Ensam bosatt utomlands och gravid.
För att göra en lång historia kort.
Jag flyttade utomlands i år, inom Europa för att plugga min drömutbildning i min drömstad.
I Sverige lämnade jag bakom mig en underbar kille som jag haft distansförhållande med.
Han var här och hälsade på och vi hade oskyddat sex, jag hade då precis avslutat min sista p-piller karta och tror mig, det tar tid att få registers sig hos sjukvård och få nytt recept utomlands.
En vecka senare hade vi ett gräl, vi gjorde slut, jag kände mig förkrossad och ensam och sviken och träffade en gammal kompis som också bor här. Vi hade sex MED kondom men den gick sönder och han kom i mig. Två dagar efter löste sig situationen med min svenska kille och vi beslöt oss för att fortsätta relationen på distans.
Nu 7 veckor senare är det ett faktum att jag är gravid och jag vet omöjligt vem utav dessa två som är pappan. JAG ÄR SÅ VILSEN! Får ångestattacker dagligen.
Denna graviditet är ett MIRAKEL! jag har tidigare gjort aborter, en i tidiga tonåren då jag inte ens visste vad ägglossning var och en 2013 som gick käpprätt åt helvete med rester av fostret och infektion. Sedan dess, alltså de senaste tre åren har jag knappt haft ägglossning (jag skaffade ppiller först i våras pga nya förhållandet för att vara på den säkra sidan), hela min kropp har varit i total obalans sedan förra aborten och jag har i tre år ställt in mig på att jag aldrig kommer få biologiska barn.
Jag och mitt ex försökte under 1 1/2 års tid att bli gravida utan framgång.
Mitt dilemma är om jag ska fortsätta denna graviditet och avsluta relationen med killarna tills barnet är fött och vi vet vem pappan är, Ena killen är vit och den andra killen är svart så jag lär ju inte behöva DNA test för att kunna avgöra det, flytta hem till Sverige och göra det bästa av situationen. Jag har varken bostad eller jobb i Sverige men en familjemedlem som vet om situationen har erbjudit mig sitt extra rum och jag har massa stöd av min familj och sparpengar på banken där hemma så jag vet att det kommer lösa sig på något sätt.
Jag kanske ska tillägga att jag är nästan 100% på att oavsett vem pappan är så kommer dessa männen vilja vara delaktig när barnet är fött.
Så jag står i två val.
Avsluta denna graviditeten och fortsätta som vanligt här.
Fullfölja graviditeten, flytta hem, bli mamma, avvakta med männen tills barnet är fött.
Jag har även superångest över att bli mamma, det känns som att mitt liv kommer ta slut, som att alla mina drömmer och planer försvinner, som att någon dra bort matten under mina fötter och ibland tänker jag att jag borde avsluta mitt liv. Jag INSER att mycket är hormoner, rädsla och chock och att jag kommer älska mitt barn och aldrig ångra beslutet att bli mamma.
