• JTR
    Äldre 22 Dec 06:31
    2087 visningar
    2 svar
    2
    2087

    Ångrar mig

    Vaknade imorse och bara brast ut i gråt.

    Jag gråter sällan, nästintill aldrig. Kanske till en gripande film men aldrig pga "händelser i vardagen". Men under denna graviditeten har det förekommit oftare.

    Jag vill inte ha det. Ja, barnet, dvs. Jag har nog aldrig egentligen velat ha det heller, men försökt tvinga mig själv till att vilja. Nu sitter jag, 32 dagar innan BF och jag känner mer ångest inför det liv som väntar mig älvas jag någonsin tidigare känt.

    Jag är ensam i denna graviditet, men det var inte meningen. Vi skulle göra detta ihop, jag ville göra abort men både Han och hans mamma "trakasserade mig ur det". Gav mig så mycket skuldkänslor kring hur jag kände att jag inte kunde med att "döda vårt barns syskon". Idag önskar jag att jag bett dem båda fara åt helvete och gjort som jag egentligen velat. Då hade jag inte suttit här.

    Alla säger under en graviditet att "när du börjar känna barnet så kommer du få känslor för det". Jag har avskytt detta barnet sedan jag började känna det. Obekvämt, gör ont, jag vill bara att det ska UT. Jag vill inte att denna människan stannar en sekund till inuti mig, men ändå vill jag inte att den ska komma ut på samma gång. Det skulle ju innebära att jag måste ta hand om det, börja om med spädbarnsperioden. Det vill jag inte heller.

    Jag är annars inte sån här. Jag är egentligen inte så känslokall och hemsk som jag nu låter. Jag älskar barn, tycker att de är det finaste som finns. Jag minns att jag VILLE bli gravid. Jag minns att jag drömde om att min dotter skulle få ett syskon och hur underbart mysigt det skulle vara att ha två små gosisar att mysa med. Vad hände? Sån här var jag inte under graviditeten med dottern. Visst led jag av foglossning, klåda, UVI och allt hemskt man kunde lida av, men jag var lycklig. Jag älskade varje rörelse och jag längtade så mycket efter henne att jag fick ont i magen. Varför känner jag bara irritation och avsky kring detta barn?

    Varför gråter jag av bara tanken att det ska födas, av tanken att jag måste ta hand om det?

    Jag har ingen att vända mig till och jag känner mig SÅ ensam. Jag vill inte behålla det här barnet när det kommer ut, men hur går jag tillväga? Finns det någon som vet?

  • Svar på tråden Ångrar mig
  • Äldre 22 Dec 07:00
    #1

    Du har mvc hoppas jag att vända dig till, de ska skicka en remiss till psykologimottagningen snarast!!

    Man kan få graviditetsdepression, och det låter som att du har hamnat i någon form av det. Du skriver själv att du önskade att bli gravid och jag tror inte det har ändrats, eller har du någon särskild orsak till att du känner såhär? Jag tror det är hormonerna som gör det.

    Det är ingen skam i att känna som du gör, hormoner spelar en spratt, så var inte rädd för att berätta för din barnmorska. Be om hjälp nu, så att detta inte utvecklas till en förlossningsdepression när barnet är ute.

    Det har skrivits trådar om liknande känslor men där de faktiskt gjort abort på ett mycket önskat barn som de sedan ångrat, du är inte ensam om att känna så här, men det är heller inte normalt så du måste be om hjälp, och det är OK!

  • Äldre 22 Dec 07:28
    #2

    Googla på graviditetsdepression så kommer du hitta berättelser som liknar dina. Hoppas att allt ordnar sig för dig! Kram

Svar på tråden Ångrar mig