Inlägg från: Anonym (Ensam) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ensam)

    Efter självmord - ingenting?

    Min bror begick självmord för nästan ett år sedan och trots att tiden har gått är jag så fruktansvärt ledsen fortfarande.

    Jag fick reda på det genom ett sms från hans flickvän och när jag ringde upp blev telefonen passad till en polis som sa "ja, du vet redan?". Efter det har jag haft noll kontakt med någon som kan hjälpa. Mina föräldrar och jag har inte mycket kontakt men de fick nummer för hjälp och en kurator ringde min mamma vet jag.

    Men jag då? Räknas inte jag? Förväntar jag mig för mycket om jag säger att jag önskat någon form av hjälp? Det är först nu jag känner att jag kan kontakta vården och be om hjälp? Är jag bortskämd som tycker att någon kunde väl ringt och hört hur det var? De ringde ju mina föräldrar, eller iaf en av dem så vitt jag vet. Varför bryr sig ingen om syskon?

  • Svar på tråden Efter självmord - ingenting?
  • Anonym (Ensam)

    Det är otroligt sårande att höra att den person man spenderat i stort sett varje dag med i nära 20 år, genom vått och torrt, lekt med skrattat med bråkat med och till och med slagits för inte skulle vara lika viktig för en som en partner.

    Jag tänker på honom som en slags livskamrat, någon som till viss del definierat vem man själv var/blev.

    Grät när jag läste att jag inte är lika viktig.

  • Anonym (Ensam)
    Anonym (Mamman) skrev 2016-10-09 15:46:48 följande:

    "Jag, jag, jag". Sveriges vanligaste visa....


    Världens vanligaste isf... Men vad är det du tycker att man borde göra om man befinner sig i min situation?
Svar på tråden Efter självmord - ingenting?