• Äldre 8 Nov 11:21
    9439 visningar
    17 svar
    17
    9439

    Att förlora sitt barn

    I somras fick han plötsligt en massa blåmärken och blödde ur munnen. De trodde först att det var leukemi och min värld rasade samman.

    Efter ett benmärgsprov såg man inga cancerceller däremot att hans benmärg slutat fungera. Han producerade i princip ingenting..

    Han fick diagnosen svår aplastisk anemi som inte drabbar så många per år. Vi fick reda på att han var tvungen att genomgå en stamcelltransplation för att överleva.

    Men att det var 90% chans att bli bra för livet efter en.

    Det gick fort att hitta en matchande donator utifrån eftersom att storebror inte passade, allt såg bra ut och tisdagen den 25/10 skulle vi sätta igång med förbehandlingen inför transplationen.

    Men lördagen den 16/10 fick han ont i magen så vi fick åka in med honom och de trodde att det var en inflammerad blindtarm som skulle botas med antibiotika.

    Men antibiotikan hjälpte inte och han blev allt sämre. Samma tisdag som han skulle läggas in för förbehandlingen blev vi inlagda på BIVA och man fick akut öppna upp buken på honom och hittar nästan 1 meter död tarm som tas bort. Han hålls nedsövd i respirator och det hinner bli ytligare två till akuta operationer innan han somnar in på fredags morgon den 28/10.

    Han blev 4 /12 år gammal..

    Hur ska man orka gå vidare med sitt liv efter att ha förlorat sitt barn. Hur länge är det så här outhärdligt smärtsamt??

    Tanken att hade den här bara hänt 5 veckor senare hade han troligtvis överlevt eftersom att han då hade börjat producera nytt immunförsvar efter transplationen.

    Blir man någonsin lugn och harmonisk igen..

    Jag vet inte vad jag ska göra.

  • Svar på tråden Att förlora sitt barn
  • Äldre 8 Nov 18:24
    #2

    Min man var hos läkaren idag på vårdcentralen som tyckte att han skulle börja jobba efter våra 4 veckor vi fått sjukskriva av våran sons läkare..

    Jag tycker om mitt jobb och tror att det kan hjälpa att komma igång lite sakta men hade nog inte tänkt det förens i Januari..

    Hur länge brukar föräldrar vara lediga efter sitt barns bortgång?

  • Äldre 8 Nov 19:48
    #4

    Mm?

  • Äldre 9 Nov 12:48
    #6

    Jag var hos min läkare idag och hon var väldigt förstående. Hon sa att jag inte ens behövde komma in utan bara kunde ringa och få min sjukskrivning förlängd sen efter den 29:de..

    Hon tyckte även det var bra att jag går till sjukhusprästen en gång i veckan och pratar.

    Styrkekramar tillbaka till dig. Det är väldigt tungt, men jag hoppas det blir lättare sen..

  • Äldre 27 Nov 23:34
    #8

    I fredags var begravningen..

    En otroligt jobbig dag, men det blev ändå så fint det kunde bli.

    Det har ju varit så mycket de fyra veckorna mellan hans död och begravning, så nu börjar väl det riktiga sorgearbetet.

    Tomheten och saknaden är verkligen förlamande, och man blir verkligen utmattad av att sörja. Vill bara att det ska kännas lättare..

  • Äldre 1 Dec 22:10
    #10

    Hej!

    Jag beklagar verkligen, det känns så orättvist. Inte för att man vill att det ska drabba någon annan, men man vill bara ha tillbaka sitt lilla busfrö..

    Önskar att det hade gått några år så att saknaden har blivit hanterbar för det är den inte just nu. Jag går och pratar med en präst pratar du med någon?

  • Äldre 13 Jan 21:37
    #12

    Saknaden är enorm och skuldkänslorna nästan ännu större om det är möjlig.

    Skuldkänslor för att jag är tvungen att gå vidare, jag har en storebror som behöver omvårdnad. Skuldkänslor för att vi lever när inte han fick. Rädslan över att folk ska glömma honom. Det är nästan den största rädslan när folk går vidare och han inte kommer att vara lika självklar i deras vardag. Minnet av honom som jag är rädd att det sakta suddas ut..

Svar på tråden Att förlora sitt barn