Jag vill ge upp! Jag orkar inte kämpa mer

Familjerätten gjorde en utredning på både mig och pappan, de kom fram till att endast dagsumgänge skulle ske.

Även barn och ungdomsavdelningen på socialtjänsten gjorde utredning hos mig (andra handläggare och pga inkommen anmälan av pappan) och kom fram till inget umgänge överhuvudtaget med pappan.

Tingsrätten valde att inte följa någon av deras bedömningar då dom ansåg att det inte gick att bevisa huruvida det förekom våld eller inte. Vi påtalade dock risken för att våld förekommer pga symptom, mående och dotterns egna ord. I vårdnadstvister gäller inte samma bevisbörda som vid brottmål utan behöver endast föreligga en risk att barnet far illa.

Domen blev sedvanligt umgänge varannan helg och lov.

Vi fick ingen prövning hos hovrätten konstigt nog.

På muntlig inrådan av socialtjänsten (ej på papper direkt;) flyttade vi 30 mil och därför sker umgänget endast varannat lov. Socialtjänsten beklagade att tingsrätten inte tog dotterns mående i beaktande och vad hon själv berättat om. Ett barn ska inte behöva må så där dåligt oavsett om våld förekommer eller inte.

Det har blivit bättre såklart. Men dottern uppvisar fortfarande symptom vid umgänge och innan och efter. Det är dock lättare att hantera då umgänge endast sker några gånger per år.

Jag hoppas och tror att dottern själv kommer känna vad som är bäst för henne med tiden.