Sen abort?

Om "H" hade skrivit det från sitt personliga perspektiv, sure. Men nu skrev H "därför har många sjukhus som regel att inte försöka rädda barn innan v.24, för det går inte/är inte värt det". Jag behöver inte kunna läsa "H"s tankar för att svara på varför sjukhus har som regel att inte försöka rädda barn födda före v.24, det kan jag svara på utifrån vad jag vet om sjukhus och deras anledningar. 

Jag skriver inte att du inte vet hur det är, uppenbarligen har du ju någon slags erfarenhet eftersom du har ett barn som föddes i v.23 och idag lever. Men du verkar inte förstå skillnaden i att "i regel" inte försöka rädda för att det inte går/inte är värt. Och att det inte handlar om barnets värde, utan att det helt enkelt oftast är lönlöst. 

Fast så är det Inte. Eftersom det krävs mycket avancerad vård för att klara de allra minsta är det ett fåtal sjukhus som har specialiserat sig på detta. Det betyder inte att andra sjukhus inte bryr sig om att rädda dessa barn. De skickar den blivande mamman som riskerar att föda extremt prematurt till ett sjukhus med den kompetensen. Det är inte så att man låter kvinnan föda och struntar i barnet.

Nej, det var inte så jag menade heller förstås. Att man bara slänger upp händerna i luften om ett barn föds i vecka 24. Enda jag menade var att i princip all sjukvård så gör ju någon slags utvärdering över vad är den bästa behandling, vad är minst riskfyllt, vad kan vara mest effektivt, vad kommer det att kosta i pengar och resurser och med allt detta i beräkning: är det någon mening att behandla? Och att barn födda före vecka 24 är ju inget undantag för detta.

Det handlar ju heller inte bara om huruvida det går/är värt att försöka rädda för om man har resurserna till det, men om det inte går att rädda/inte värt att försöka så vill man ju inte heller dra ut på onödigt lidande för den som är sjuk och dennes närstående om det ändå inte kommer göra något i slutändan. 

Ni måste haft väldigt tuffa första månader med er lille. Är så imponerad över hur starka dom är dom små liven. Helt otroligt. En jobbarkompis till mig har en släkting som fått barn i v 23. Den tjejen har varit helt otrolig från början. Har mått bra hela tiden och man skulle aldrig idag kunna tro att hon är prematur. Hon är 3 nu. Så härligt när det går så bra :).

Har själv en prematur fast i v 31 så det är lite skillnad ;).

Man kan aldrig beskylla en kvinna som gör en sen abort eftersom det är lagligt. Får man tillstånd av socialstyrelsen även om det inte är särskilt starka skäl så är det inte kvinnans fel. Jag menar är man desperat och vet att möjligheten finns så är de väl klart man kanske tar den chansen, även om de kanske skulle varit bättre psykiskt för kvinnan att behålla barnet. Jag menar har man inget val så har man ju inte, då måste man acceptera att bli mamma men nu är lagarna såhär och det är absolut inte kvinnans fel.

Man kan t o m åka till Storbritannien och göra abort till vecka 24 om det skulle vara för sent här i Sverige. Hade valen och möjligheterna inte funnits så sent så hade man inte kunnat göra abort så sent, men det är aldrig kvinnans fel tycker jag.

Nu vet inte jag om jag tycker det är skillnad på att ta bort ett foster i vecka 21 (innan 22) eftersom de inte anses livsdugligt än ett foster i vecka 14. Fostret i vecka 14 hade ju blivit samma som i vecka 21 sen.

Jag vet inte, svårt att dra en gräns. Det bästa vore kanske att sänka till vecka 12 så kvinnor inte skulle kunna uppleva en sen abort med tanke på psyket och sen bara särskilda skäl till vecka 22 om barnet är gravt skadat eller fara för mammans liv?

Du vet att det finns bar mycket läbbigare saker än trisomi13?

Sjukdomar/skador som gör att man överlever men inte så mycket mer.

Du ska vara glad åt att du inte tvingats ta ställning i en sådan fråga därför att om du gjort det hade du inte resonerat så empatilöst.

Du tror på allvar att kvinnor går gravida och funderar om de vill bli förälder eller inte och då om de önskar får en sen abort beviljad utan att det föreligger speciella omständigheter?

Det är aldrig någon med ett fullt fungerande liv som beviljas sen abort om det inte är pga. fosterskador eller sjukdom.

Det är sant att jag inte vet men ditt inlägg visar att du inte har så stor förståelse. Självklart kan människor gå igenom extremt svåra saker utan att de påverkar deras sätt att tänka men de allra, allra flesta får större förståelse.

Ditt inlägg är katregoriskt och visar brist på just... förståelse.

Fast dina grunder bygger du ju på vad du tycker är lösa grunder. Inget säger att ett foster som är friskt när sen abort beviljas kommer att födas som ett friskt barn om det är någon med missbruk och allmänt dåliga förutsättningar som bär fostret. 

Du missade att ta med att den som var gravid inte upptäckte graviditeten förrän så sent eftersom det inte fanns några tecken på graviditet och dessutom använde preventivmedel? Hade hon upptäckt detta tidigare så hade hon inte behövt söka tillstånd hos socialstyrelsen utan kunnat gjort aborten så snart hon visste om sin graviditet.

Till trådstartaren

Det är tur att du inte sitter i socialstyrelsen iaf.

Okej men skriv då vilka skäl du skulle godkänna om du satt i socialstyrelsen, vore intressant att veta.

Du är ute och cyklar :)

Ja men vi säger att du har en 13 årig dotter som blivit gravid och inte vågat berätta någonting för dig. Du får reda på det i vecka 20, hon är skräckslagen och vill absolut inte ha barn vilket man kan förstå. Det är så lätt att döma andra men när man står där själv i en jäkligt knepig situation är det nog inte så lätt. Jag hade iaf hjälpt min dotter och tagit de vidare till socialstyrelsen, barn ska inte ha barn.

Vad hade du gjort egentligen? svårt va? självklart kan man som förälder hjälpa till att ta hand om barnet men hur rätt är det att tvinga en 13årig tjej bli mamma? det är ju sjukt! Jag kan förstå till 100 procent att socialstyrelsen inte nekar sådant!

Fast det har dom ju ändå

Att låta naturen ha sin gång borde ju per definition innebära en avveckling av all slags sjukvård och medicinsk forskning som inte enbart är i lindrande syfte. Där tror jag inte att så många håller med dig om att det är rätt väg framåt. Och hur du får ihop det med att införa en ny sjukvårdsåtgärd som på begäran framkallar missfall och prematura födslar är ju inte begripligt någonstans. Du är emot att vi försöker rädda barn för att det finns risk för funktionshinder, samtidigt tycker du att vi ska låta kvinnor med helt problemfria graviditeter bli igångsatta för tidigt och sedan överge sina barn, vi ska därefter låta naturen ha sin gång (och alltså inte reglera temperatur, blodtryck, ge andningsstöd, solning, blodtransfusioner eller nutrition). Du tror inte att det skulle leda till fler och värre funktionshinder i samhället? Dessutom är det onödigt att haka upp sig helt på en viss graviditetsvecka för att avgöra prognos och risk för funktionshinder då alla barn utvecklas olika under graviditeten och prognosen är beroende av födelsevikt, kön, etnicitet, ev missbildningar, infektioner, moderns hälsa, apgar vid förlossning och föräldrarnas möjlighet att stötta barnets utveckling. Trillingar i v. 22/23/24 har givetvis sämre prognos än ett friskt ensamt barn fött i samma vecka. Däremot kan de trillingarna ha bättre prognos än ett fullgånget barn som får syrebrist vid förlossningen. Precis som när det gäller barn som varit med om en bilolycka eller fått spridd cancer så försöker vi rädda livet när det finns en liten chans att det kan gå bra, och oftast går det också jättebra på sikt för de extremprematurer som överlever första tiden, även om det såklart finns mycket att jobba på för ännu bättre resultat. I v.22 överlever fler än 10%, i v.23 överlever ca 55% och i v.24 är siffran ca 70%. Vid 30 månaders ålder har ca 45% av extremprematurer ingen utvecklingsmässig avvikelse alls, 30% lindrig avvikelse, 15% måttlig avvikelse och 10% svår avvikelse (express-studien 2004-07, troligen ännu bättre resultat nu).

Spela inte dum. Jag är knappast ensam om att tycka att extrem neonatalvård är moraliskt tveksamt. Nedan skriver tre professorer inom medecin exakt samma sak.

www.dn.se/debatt/sankt-grans-for-abort-kan-leda-till-svart-lidande/

Som hjärndöd så räknas man som död. Varför ska man räknas som levande innan hjärnan ens kopplats in? Man ger inte gamla som ligger för döden nutrition utan enbart smärtlindring, för att inte dra ut på lidandet. Varför plåga foster eller för tidigt födda med dåliga utsikter? Varför skapa ett liv som bara leder till smärta? Kan man inte bara låta bli? Känns lite Frankensteins monster över det hela. När man väl lever så lever man, och då vill de flesta inte dö. Men hade man aldrig blivit till hade man ju aldrig blivit till. Och att få dö innan hjärnbarken utvecklats är att aldrig ha blivit till.