låter bara tiden gå.. :/ jag vill att han ska vara lycklig.

  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 17 Sep 01:29
    #25
    Anonym (Du har en annan tråd) skrev 2016-09-17 01:17:52 följande:

    Du har ju startat en annan tråd, och i den skriver du att han är elak och festar och super, när du fått råden att lämna väljer du att starta en ny tråd och utelämna infon om att han förolämpar dig och hellre festar än att vara hemma? Har situationen förändrats, är han mer hemma på sin lediga tid?


    Vadå annan tråd?
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 17 Sep 08:17
    #29
    Anonym (Du har en annan tråd) skrev 2016-09-17 01:58:56 följande:

    Men om det inte är din tråd kan jag sammanfatta kort vad det står:

    Det är en kvinna som har varit tillsammans med en man 5 år.

    Dom har 2 barn, 1år och 2år

    Mannen har ett eget företag

    Han jobbar söndag till fredag

    Mannen vill inte hjälpa till hemma och vill inte umgås med barnen.

    Han gör slut var 3e dag men blir ihop igen

    Sin lediga tid vill han festa och supa.

    Mannens pappa är hans stora idol och vill inte bekräfta honom.

    Ni verkar ha mycket gemensamt så råden i den andra tråden kanske kan hjälpa dig i ditt fall :)


    Jo lite likt är det men det är inte min tråd
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 19 Sep 01:29
    #33
    Anonym (D'archangel) skrev 2016-09-17 08:37:24 följande:

    Låter som en vanlig människa med fel och brister. Bekräftelsebehovet är en drivkraft och det kan vara bra när man är t ex egen företagare.

    Du tycker att han slarvar med mat och papper, men tänk på att han jobbar massor och drar in pengar. Tror du att hans tid och energi räcker till att skärpa upp sig på alla punkter där du fäller honom?

    Och det där med att han tycker att du är hemma och chillar med barnen - har han sagt det eller är det något du själv tror att han tycker? Du verkar inte vara särledes tacksam för att han jobbar jämt.


    Tacksam? Varför ska jag vara tacksam för att han jobbar så mycket och är borta hela veckorna medan jag uppfostrar våra barn och tar allt ansvar för vårt hem? Han gör det inte direkt för min eller vår skull utan för sin egen skull. Han jobbar inte som han gör för att vi ska ha råd att leva. Vi hade klarat oss om han jobbat 7-16 på en fabrik också! Och ja han har sagt att jag bara är hemma och chillar med barnen. Han säger att jag bara glider runt hemma och sover till kl 11 och sitter i soffan hela dagarna vilket inte är sant nånstans. Du verkar ju bara lyfta fram fler problem, har du inget positivt eller uppmuntrande att komma med?
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 19 Sep 10:22
    #37
    Anonym (D'archangel) skrev 2016-09-19 08:58:49 följande:
    Har DU något uppmuntrande eller positivt att komma med? Din trådstart består av att du listar fel och brister på din man, bland annat att han "gottar sig i likes" på facebook, att han inte har ordning på sina papper och att han har en dålig relation till sin pappa. Dom sakerna kommer bli ett skit bättre av att skaffar ett 7-16 på en fabrik. Du verkar inte särskilt förtjust i honom över huvud taget. Hade du varit det hade du haft överseende med mindre egenheter och brister. Du sågar ju honom bara totalt.

    Kan dock hålla med om att många män arbetar alldeles för mycket och att det oftast inte är helt sant att dom "måste" det. Känner åtminstone ett par killar som gått från egenföretagande till anställning för att kunna få mer tid till familjen.
    Jag vill ju bara få råd med hur/om jag kan få honom att bli lyckligare igen. Du kan se det som en lista av fel och brister men jag ser det som problem som jag vill lösa med honom. För att jag bryr mig om honom. Hade jag inte brytt mig om honom så hade jag inte startat den här tråden utan lämnat honom? att jag inte skulle vara förtjust i honom överhuvudtaget var det dummaste jag har hört. Har du inga råd utan bara vill diskutera om mig så ber jag dig att avstå från att skriva.

    Han skulle aldrig sälja sitt företag för att få mer tid med oss. Det är bara sån han är. Men det är inte det som är problemet, han får gärna jobba som han gör men jag vill inte att han ska bli deprimerad och må dåligt av det.
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 19 Sep 10:30
    #38
    Anonym (Marlene) skrev 2016-09-19 03:44:06 följande:
    Hej . Jag har läst din historia och sett olika svar. En del tycker det är han som ska ta tag i det hela själv och en del tycker att du kan hjälpa till och hitta på överaskningar och en del tycker att bara för att han arbetar stenhårt så är det okej och va trött på helgen. Och tro fan att han är trött så mycket som han jobbar. Det tar på kroppen.

    Men Han borde tänka så här. Jag har 2 barn och en fin partner där hemma som jag bara ser en och en halv dag i veckan. Tänk vad inni helsike mycket tid med dig och kidsen han missar. Jag är imponerad av dig att du är så fantastiskt varmhjärtad och vill att han ska va lycklig. Inte många som tolererat detta .

    Hur var det för några år sen ? Jobba han lika då ?

    Har ni tid och ha sex ? Vill han vill du ?

    Om inte så förstår jag du måste väl onanera iaf umder veckorna för att underhålla kostymen.

    Det gör säkert han när han är borta så go for it.

    Det här med att jobba jämt är en ursäkt för många killar. Jag har haft iaf 2 pojkvänner innan den killen jag bor med nu som jobbade mycket. Iaf den ena killen jag hade jobbade på fabrik och åtog sig all övertid han kunde få utöver sin ordinarie tid för att ha råd att bygga rallybil och ha råd och tävla. Visst han jobba hårt och när han va ledig då var han i garaget och skruvade. När han träffa mig då va det klassiskt som killar gör. Knulla och åter knulla och se film och mysa. Detta varar i 4 veckor sen går dom till sitt eget ursprungsjag och prioriterar sitt och har man tur hinner man äta tacos ihop på fredagkvällen och kanske hinner man höra den feta rapen efter colan i dörren innan han sticker till sitt.

    Då hör jag hellre rapen vid matbordet och han sitter kvar och pratar med mig.

    Kärlek för mig är inte blommor och kostym och karriär och stress .

    Kärlek för mig är en kille som kan prata om allt och närsomhelst och som ser mig och vill göra saker med mig. Allt som att bara åka till korvkiosken och äta till att gå på bio. Spelar ingen roll men när ett jobb eller hobby blir viktigare än förhållandet kan det kvitta. Vi bör alla ha ett jobb 40 timmar i veckan men där räcker det.

    Jag tycker inte det är ditt ansvar att få honom på fötter. Däremot en diskussion om hur du känner. Berätta hur du mår av att göra allt hemma och att han saknas där hemma och fråga om han kan tänka sig byta jobb .

    Skrämm upp honom lite med att ge han 2 val. Antingen lovar du mig att ta tag i din stress och jag hjälper dig konsultera läkare eller annan terapeut och att jag stödjer dig till fullo kan du säga samt att du vill att han ska börja se sig om efter annat jobb hemma i trakten eller om det går att dra ner lite på takten.

    Eller att annars vill du göra slut.

    Det kanske får han att vakna. Jag tycker synd om dig att du har det så Sofia och hoppas det reder sig.

    Det där med att jobba stenhårt för att ha råd med dyr bil och flott hus os.v tycker jag är omodernt. Vad ska man med fru å bil och hus och barn till om man aldrig har tid och se dom.

    Bättre att jobba för att kunna leva istället för leva för att jobba.

    Får ja välja på en vältränad direktör som är miljonär som partner som reser mycket för att håva in stålar eller en kille med keps och shorts och linne som jobbar 7 till 4 i stan där man bor så är valet enkelt. Tar ju killen som har tid med livet med mig. Även om jag tycker att man behöver egentid och man måste ha egna intressen och kompisar. Sånt får man inte bryta.

    Träffa en kille en gång som ville ja skulle bryta kontakten med mina vänner och sånt är åxå tragiskt..

    Hoppas det löser sig. Men ändras ej situationen trots försök till förbättring och du märker att åren går då ska du se dig om efter nya vägar tycker jag. Men du ska göra som du vill..

    Nej nu mäste Marre gå och lägga sig. Fan klockan ringer 8 och nu är hon snart 4 .

    Ha det
    Tack för ditt svar.

    Ja det är klart han är trött. Såg bilder på honom när han var typ 25 år, och nu är han 32. Han var 27 när vi träffades. Alltså han har gått ner sig som fasen.. Det tynger mig. Inte för att jag bryr mig om hur han ser ut, jag tycker att han är jättefin precis som han är. Men han ser så himla trött och sliten ut och han är ändå bara 32. Det är ju inte så konstigt med tanke på hans jobb, men jag tycker ändå det är synd. Han jobbar så mycket och är bara på helgerna och då orkar han inte leka med barnen eller fixa med något hemma. Ska livet vara så? :/ Han har jobbat mycket hela tiden.

    Vi har oftast sex minst en gång under helgerna då han är hemma. Ibland blir det inget. Han vill oftast mer än jag.

    Ja det är lite tråkigt med de karlar som lever för sig själva trots att man har ett förhållande.. Håller med dig lite där, att varför ska man jobba och slita om man ändå inte lever. Så roligt kan det väl inte vara att arbeta. Att han ska byta jobb är inget alternativ. Inte att trappa ner heller. Och skrämmas med att jag lämnar honom vill jag inte göra. Vill hitta en lösning ändå.

    Mig är det inget synd om. Jag vill bara att han ska må bra. Det är så tråkigt att se den han har blivit, och att han är så bitter och trött och att han vill vara en riktigt bra pappa men inte orkar. Det är så svårt att veta vart man ska börja. Jag har pratat med honom om hur han mår. Han säger bara att han är trött, annars bra. Jag vill verkligen att han ska vara lycklig.
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 19 Sep 11:26
    #40
    Anonym (D'archangel) skrev 2016-09-19 11:00:35 följande:

    Jag vill inte diskutera om dig, jag skriver om *er* relation. Om du tror att det bara är han som är problemet så bör du nog ta dig en funderare.


    Inget i din text tyder på att du tycker särskilt mycket om honom, snarare att du tyckte om honom en gång i tiden. Han kanske kan banta, men tror du att han kommer få en bra relation till sin pappa och sluta jaga likes på facebook?


    Att acceptera människor som dom är och göra det bästa av det är viktigt i en relation. Ser du inget du tycker om så bör du kanske fundera på hur du ska göra.


    Så du menar att jag är ett problem? På vilket sätt är jag ett problem i vår relation undrar jag då?

    Har du överhuvudtaget läst och förstått vad jag skrivit? Jag uppfattar att han är deppig och har dålig självkänsla, ska jag då bara acceptera honom som han är eller försöka lyfta honom och göra honom lycklig? Herregud vad är du för en människa?

    Jag lever ihop med honom och tycker att han har blivit så deppig, menar du att kärlek är att acceptera honom för att han är det, istället för att försöka muntra upp honom? Du tar verkligen bara energi känner jag! Skriv vad du vill, jag kommer inte svara, du förstår uppenbarligen inte vad det här handlar om.
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 19 Sep 17:08
    #43
    ManiLund skrev 2016-09-19 12:16:34 följande:

    Har din man en plan?


    Plan? Näe..
  • Anonym (Sofia­) Trådstartaren
    Äldre 20 Sep 08:28
    #45
    Killekille34 skrev 2016-09-20 00:19:25 följande:
    Visst är det så . Att hon tror att han är problemet men ha du inte tänkt på att hon ändå verkar besatt av honom och att livet verkar kretsa i kring enbart hur han ska få det. Det verkar nästan som hon skiter i sig själv bara han blir och må bra och att hon väntar sig att folk här ska finna lösningar. Det mest tragiska är att hon verkar ej lyssna på andras berättelser om hur de gjort med sina och svarar inte ens på det som andra berättar om sina förhållanden utan världen verkar kretsa bara kring henne och hennes man.
    Hon, menar du mig då eller? Vad är det för fel på att försöka muntra upp sin man när man märker att han är deppig? Jag mår inte dåligt. Lägg ner
Svar på tråden hur ska jag bete mig mot min man?