Hur FASEN slutar man dricka för mycket?
Ts, hur gammalt är barnet? Och har ni fler barn?
Ts, hur gammalt är barnet? Och har ni fler barn?
Till er alla: uppskattar svaren jättemycket, kan ha missat svara på något men skriver ett svar här också:
Har pratat med sambon, han har inte dömt mig alls. Han har väl förstått så klart att det inte är bra men i och med att han vet verkligheten vi lever i har han väl inte velat ställa krav.
Han kommer inte köpa hem mer vin oavsett hur mycket jag ber honom och han kommer inte heller dricka hemma för att vara solidarisk (han är lika måttlig som jag var innan så det är inget problem).
Vi har båda kommit överens om att jag ska vara totalvit en månad tills den tillställningen jag nämnt. Där har jag lovat honom att vara fullständigt medveten om den mängd vin jag dricker till maten och hur det känns att göra det måttligt. Känns det svårt att vara måttlig har jag lovat sluta helt, men målet ÄR att jag ska kunna återgå till den alkoholkonsumtion jag hade innan detta (dvs typ vin hemma en gång i månaden, typ 2 glas).
I dag har jag INTE druckit en droppe. Har gått bra, var lite rastlös så tog en lång motionsrunda och hinkade thé som en tok sedan bara för att ha något att sörpla på. Kändes som en lättnad på många sätt: dels att vara alkoholfri och dels att ha varit rak mot sambon (hittills har jag ju slätat över och han med).
Hade lite vin kvar i en bag in box, det hällde jag ut. Onödigt att fresta mig själv tänker jag.
Tänker ta det en dag i taget, uppdaterar er gärna. Tack för stödet, känns faktiskt bra att skriva om det.
Dag tre är gjord!
Får nog uppdatera en gång i veckan eller så, annars blir det långtråkigt. Än så länge känns det bra, men då har jag ångesten i schack för tillfället. Det svåraste blir ju när den återkommer :-/
Jag tänkte precis detsamma - så ids inte svara på det.
Dag 5 är avklarad och det går bra. I dag hade jag en riktig ångestsläng men pimplade thé och klarade av det, har ju hur som helst inget att dricka hemma
Fysiskt har jag fortfarande inte känt av ett smack (av de klassiska abstinensbesvären i alla fall) så det lär jag väl inte göra nu när nästan en vecka gått?
Tack för pepp till er som peppat på ett sakligt sätt <3 Känns inte längre som att bestiga berg, mer som att gå i uppförsbacke mentalt. Det är ju uppenbart i huvudet det sitter och inte i kroppen.