Vi som inte arbetar - vad gör vi om dagarna?

Hur aktiv är du på att söka ett jobb?

Förtidspensionär 

Mitt jobb går ut på att komma på rätt köl 
så jag kan börja leva utan att tycka att allt är skit.

Några år i skolbänken sen kanske men kan tänka sig
att hitta ett bra arbete men då ska jag stå på mina egna ben också.

Varför?

Har hund så jag aktiverar mig med den; promenader, gos. Sköter hushållet, lagar/bakar spektakulära grejer, går på stressrehabilitering 2 h/veckan, lunchar med vänner. Tränar. Har alltid något ärende att göra typ kemtvätt, skräddare, hämta ngt paket, gå till sjukgymnast/naprapat, shoppingärenden, surfar runt och läser intressanta grejer på nätet, organiserar något hemma.

Sitter verkligen inte och rullar tummarna. Folk verkar tro att man sitter hemma och degar om man är arbetslös/sjukskriven men inte jag! Är fan lika stressad och uppe i varv som när jag jobbade.

Om jag absolut inte hade något att göra och hade svårt att få dagarna att gå så hade jag tagit bussen till ngt naturreservat med min hund och promenerat. Det fyller många timmar.

Hamnat fel i livet p.g.a. skolan hellre tryckte ner mig än 
att ge mig chans att lyckas, därmed står man där man står.

Jag tänker mig att börja leva ett sånt liv också Bergskristall,
få dagarna att gå, ta sin tid till att organisera och ordna, hålla efter
så man inte kommer efter med en massa, jag tror skola kan vara bra
för mig, fylla igen kunskapshålen och börja utvecklas, bli bättre ta hand
om mig själv.

Hade gärna hyrt ett hus och gått skola, skaffat mig 1-2 katt och kanske en hund
senare då jag känner att jag är på rätt köl. Ta itu med allt man vill göra så man kan leva livet, om man sen fokuserar på att leva ett långt och hälsosamt liv så är det bara ett plus.

Jag har väl blivit lite degig av mig och gömt mig bakom skärmen men 
det är av flera orsaker.

Är du arbetslös eller sökande? Pensionär eller sjukskriven? ???? Låter som ett trevligt sätt att spendera dagarna men blir det inte fruktansvärt tråkigt? Jag menar man är ju inte riktigt en del av samhället som jobbar och har normala dagar, man är ju mer vid sidan av känns det som. Men det är bara min syn på det hela.

Jag träffade en släkting för någon månad sen, han sa som det var,
idag är det viktigast att man har en inkomst och en bostad.

Idag är det så, har du en inkomst, och en bostad då ska du vara nöjd.
Visst känner man att man vill vara delaktig i samhället och göra sin insats
men den insatsen kan ju bestå av att ta hand om sig själv och se till att 
inte bli ett socialfall och behöva en massa stöd av myndigheterna för att
man fallit snett, det är ju tillräckligt.

Punkt 2 är att bibehålla kontrollen och ta hand om sig själv och se till
att saker och ting fungerar kring boende ekonomi o.s.v.

Som du sa där så tänker jag lika dant, man håller sig sysselsatt genom att
ta hand om boendet och göra sina ärenden och se till att "Att Göra Listan"
inte blir längre än nödvändigt.

Den ska hållas kort ständigt.

Njuter av föräldrarledighet fram tills augusti.

Jag är sjukskriven. Nej jag tror de som faktiskt bara degar hemma har tråkigt men jag håller ju mig sysselsatt och det är saker jag trivs med. Ibland blir det tom för mycket, tex ärenden och så och att balansera med göra ingenting-tid då jag har stressproblematik i bagaget. Någon gång kan jag vilja ha mer sällskap men har haft nästan för mycket av den varan på sistone också.

Jag förstår tanken med att bidra till samhället men vet inte om jag tror på det på det sättet som de flesta menar det. Jag tror man behöver en plats där man gör nytta men det måste inte innebära raketforskning. Jag gör nytta när jag lämnar sambons kläder på kemtvätt även om det inte bidrar till samhället på något sätt. Att jag tänker såhär kan visserligen ha att göra med att min förmåga att bidra är nedsatt för tillfället pga utmattningssyndrom och precis som det då brukar funka så är vissa enkla uppgifter tillräckligt utmanande. Sen handlar det också om att göra nytta där man behövs som bäst och är det för tillfället koncentrerat till ens eget välbefinnande så är det så det ska vara.

Man kan resonera kring allt men en sak är säker - jag har väldigt sällan tråkigt. Har jag det så är det antagligen välbehövt. Dock kan jag någonstans känna mig lite "vid sidan av" men det handlar inte om prestationer utan mer att det inte blir tex några julbord med något jobb för min del (sa upp mig i samband med sjukskrivningen) och liknande. Gemenskapen helt enkelt.

Utanförskap är väl ett ord man själv använder om man är alltför mycket
utanför samhället så att säga, du verkar ha sambo, du tar hand om hus och hem och hen jobbar kanske antagligen och ni lever ett aktiv liv ihop.

Jag däremot är ensamstående, har knappt kontakt med min familj och
det gör ju mig lite extra utsatt också, det sociala nätverket krymper.