Sen abort?

Självklart är det så! I alla andra länder än Sverige - även våra grannländer Norge och Finland - är alla gynekologer, embryologer, barnläkare, beteendevetare, etiska experter, präster, jurister och politiker som beslutat om detta helt förblindade av patriarkaliska strukturer! Förstår du väl!

Jo, vissa stater i USA har extremt "generösa" abortlagar. Detta glöms jämt bort när svenska media rapporterar om Pro Life-organisationer som demonstrerar utanför abortkliniker. Svenska media vill ha det till att de är typ bakåtsträvande religiösa fanatiker, men de nämner inget om hur stora barn som faktiskt dödas på de klinikerna...

Som sagt - jag tror att en hel del av våra svenska galenskaper kommer att upphöra efter valet 2018... *räknar dagarna* (Fast tyvärr faller väl Kd ur Riksdagen i stället...)

Det där stämmer inte längre (det kanske är ett antal år sedan du födde barn?). NUPP görs runt vecka 12 och ger en mycket bra prognos, och de som sedan vill gå vidare med fostervattensprov, riktade ultraljud, moderkaksprov m.fl. metoder har gott om tid att få sina provsvar och fundera igenom dem, innan de är över den vanliga abortgränsen. 

Konstigt att det funkar bra i Finland, då. Sist jag var där såg jag inga gatubarn heller...

Dessutom anpassar sig människor efter de lagar som råder. Idag går de och hattar i 18 veckor för att de vet att de HAR 18 veckor på sig att hatta. Om de bara hade 12 veckor, skulle de anpassa sig till det och ha beslutet klart i god tid. INGEN vinner ju något på detta hattande - inte kvinnan heller som, OM hon väljer abort, måste gå igenom en mycket svårare och mer traumatiserande procedur, än om hon hade fattat beslutet i vecka 9.

Hon hade ju sin mamma, skrev hon ju, och pojkvännen kanske hade accepterat att uppfostra barnet som sitt om hon bara hade talat med honom. Detta är ju mycket vanligt. I annat fall hade hennes situation inte varit värre än för tiotusentals andra ensamma mammor här i landet. Det här är Sverige, inte Somalia eller Bolivia! 

Idag skaffar till och med många kvinnor barn själva med flit (vilket jag i och för sig anser är fel, då), så om det vore så helt omöjligt för en frisk kvinna i sin bästa ålder att klara av detta, så tycker jag att vi börjar med att förbjuda ensamma kvinnor från att adoptera och skaffa barn med insemination...

Faktum är att till och med Sveriges Regering, brukar skicka ut förslag på lagändringar i etiska och moraliska frågor på remiss till både Svenska Kyrkan och Katolska kyrkan. Särskilt Katolska kyrkans etiska expert (Pater Bishopberger, om han inte har gått i pension nu och blivit ersatt) brukar ha kloka saker att säga. Att sedan Riksdagen inte bryr sig ett skit om att lyssna är en annan sak...

Ja, men i USA gäller det fullt friska, livsdugliga foster... Inte undra på att abortläkare ibland blir skjutna där...

Det är större risk att den sena aborten i sig orsakar psykisk ohälsa. Samvetskval kan ha den effekten... Går man de veckorna som är kvar, så har barnet i alla fall fått leva - man har inte dess liv på sitt samvete. Och i Sverige har vi det så bra, att vi kan låta barnet bo i ett familjehem och ändå få träffa det regelbundet och se att det har det bra. Och när vi har rett upp våra liv - kanske träffat en bra man och fått andra barn - så kan vi ta barnet till oss, om alla önskar det. 

Fast om det är så motbjudande, så borde de ha börjat lida av det före vecka 20, tycker man... En sådan kvinna behöver för övrigt psykiatrisk hjälp hur eller hur. En frisk kvinna tycker inte att en graviditet är motbjudande. Olämplig i tid kanske, men inte motbjudande.

Och som vi har konstaterat ett antal gånger nu: det krävs inte alls så extrema skäl för att få en sen abort beviljad. 90 procent beviljas, och det kan vara väldigt bagatellartade skäl, eftersom det är mamman själv som avgör vad som är ett allvarligt skäl... Man skulle lika gärna kunna ta bort den grindvakten.

Ja, fast jag vet inte om det är relaterat till abortlagarna? Svenska soc placerar nog fler barn än vad Finlands motsvarighet gör, trots att våra abortlagar är så mycket generösare. Men här i Sverige anser vi att familjehem är bättre än barnhem.

Om detta tvistar ju de lärde. Jag tror helt säkert att ett BRA familjehem är bättre än det bästa av barnhem, men nackdelen med ett familjehem är att ingen har insyn. Det kan hända saker mellan fyra väggar, som barnet inte vågar berätta för någon vuxen utanför hemmet om, så länge som det bor där. På ett barnhem finns det i alla fall mer personal, det kommer in vikarier o.s.v., och större öppenhet mot omvärlden än i ett privat hem. 

I alla fall inte om man gör det så sent. En tidig medicinsk abort hade nog till och med jag kunnat göra, om graviditeten infallit MYCKET olyckligt i tiden. Som tur var så behövde jag aldrig ta det beslutet.