Abort eller behålla hjälp!

Men om de var planerat så borde han ju velat ha barn innan. Det är ju lixom ca 10 veckor innan vi pratar om. Hur kan han ändra sig så fort?

De kan inte vara för osäkerheten då ? Han blir nervös , rädd eller orolig?

Har du pratat med han? Vad säger han.

Du får en kram från mig.

Fruktansvärt illa gjort av honom! Ja självklart skulle han ha kommit på detta tidigare.

Många män verkar tro att en abort är som att gå till tandläkaren och rensa bort lite tandsten. Så är det givetvis inte. För de flesta kvinnor är det tufft både fysiskt och mentalt att gå igenom. Särkilt om graviditeten var planerad av båda!

Hur känner du i allt det här? Känns abort som ett ok alternativ, eller känns det som något absolut inte vill gå igenom?

Är du gravid och vill tala med någon?
Funderar du på abort?
Är du oense med din partner i samband med en oplanerad graviditet?

En oplanerad graviditet medför ofta ett virrvarr av tankar och frågor. Du behöver inte vara ensam med dina funderingar. Innan du fattar något beslut kan det vara en hjälp att samtala med någon utomstående för att komma fram till vad du själv innerst inne vill.

Minna erbjuder:

?
Stödsamtal
 
Vi tar emot både kvinnor och män för samtal, enskilt och i par. Man kan komma för enstaka eller längre tids stödsamtal, under graviditet, efter förlossning eller efter abort.
?
Information om samhällets hjälp
?
Vänta-barn-grupper för ensamstående mammor
?
Mamma-barn-grupper

 

 

 

 

 

Utbudet varierar något mellan de olika mottagningarna.
Läs mer om vad som finns i din hemort:
? Göteborg
? Uppsala (Kvinnobyrån vid Uppsala Stadsmission)

Fy vilket jobbigt läge. Jag lider med dig. Hur känner du själv inför att behålla? Kommer ni att gå skilda vägar vad som än händer, enligt honom? Jag vet att det här kan låta krasst och lite hårt, men om du nu ändå kommer att bli ensamstående mamma som har er son varannan vecka kanske det kan bli en trygghet för sonen att ha ett syskon som är i samma sits, och som har samma föräldrar som han själv. Att det kan kännas skönt med helsyskon.

Spädbarnstiden är förstås ingen lek ens om man bor ihop, och än besvärligare om man inte lever med barnets far, så det är egentligen inget jag skulle vilja rekommendera i vanliga fall. Men du säger att det var planerat, samtidigt som pappan säger att han inte kommer att bli en närvarande pappa. Det låter som om du kanske var den som längtade mer efter ett andra barn än han, även om det verkade som ett gemensamt beslut. Då kanske en abort inte är rätt.

Hur har du det med stöd runtomkring dig? Har du släkt och vänner på tillräckligt nära håll som kan avlasta om det skulle behövas?

Tror att det är rädslan och han har tydligen velat gå isär men varken sagt eller gjort något åt saken utan allt kom fram när jag sa att jag var gravid. Känns lite jobbigt att ta bort något som var planerat samtidigt som jag ska orka med allt ensam. Hade varit så himla mycket lättare om han sagt något lite tidigare. Jobbigt val

Stårsc­han: har själv haft tanken att ett helsyskon skulle vara jättebra. Jag har fullt stöd av hela min familj vilket jag än väljer att göra. Vi kommer att bo en bra bit ifrån varandra så han kommer eventuellt ha sonen varannan helg. Men känns det rätt att sätta ett barn till världen utan att ha närkontakt med sin pappa dom första åren för misstänker att det är så det kommer att bli.

Tänk om jag gör abort och sedan ångrar mig men samtidigt som jag försöker tänka att jag har många år kvar att skaffa barn och att det då kanske blir jättebra. Åh vilket jobbigt val vet inte riktigt hur jag ska tänka.

Tyvärr , men det är bättre att lämna nu så fall innan hen e född än efter födseln. :) då har du graviditeten o se fram emot ist för att gå och grubbla o undra hur det ska bli eller kunnat bli. Kram

Ja det kan ju vara en lättnad att blicka framåt och fokusera på graviditeten. Har bokat tid för abort på måndag så hoppas att jag har kommit fram till ett bra beslut tills dess.

Hoppas att jag gör rätt val

Ja .. men även om du gör abort , ska du stanna hos honom ? Han kanske gör om samma sak igen eller värre.. han kanske aldrig vill ha barn ? Tänk igenom allt noga .

Berätta sen hur det gick.. vad du kommit fram till . Kram

Nej jag kommer inte att stanna utan kommer att flytta. Han vill inte behålla barnet är jag ego om jag gör det ändå? Känns som att jag får skuldkänslor för något jag egentligen inte borde få han har varit med på bebisverkstan och nu drar han när jag blivit gravid.

Nej du är absolut inte egoistisk om du behåller. Barnet kommer ha en mamma som älskar hen , familj runtomkring. Visst , sen är det ju alltid bra att vara två iom att det blir tufft. Men tror du klarar det bättre själv än med den där mannen...

Känn absolut inte att du måste göra abort för hans skull. Han har gjort sitt val och du får göra ditt val. Helt upp till dig <3

När du tvekar - behåll alltid. Du ska ALDRIG göra abort för någon annan, aldrig! Tänk på vad du själv vill, du klarar dig på egen hand om han skulle lämna men förhoppningsvis mognar han och slutar bete sig som en barnrumpa. All kärlek 

Jag är i nästan samma sits som dej IGEN

Skilde mej träffa en ny man blev gravid fick föda igen son i v 21 tyvärr sent missfall

Blev gravid igen efter hormon behandling men då ville inte sambon spara denna graviditet och gjorde ett hemskt val att ta bort det i v 10 men efter 1a tabletten var tagen på sjukhuset innan jag åkte hem för att åka tillbaka dagen efter så ringer sambon o har ångrat sej!!!

Kan inte beskrivande ord vilken vidrig känsla detta var för hade suttit o gråtit hos Bms innan tabl o med mobilen i handen ihop om att han skulle ringa.

Han va ånger fylld o grät som ett barn..

Nu skäms jag men är på ruta 1 igen...nyss fått veta jag är gravid o trodde efter förra reaktionen han skulle bli glad men tydligen inte?!!

Så här e jag nu arg på mej själv som är så jäkla dum att hamna i denna sits och kan inte prata med min sambo för han blir arg och säger jag får bestämma men märks tydligt vad han vill.

Han är inne i en fas där han just nu bara kan tänka på sej själv för vantrivs på jobbet och kan inte tänka just nu på något annat.

Så här är man nu..4 soner varav en flyttat hemifrån har 3 varannan vecka och vet jag jagkommer bli ensam men kan inte välja om jag ska göra det eller ej...

Vidrig situation

Hur har det gått för dej?

Fy vilken jobbig sits var detta planerat? Jobbigt att ytterligare ta ett beslut själv eftersom din kille inte verkar vilja. Jag bestämde mig för att behålla och går snart in i vecka 12.

Barnets pappa vill inte alls detta men jag kunde inte ta bort något som var planerat.

Du får gå på din magkänsla och känna efter hur du vill ha ditt liv. Skickar styrke kramar

Detta var inte planerat men förra va det..

Vad starkt av dej att gå vidare

Jag funderar så det kokar fortfarande

Lite konstigt ändå för när jag väntade min första son va jag ensam och inget jobb och 19 år.

Var i 6e månaden när jag tog studenten.Då var det inte det minsta tanke på abort men då såg igentligen läget värre ut pga ekonomi bostad och att man var ensam fr dag 1 i graviditet.

Ändå är man kluven nu hur man ska göra.Nör man är äldre och har "allt" praktiskt man inte hade då.

Var ensam med honom i 1,5 år..och det gick jätte bra.

Denna sambo jag har nu vill jag behåller verkar det som men det är yttre omständigheter som gör man vacklar.Men det är också sista sista chansen att få en liten till..

Stor lycka till för dej????