• Äldre 18 Oct 23:11
    4196 visningar
    24 svar
    24
    4196

    Lämnad i vecka 14

    För cirka två månader sen fick jag och sambon reda på att vi väntar barn, jag blev glad och han mindre glad (milt sagt). Samma kväll började han hota och skrämmas om vad som skulle hända om jag inte gjorde abort och hoten och utpressningen började även komma från andra håll; från hans familj och vänner. Vet inte hur många gånger jag fått höra nu att jag är en självisk idiot utan hjärna etc. Jag förstår hans chock och lite utav paniken men gränser finns det faktiskt. Även fast det här inte var en planerad graviditet så känner jag att barnet blir inte mindre älskat för det och jag har inte kunnat tänka mig abort ens för en sekund, även om jag försökt överväga det för hans skull. Vi har pratat många gånger om barn och framtiden, samt har en jättefin lägenhet ihop och bra förutsättningar. Vi trodde även för två år sen att jag var gravid, vilket jag inte var, men jag gjorde klart för honom att jag inte skulle kunna tänka mig abort, så det har han vetat om sedan länge.

    Hur som helst, har dessa två månader varit ett rent helvete. Han har pressat mig så hårt om abort, gett mig ultimatumet att välja mellan honom och barnet och jag har mått så dåligt över det. Jag älskar honom, men jag älskar även vårt barn och att ha sett barnet på ultraljud har bara gjort kärleken starkare, min sambo följde även med på ultraljudet men verkade helt oberörd; satt mest och suckade och kollade bort. På vägen hem frågade han även om jag skulle ringa och boka tid för abort snart. Han har sett hur dåligt jag mått, jag har berättat flera gånger om min rädsla och ovilja över att göra abort samt har berättat om flera bekanta som antingen blivit deprimerade, fått svårt att bli gravida efteråt samt om en kollegas syster som tog livet av sig efter en påtvingad abort. Jag frågade honom om han tyckte det var värt det, "absolut" fick jag till svar. Han skiter alltså totalt i mitt mående. Han har dessutom slagit både mig och magen så jag känner mig både psykiskt och fysiskt misshandlad, känns som jag tappat mig själv totalt. Flera gånger har han hotat om att jag minsann kommer bli ensamstående med noll framtid och har packat sina grejer för att flytta flera gånger men sedan "ångrat" sig- känns mest som försök att skrämma mig till att göra abort. Nu håller han på att packa för "sista gången" enligt honom och började riva ner halva lägenheten och packa ihop sina grejer strax innan midnatt igår kväll, väldigt lustigt med tanke på att han inte ens har fått tag på en lägenhet än (jag ska bo kvar i vår lägenhet). Vi är inte heller tillsammans längre, fick veta det via Facebook och inte ifrån honom. Han pratar knappt med mig, jag är som luft. Hela situationen har eskalerat och blivit något så fruktansvärt "smutsig". Han hånar mig, skriker saker åt mig och barnet samt säger att han är äcklad över barnet och tål inte att se bilden ifrån ultraljudet och har dessutom börjat bete sig illa mot min familj. Han har även gått och smygfilmat mig samt spelat in våra samtal, varför förstår jag inte??? Det är väl olagligt?
    Jag är helt förkrossad och förstår ingenting... Inte för att jag känner att han är någon vidare förlust just nu, utan mer för att jag känner mig totalt tappad för att jag blivit så äckligt dåligt behandlad och att jag har tillåtit det. Den enda ljuspunkten just nu är det lilla livet i magen <3

    Undrar om någon annan varit i en liknande situation eller har några goda råd?


    Anonym
  • Svar på tråden Lämnad i vecka 14
  • Anonym (Anmäl­)
    Äldre 18 Oct 23:31
    #1

    Först och främst all beröm och heder till dig som faktiskt väljer och behålla barnet trots hans hot och de i omgivningen runt honom.

    Du ska bara och enbart bara fokusera på dig och lillen. Omge dig med folk som stöttar och älskar dig just nu. Kanske du kan bo hos en familjemedlem/vän om du skulle känna dig otrygg i lägenheten.

    Den här killen låter riktigt hemsk och läskig.

    Det han gjort/gör är precis misshandel fysisk och psykisk.

    Om jag vore dig skulle jag gå med detta till polisen.

    Även om du älskar honom (förlåt men efter allt detta varför?) Så är han ute efter att förgöra dig det är inte kärlek.

    Så anmäl honom till polisen och i bästa fall kanske du kan få ett domstolsbeslut där han inte får vara i närheten utav dig, han och hans omgivning.

    Gör detta för dig och ditt barn.

  • Äldre 19 Oct 06:43
    #2

    Ja håller med ovanstående...

    I en graviditet måste man må bra , med den här mannen , NEJ ! Du mår bättre utan han...

    Skickar en jätte stor kram till dig

  • Äldre 19 Oct 06:47
    #3

    Håller med svar ovan.

    Han har misshandlat dig, slagit i magen är ju sjukt.

    Polisanmäl rakt av!

    Du har massa framtid, mer än med nån som redan nu visar att han inte stöttar dig.

    Lycka till och va stark <3

  • Äldre 19 Oct 06:48
    #4

    Alltså. Jag kan delvis förstå din känsla mot abort, men jag kan personligen tycka att i vissa fall så kan abort ändå vara ett alternativ.
    Tänk om du och barnet skall behöva gå igenom hela livet och vara rädda för pappan och hans familj? Orkar man det?
    Tänk på att han ändå kommer kunna gå till domstol och kräva umgänge längre fram (om inte för att han vill umgås med barnet, så bara för att jävlas med dig). Hur skulle du känna över att låta barnet träffa honom, han verkar ju inte särskilt
    Hade jag varit i din sits hade jag inte velat behålla barnet. Hade tagit bort det och gått isär med pappan och aldrig tittat åt hans håll igen.

  • Anonym (Stack­are)
    Äldre 19 Oct 07:29
    #5

    Barnet kommer få en pappa som misshandlar sin familj psykiskt och fysiskt. Han kommer få umgänge om han vill. Älskar du ditt foster eller vill du slippa abort?

    Tänk efter ordentligt. Gör inte abort för att han vill det men fundera om det är värt det. Du kommer alltid vara tvungen att ha kontakt med honom. Du ska främja ett umgänge från början och kan förlora vårdnaden om du hindrar eller försvårar umgänget. Han har trolugtvis inte blivit dömd för misshandel av dig och det funkar inte att komma med anklagelser först i en vårdnadstvist. Det kommer bli ett barn som föds under misshandelsförhållande, i ständiga konfliktet och med en rädd mamma. Vilket liv vill du ge dina framtida barn?

  • Anonym (Jobbi­gt)
    Äldre 19 Oct 07:29
    #6

    Det är inte kärlek han visar.Hans beteende är sjukt och brottsligt.Han saknar empati.Det bästa är att inte ha nån kontakt med sån människa.Så ta bort honom från ditt liv.

  • Caramb­olan
    Äldre 19 Oct 08:23
    #7

    Jag hade både gjort slut och gjort abort. Hade inte velat utsätta ett barn för en sådan pappa och hade för egen del inte velat gå runt och vara orolig under hela barnets uppväxt för att han plötsligt ska dyka upp och kräva umgänge och vårdnad när det passar honom.

  • Äldre 19 Oct 09:11
    #8

    Jag förstår dig. Har levt med en man som slog mig när jag var gravid. Du gör rätt beslut som inte gör abort trots påtryckningarna. Barnet har en fin mamma som älskar barnet. Du och barnet kommer att ha det bra tillsammans utan honom. Vet att det är svårt att lämna en kille som är elak och som slår men gör det för din och barnets skull.

    Jag lämnade inte och ångrar det. Det är svårare att lämna när barnet är fött.

    Du verkar behandlas på ett grymt hemskt sätt. Det han gör är inte rätt. Han kommer inte sluta att vara elak. Jag väntade för att en hopp fanns i mig att han kanske blir snällare när barnet är fött men jag hade fel.

    Packa dina saker när han inte är hemma och åk till en vän eller skyddat boende.

    Om du vill ha mer stöd så kan du mejla mig på Mir177@outlook.com

  • Anonym (Anmäl­)
    Äldre 19 Oct 09:48
    #9

    Gud ni som pratar om abort. Hon har ju stått på sig och vill just inte det. Hon har ju redan skapat ett band med knodden i magen. Den här killen har ju gjort klart att han inte vill ha något med bebisen och göra. Tror det inte är föga möjligt att han längre fram skulle vilja gå till domstol och vilja få umgängesrätt även om det är för att jävlas. Och i såfall ligger det ett domstolsbeslut på honom även polisanmälan har jag mycket svårt och se att han ens skulle ha en liten chans.

    Nä gå till polisen och så ser du till och ta hand om dig och barnet. I slutändan din kropp ditt val. Oavsett.

    Men för guds skull håll dig långt borta från honom.

    Och se till att han håller sig långt borta från dig. Innan något allvarligt händer.

  • Äldre 19 Oct 12:23
    #10
    hrewak skrev 2016-10-19 06:48:20 följande:

    Alltså. Jag kan delvis förstå din känsla mot abort, men jag kan personligen tycka att i vissa fall så kan abort ändå vara ett alternativ.
    Tänk om du och barnet skall behöva gå igenom hela livet och vara rädda för pappan och hans familj? Orkar man det?
    Tänk på att han ändå kommer kunna gå till domstol och kräva umgänge längre fram (om inte för att han vill umgås med barnet, så bara för att jävlas med dig). Hur skulle du känna över att låta barnet träffa honom, han verkar ju inte särskilt
    Hade jag varit i din sits hade jag inte velat behålla barnet. Hade tagit bort det och gått isär med pappan och aldrig tittat åt hans håll igen.


    Jag har absolut övervägt abort men jag vet att jag skulle ångra mig resten av mitt liv, just för att jag burit på barnet ett tag och känner såna enormt starka känslor gentemot barnet. Hade jag inte känt som jag gör så hade abort kanske varit det bästa, vad vet jag, men jag kan inte tänka mig att döda mitt barn... Går snart in i vecka 15 och det är ju inte långt ifrån att halva graviditeten har gått. 
    Det grämer mig att barnet får en sådan biologisk pappa, men han behöver inte vara mer än så. Barnets riktiga pappa kommer ju vara den fadersfigur som finns där och älskar barnet som sitt eget. Barnet kommer få fantastiskt fina morföräldrar och familj samt är redan älskad av mina vänner, men viktigast av allt kommer han eller hon att få en mamma som gör allt för sitt barn... Jag har ju kämpat för den lilla i magen så pass länge nu och skulle inte vilja ge upp för en sekund
    Anonym
Svar på tråden Lämnad i vecka 14