• CFly

    Hur veta när jag är mig själv?

    Tja,

    jag läste detta idag från nätet.

    Har pojkarna det jobbigt?
    ? Jag vill lyfta fram ett exempel från grundskolan där maktrelationer påverkar identitetskonstruktioner hos barnen. En tioårig pojke sa till mig att det är svårt att vara kille, att killar måste vara tuffa annars säger tjejerna att de är mesiga. Det är politiskt korrekt att tjejer ska ha åsikter och vara tuffa men en kille får t.ex inte vara rädd för spindlar. Många män kan tvivla på sin manlighet, det finns föreställningar om allt från hur de ska sitta, till hur de ska agera och visa sina känslor. Jag tror vi ska fundera över hur mycket samhället tillåter killar att vara sig själva. Vad är normen och vem definierar den?

    Ok, jag köper att det är bra att jag som kille kan få vara mig själv. Men hur vet jag när jag är mig själv?

    Om jag i många år gjort på ett speciellt sätt som jag lärt mig, då har det blivit något inbyggt och naturligt för mig att bete mig så. Det blir den jag är med andra ord.

    Det är inte så att jag mår dåligt av att framstå som stark. Det är något som man har gjort så länge så det har blivit den jag är, det har blivit det naturliga jag. 

    Allt man gör under en längre tid blir ju efter ett tag den du är och det blir inget onaturligt i det. 

    Så hur ska jag veta vem är jag, vem är jag själv? För mig själv är ju något som formas utefter det jag gör och jag blir van med. 

  • Svar på tråden Hur veta när jag är mig själv?
  • Meriall

    Det är inte du om du mår dåligt av det och känner att det är fel för dig. Annars är det du :) Vi skapas i relation till andra människor och oftast går det bra oavsett det kulturella innehållet men ibland slår det fel och man kanske vill något väldigt starkt som inte är accepterat av ens kultur. Då är det bra att få möjlighet till det ändå och veta att det är okej. Det är inte fel att uppfostra någon oavsett kön till att vara stark men om personen mår dåligt av det så blir det fel.

  • CFly
    Meriall skrev 2016-10-25 14:27:33 följande:

    Det är inte du om du mår dåligt av det och känner att det är fel för dig. Annars är det du :) Vi skapas i relation till andra människor och oftast går det bra oavsett det kulturella innehållet men ibland slår det fel och man kanske vill något väldigt starkt som inte är accepterat av ens kultur. Då är det bra att få möjlighet till det ändå och veta att det är okej. Det är inte fel att uppfostra någon oavsett kön till att vara stark men om personen mår dåligt av det så blir det fel.


    Håller med om att mår du dåligt av något så är det inte bra. Men det kluriga här är ju att du kan må dåligt av något till en början, alltså det är inte du från början. Men om du fortsätter att tryckas in i det facket så vänjer du dig med tiden och tillslut så mår du inte dåligt av det. Det har blivit vem du är, det har blivit dig själv av något som från början inte var dig själv. 

    Om du förstår.
  • Meriall

    Jag förstår hur du menar men tror att om det inte "är du" så vänjer du dig aldrig helt utan fortsätter må dåligt. Annars går det nog över fort. Tex transsexuella kan ju ha mått dåligt i 20 år och det har inte blivit bättre.

  • CFly
    Meriall skrev 2016-10-26 01:59:36 följande:

    Jag förstår hur du menar men tror att om det inte "är du" så vänjer du dig aldrig helt utan fortsätter må dåligt. Annars går det nog över fort. Tex transsexuella kan ju ha mått dåligt i 20 år och det har inte blivit bättre.


    Förstår hur du tänker också. Beror på vilket synsätt man har.
    Men det jag inte får ihop riktigt är: 

    En del hävdar att den vi är formas av våra erfarenheter och vår uppväxt osv. Det skapar den vi är.

    Medans om det vi nu menar med "är du" så låter det som att oavsett vad som sker under livet och uppväxten så är det fortfarande något annat som "är du". T.ex. transsexuell som mår dåligt i alla fall. Då måste ju det transsexuella vara något som redan var skrivet oavsett uppväxt och erfarenheter. 

    Men om vilka vi är formas enbart av vår uppväxt, ja då faller den teorin. 

    Så frågan blir lite. Vem är jag. Om det bara är resultatet av min uppväxt och erfarenheter ja då ska jag inte kunna må dåligt i 20 år utan vänja mig. 

    Men om jag ändå gör det då måste något vara skrivet som är jag oavsett min uppväxt och erfarenheter. 
  • Kjell2
    CFly skrev 2016-10-27 08:47:29 följande:
    Förstår hur du tänker också. Beror på vilket synsätt man har.
    Men det jag inte får ihop riktigt är: 

    En del hävdar att den vi är formas av våra erfarenheter och vår uppväxt osv. Det skapar den vi är.

    Medans om det vi nu menar med "är du" så låter det som att oavsett vad som sker under livet och uppväxten så är det fortfarande något annat som "är du". T.ex. transsexuell som mår dåligt i alla fall. Då måste ju det transsexuella vara något som redan var skrivet oavsett uppväxt och erfarenheter. 

    Men om vilka vi är formas enbart av vår uppväxt, ja då faller den teorin. 

    Så frågan blir lite. Vem är jag. Om det bara är resultatet av min uppväxt och erfarenheter ja då ska jag inte kunna må dåligt i 20 år utan vänja mig. 

    Men om jag ändå gör det då måste något vara skrivet som är jag oavsett min uppväxt och erfarenheter. 
    Sök på den under lång tid diskutterade frågan om "arv eller miljö" och du skall se att det finna många åsikter om detta.


Svar på tråden Hur veta när jag är mig själv?