• Anonym (:()
    Äldre 25 Oct 15:25
    1336 visningar
    4 svar
    4
    1336

    Positiva kejsarsnittsberättelser

    Jag fick själv ks pga förlossningsrädsla för några månader sedan och jag har ärligt lite svårt att förlika mig med det. Det störda är att jag verkligen inte hade vågat föda naturligt, om det var det enda valet hade jag tyvärr gjort abort.

    Men jag saknar liksom det här historierna och gemenskapen som man hör från kvinnor som fött vaginalt. Vill gärna höra positiva historier om (planerade) snitt. Tex lustiga anekdoter, positiva effekter snittet haft på er osv. Vill gärna få en positiv spinn på det och kanske till och med känna stolthet över snittet så kör på! :)

  • Svar på tråden Positiva kejsarsnittsberättelser
  • Anonym (båda)
    Äldre 25 Oct 16:24
    #1

    Jag har fött med snitt och vanligt och jag förstår vad du är ute efter. Jag skulle själv vilja höra såna historier.

    Mitt snitt var akut och jag fick ligga själv på uppvaket i 6h och jag minns att det var tragiska timmar, inte alls hur jag föreställt mig hur det skulle kännas att bli förälder för första gången.

    En barnmorska sa till mig en gång att jag skulle tänka positivt för pappan och barnets skull att deras anknytning blev något helt annat än om jag skulle ha varit med. (Vanligast är ju att mamman och bebis fortsätter sin anknytning med amning och närhet i större grad än med pappan.) Och det kan jag nog köpa.

    Nu väntar vi trean, och det blir med planerat snitt även om det var en väldigt mäktig upplevelse att krysta ut barnet (barn nr 2). Men nackdelarna för oss var ändå större med vaginal förlossning än med snitt.

  • Äldre 25 Oct 19:18
    #2

    Sparar tråden och återkommer med min egen positiva snittberättelse när jag har tid.

  • Anonym (:() Trådstartaren
    Äldre 25 Oct 20:40
    #3

    Har försökt tänka på egna historier och vet att när jag låg inne på operation så skulle de sätta katetern efter bedövningen och när de börjar dra i någon slang bakom skynket bland typ 10 övriga personal slår en tanke mig plötsligt och jag vänder mig dramatiskt mot min make och viskar i hans öra "Är jag naken?". Han stirrar på mig och tårar börjar skymma blicken varpå han brister ut i ett asgarv och klämmer ut "Vet du inte att du har varit spritt språngande naken i typ en kvart?!!" och vrider sig av skratt medan personalen stirrar på spektaklet framför dem.

    Kanske inte den roligaste historien men ville få igång något :)

  • Äldre 20 Nov 13:40
    #4

    Jag genomgick ett kejsarsnitt den 8:e november. Fick det beviljat på medicinsk indikation p.g.a skador och men från första förlossningen. Trots att jag ville ha ett snitt, och att läkaren bedömde att jag borde snittas, kände jag också dagarna efter att jag nästan kände att jag "fuskat" på något sätt...

    Min förlossningsberättelse är fakstiskt helt odramatisk trots att jag förlorade drygt 1,5l blod... blev lite bekymrad när operatören konstaterade att "vi har en blödning här, ring in backupen". Men narkosläkaren som höll koll på mitt mående låtsades som ingenting och småpratade med mig om ditten och datten. (Fast hon hade ett kasst pokerface ett tag där). Ingenting lustigt eller tokigt hände utan vi var på gott humör och mådde bra och bebisen mådde bra...

    Men nu snart 2 veckor efteråt så inser jag vilken fantastisk revanch jag har fått jämfört med den vaginala förlossningen. Det var en otrolig skillnad i mitt mående och min ork redan från dag 1. Jag känner mig stark och tuff och kan nu känna mig stolt över vad jag genomgått för att sätta mina älskade barn till världen!

    Vet inte om det är detta du efterfrågar men du borde vara stolt över ditt snitt. Du utsatte kroppen för en stor press för att ge ditt barn en bra start utifrån de förutsättningar du hade. Heja dig! Heja oss! :)

Svar på tråden Positiva kejsarsnittsberättelser