Inlägg från: Anonym (Hjärtat blöder) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hjärtat blöder)

    Så jäkla olämpligt....

    Vill veta om det finns någon annan som blivit gravid och helt enkelt varit tvungen att göra abort fastän du inte velat.

    Jag har 2 barn. 2,5åring och 1 åring. Ska äntligen få gå tillbaka till att jobba.

    Vi har varken ekonomiska eller fysiska möjligheter för ett till. Vi har ingen som hjälper oss och vi går på knäna redan som det är (vi har tak över huvudet och mat på bordet så vi klarar ju oss..)

    Det som svider värst är att vi varit så jäkla försiktiga vid samlag. Att behöva ta bort ett barn är så fruktansvärt jobbigt.

    Någon som varit i ett sånt här jobbigt läge? Snälla hjälp mig med visdomsord.

  • Svar på tråden Så jäkla olämpligt....
  • Anonym (Hjärtat blöder)

    Nämen fy! Adoption hade väl varit fruktansvärt. Vi har ju dessa funktioner i samhället för att, som tidigare nämnt, slippa föda barn som inte riktigt är önskade. Tro mig, jag hade önskat att detta kunde hänt om några år så vi kan komma på fötter igen.

    Vad jag är ute efter är, om man tex har barn sedan innan (med barn nr två började jag faktiskt undra hur hen skulle se ut), hur jobbigt blir det efter aborten? Tänker man mkt på det och hur gjorde ni drabbade fär att komma över det?

    Om en vecka har jag fått en tid och det känns ju jobbigt att embryot hinner växa till sig :/

    Jag kan inte vara mer än 3 veckor gången MAX .

  • Anonym (Hjärtat blöder)
    Anonym (Samma sits) skrev 2016-12-27 22:47:39 följande:

    Hej,

    Jag har två barn. Blev gravid med trean trots att jag hade spiral. Hela tiden fick jag känslan av att det var "meningen" att detta barn skulle komma till oss. Och jag älskade det direkt när jag såg plusset på Stickan!

    Sedan tänkte jag på mina två barn och på det liv familjen lever nu. Har haft jobbiga graviditeter och svåra förlossningar. Sista barnet sover ännu inte ordentligt på nätterna och när jag väl lyckats söva barnen och äntligen slänger mig i soffan för att få några minuters egentid med mannen innan jag somnar så tänker jag för mig själv.."tänk om jag hade en bebis nu oxå"...

    Jag vet att man orkar och klarar av det för att man måste men jag vill inte känna så. Båda mina barn var planerade och mycket efterlängtade och det är så jag ville känna!

    Så jag grät mig igenom aborten. Det är nu tre veckor sedan. Jag tänker mycket på det men jag mår inte dåligt längre. Det kommer vara mycket jobbigt men det ljusnar efteråt jag lovar! Krama mycket på dina barn och tillåt dig vara ledsen ett tag

    Stor kram!


    Tack! Din historia (om så jobbigt för dig) underlättar lite för mig. För det är precis så jag tänker, stackars mina barn jag redan har som ska få en mamma som inte orkar, vill eller kan pga graviditet. Och sen inte orka var med dem pga dåliga nätter (har inte sovit en hel natt sedan äldsta föddes 2,5 är sedan).

    Tack!
Svar på tråden Så jäkla olämpligt....