Sen abort?

Det har föreslagits säkert 10 gånger i denna tråden? Om du trycker på "visa endast" under mitt debattnamn så kan du säkert se minst ett sådant inlägg som jag citerat. 

Och igen, du läser ju uppenbarligen inte inläggen. I det inlägget vi nu diskuterar så citerade jag när "B" uppenbarligen ansåg att vad hon säger borde ändra min åsikt:

"Det är mer ditt ansvar som helt utomstående att inte sitta och förneka hur det går till. Du vet ju inte. Det enda du är bra på är att svänga dig med fina ord och statistik som för dig endast är siffror. För mig är dessa siffror potentiella liv, barn. "

Om du ska argumentera med mig får du gärna åtminstone läsa vad jag skriver och vad det är jag svarar på, för just nu verkar du varken faktiskt läsa mina inlägg eller kolla vad det var jag svarade på. Jag gör bra mycket mer än så när jag skriver inlägg här, så det är väl ändå minimum vad du kan göra? 

Och ändå ställer du frågor som du borde veta svaret på iom att du har läst alla inlägg. Om du läste alla inlägg borde du veta att flera gånger har det argumenterats för att ändra rådande lagstiftning, du borde också veta att ändra min (och andras åsikt) också har vart uppe på tapeten (btw, det är väl en del av poängen med ett diskussionsforum?). Om du läst alla inlägget borde du aldrig ställt de frågorna. Men om man inte har något mer att komma med så blir det ju oftast irrelevanta och upprepande kommentarer.  

TS

Jag ber om ursäkt att jag inte orkar läsa megatråden så du har kanske läst det förut.

Jag ska berätta hur det är ur mitt perspektiv. Jag har en ärftlig defekt som kan leda till mycket svåra följder, ett liv som kräver avancerad vård 24/7. Problemet är diagnostiseringen, att man behöver först inse att man är gravid, därefter ska man slåss för själva provtagningen som är APDYR så att vårdcentralerna/MVC gärna skjuter kostnaden på någon annan. Därefter ska analysen ske och bara det kan ta 3-4 veckor. Det är inte säkert att man hinner med en abort förrän det är mycket sent.

Så som jag ser det finns lagen för att skydda eventuella avkommor från sådana som mig.

När sätter man in insatser för att rädda ett foster? Tycker de är lite obehagligt att försöka rädda för tidigt p g a alla risker för skador + att barnet får lida mycket. Läste om en läkare som sagt "hellre ett missfall i vecka 21 än ett barn som föds i vecka 22 p g a alla komplikationer"

Såklart att det kan vara en ännu svårare fråga om man själv är gravid, mår bra trots att man själv en gång funderade på abort. Precis som någon som har barn med någon form av funktionsnedsättning eller sjukdom kan har jättesvårt att ta in diskussionen kring att man väljer bort foster som har vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar. För att det krockar med våran egen verklighet. Framförallt när det gäller så känsliga saker som föräldrar och barn, finns nog få föräldrar som inte skulle gå igenom eld för att skydda sina barn. En diskussion om dessa saker blir ju liksom ett slags indirekt hot (om än bara teoretiskt) mot sitt barn. Det förstår jag både intellektuellt och som en kännande människa. Och det är fritt fram för alla er som känner så att känna så, men mina motsättningar är allra främst mot de som använder dessa helt känslomässigt baserade argument som tillräcklig anledning för att ändra i lagstiftningen. Som till och med säger att vi borde helt se förbi alla siffror och vetenskap och endast gå efter detta. Det funkar för oss på individnivå; vad vi själva fattar för beslut för oss som personer, men det funkar verkligen inte när det handlar om att ta beslut som påverkar alla kvinnor i Sverige. Så jag har inga problem med att du känner så och att det främst styr din åsikt, det är okej - vi kan tycka olika. Men så länge du inte sitter och egenhändigt styr över svensk abortlag är det heller inget problem. 

Ja, jag ser jättegärna statistik eller studie kring felmarginal i åldersbestämmande efter v.20. Hur ofta det blir fel och vad pratar vi om angående hur fel det kan bli samt hur fel brukar det bli. Ska forstätta leta som sagt, men de som kommit med det påståendet i tråden har inte själva någon siffra på det, så vi får se om det ens existerar. Om det inte finns sådana rapporter eller studier, så är ju det ett ypperligt tillfället att fylla ett hål i forskningen.

Igen, det är enorm skillnad på varje vecka i denna tidsperiod. Inann v.23 är chansen för överlevnad nära 0%. I v.23 har de som föds en chans på ca 15% att överleva. Endast överleva, att födas så tidigt innebär också risker för allvarliga bestående men, alla som överlever kommer inte vara fullt friska. I v.24 har chansen för överlevnad ökat till 55%. Det är alltså en betydande skillnad. Att det finns de som överlevt i v.22 gör det inte statistiskt troligt att en född i v.22 kommer överleva. De som gör det är så få att det inte påverkat statistiken speciellt.

Men det är också pga den lilla pyttechansen att Socialstyrelsen inte godkänner aborter efter v.21(6). Så om du säger att det är för högt, pga att ditt barn föddes i v.23 och överlevde - så är det inte ett särskilt bra argument för att sänka abortgränsen då den redan ligger under v.23, till och  med under v.22.

Var ditt barn friskt?

Hur många har överlevt i v.22? Hur länge? Vilken livskvalite?

Svarade nyss på ditt tidigare inlägg, tror det till viss del tar upp vad du skriver om här. 

Men nej, jag har inte svårt att se det. Jag skrev ju precis att jag förstår de som känner så, men jag säger bara att det är inte tillräckligt för att ändra på lagen. Det är allt. 

Ett barn fött i v.22 har en minimal chans att överleva, den är nära 0 alltså. Men ingen abort godkänns i vecka 22 heller. Sista dagen för att ansöka om abort är 21(6). Sen kan aborten kanske inte avslutas förrän efter 21(6), men aborten är redan påbörjad innan v.22. 

Skillnaden med 89-åringen i ditt exempel är att den är en juridisk person enligt svensk lag och därav erhåller alla rättigheter som kommer med det. Dennes överlevnad är heller inte på bekostnad av en annan människa. Ett bättre exempel hade vart om vi kan tvinga människor till att donera delar av sina organ för att rädda en annan person. För det är också en fråga om en persons rättighet till autonomi och sin egen kropp vs. en persons rättighet till liv. 

Igen, du missar grundproblemet svensk lag utgår ifrån; när blir man en juridisk person? När trumpar en människas rätt till liv en annan människas rätt till autonomi? 

Svara på det andra då

Dina siffror stämmer inte. Enl en studie i läkartidningen är ettårsöverlevnaden för barn födda i v 23 hela 52%.