Sen abort?

Det finns mycket bra om DS men man måste acceptera att det finns de som inte vill ha ett barn med DS, kanske för att de själva inser sina egna begränsningar. Kanske bara för att de är inskränkta. Det spelar ingen som helst roll.

Abortfrågan är alldeles för viktig för att förenkla det till ett enda sorts kromosomfel helt enkelt!

Min uppfattning är faktiskt det omvända, att kvinnor "ska" må dåligt och att tabut ligger i att de inte gör det.

Abort är ett alternativ till oplanerade graviditeter. Det verkar många bortse helt från det utan tycker att tex att adoption är bättre. För vem och varför ska man fråga sig för det är inte heller ett speciellt bra alternativ.

Tack själv! Jag uppskattar alltid att diskutera med de som tycker annorlunda än mig eftersom det ger nya reflektioner!

Jag vet att en del känner skuld eftersom de inte mår dåligt. Nu har jag inget brett statistiskt underlag eftersom jag inte är tillräckligt nyfiken för att gräva i statistik utan det är vad som framkommit i samtal med bekanta, vänner osv. Problemet är att det är ett så svårt ämne att prata om men när man väl börjat framkommer det att många är rädda för att bli stämplade som lösfotade. Mår de sen inte dåligt så är rädslan stor att de ska bli stämplade även som empatibefriade.  För att man förutsätts må dåligt.
Av alla jag diskuterat med är det bara en som mår dåligt, resten, ett 20-tal, gör det inte.
Men som sagt, man kan inte dra några slutsatser av det utan det är bara mina egna erfarenheter.

Jag känner några adopterade och har sett att det inte är så enkelt som många verkar tro. "Varför övergav mamma mig" har präglat deras uppväxt. TROTS att de hamnat i bra, kärleksfulla hem så finns hela tiden den känslan. Dels har jag även läst en del om adoptioner, att dessa barn är överrepresenterade när det gäller tex självmord. Min egna slutsats är att det mycket ofta är en psykisk belastning för barnet att genomgå en adoption och att den belastningen är något som kvarstår hela livet.
Men sen tror jag inte att man ska inbilla sig att det är en dans på rosor för de föräldrar som adopterar bort sitt barn utan att det även där är ett livslångt trauma.

Min poäng är eg att man inte ska tro att adoption är ett enklare alternativ än en sen abort. För hur ska man i så fall definiera vad som är svårt? Antal drabbade individer? Hur många år någon mår dåligt? Vem mår då, statistiskt sett, sämst? Jag hoppas du förstår tankegången här för jag har lite svårt att sätta ord på det.

Jag vill bara förtydliga att jag personligen inte föredrar det ena framför det andra. Jag är fullt övertygad om att människor kan fatta det beslut som passar dem bäst i den situation de själva är i.

Jag tycker bara inte att man ska tro att adoption är ett bra alternativ till abort. Det är ett alternativ. Punkt. När man pratar om adoptioner i samband med abort glömmer man oftast bort  att adoptioner kan medföra livslånga trauman för rätt många inblandade.

Tack för att du förtydligar statistiken.
För min del blev statistik lite fel i diskussionen jag hade med Liljekonvalj eftersom jag pratade om mina erfarenheter med samtal med vänner.

Inte vad jag erfarit utan tvärtom, att äldra kan sätta in det i ett större samanhang som gör att de verkligen accepterar att beslutet var rätt.
Abort är aldrig ett preventivmedel så det blir bara fel att du försöker göra det till det. Om man ska vara rädd för alla komplikationer så kan man inte gå utanför dörren, det kan leda till komplikationer om man bryter benet om man halkar på gatan. Vad jag menar är att du använder svepskäl för att argumentera mot aborträtten.

Förutom då att aborterna i de lägre åren sjunker och att de som gör flest aborter är något äldre, väletablerade kvinnor. Men jag kan ha fel om statistiken...Min poäng är att de som förespråkar adoption som alternativ till abort måste inse att det inte heller är en speciellt bra lösning. Problemet i samhället är ringa eftersom det sker ytterst få i Sverige idag. Och jag förutsätter faktiskt att de få som gör det får hjälp på alla möjliga sätt!
Det där är inget annat än att skam- och skuldbelägga och det måste bort ur diskussionen helt och hållet!
Jag tycker att det är så fruktansvärt låg nivå i argumentationen att jag oftast helt ignorerar alla andra argument och det alleles oavsett hur bra dessa är.

För om man ska ha den aspekten ska man även fråga sig varför man mördar kossor, inte hjälper alla världens människor att överleva osv.
Absolut förstår jag det men jag tror att du inte ska argumentera alls? eftersom det blir galet fel. Enligt mig.
Det är väl egentligen det som är det problmatiska i alla diskussioner, att man tenderar till att hitta bra argument som stärker sitt eget budskap och ignorerar allt annat. För visst, det är intressant att hon väljer att känna som hon gör men jag är övertgad om att det finns rätt många som valt en annan emotionell väg.

Liljekonvalj
Jag måste sticka och jobba så jag hinner inte bemöta ditt långa inlägg på det sätt jag vill.

Jag ville bara poängtera hur jag ser på saken, jag är inte upprörd. Angående det jag skrev om att ignorera. Jag fortsätter ju diskutera med dig så.. Vi står bara väldigt långt ifrån varandra i just den aspekten.

Återkommer med bättre svar ikväll!

Allvarligt?
I så fall måste vi ta bort allt annat i samhället som på något sätt skulle kunna upplevas som traumatiskt.

Du vet att det finns bar mycket läbbigare saker än trisomi13?
Sjukdomar/skador som gör att man överlever men inte så mycket mer.

Du ska vara glad åt att du inte tvingats ta ställning i en sådan fråga därför att om du gjort det hade du inte resonerat så empatilöst.

Det är sant att jag inte vet men ditt inlägg visar att du inte har så stor förståelse. Självklart kan människor gå igenom extremt svåra saker utan att de påverkar deras sätt att tänka men de allra, allra flesta får större förståelse.
Ditt inlägg är katregoriskt och visar brist på just... förståelse.

Precis  - katregoriskt och brist på förståelse.

Du frågar i tråds hur det är möjligt men är inte intresserad av svaren utan bara för att argumentera  din sak att moralisera över aborterna.

Så du menar att ett foster är livsdugligt innan det är livsdugligt?

Ekvivalent med det måste det vara så att man inte är död för att man bara är död utan måste vara jävligt död innan man räknas som död?

Jag håller med dig men det är de argumenterar inte som den sista meningen därför blor hela diskussionen är ologisk.

Det kanske var jag som tolkade tokigt.