Sjuk styvdotter , snart bf

Nu finns ju.möjligheten att slippa sjuka bebisar när de äldre barnen har flera hem.

Jag är rätt säker på att flickans mamma inte heller vill hem förkylningar och magsjuka om det går.

Jag som förälder hade inte haft några problem med att hålla mitt barn hemma om det fanns ett nyfött spädbarn hemma och mitt barn var dunderförkyld och inte heller några problem med att förklara varför.

Hela den här tråden fokuserar på att barnet skulle känna sig bortvald. OK. Jag är rätt säker på att, om man har det i fokus, så uppfattar barnet det.

Men jag är rätt säker på att en femåring kan förstå.

Lisa ska ha en bebis väldigt snart, när bebisen kommer hem, så är det lite känslig för förkylningar, så är du så förkyld som du är nu, så väntar vi tills du bli friskare, så behöver inte bebisen bli förkyld. När bebisen är lite större, så gör det ingenting om du är förkyld, men nu, de första dagarna, så är det väldigt jobbigt för bebisen om han/hon blir förkyld.

En klok mamma (som har sitt barns mående i fokus) förklarar för sitt barn "nu när du är så förkyld så rår jag om dig. Vi pratar med pappa och frågar om vi kan ta en promenad med bebisen en stund ute så du får träffa ditt syskon"

Dvs hur barnet tar det är faktiskt en sak som de vuxna runt omkring barnet kan styra väldigt mycket.

Det har du rätt i. Är väl lite bortskämd där, då vi kunde fixa sådant. Gick magsjuka hemma hos oss, då stannade sambons barn hemma hos sin mamma (och självklart tvärtom). Hon var inte glad när sonen kom hem med magsjuka från dagis, smittade mig och sitt ena syskon (sedan sin mor). Problemet var att sambons barn var redan hos oss, då var det lika bra att de fick stanna.  
Förkylning var inte så farligt, för de var så stora att de visste att man inte kramade eller pussade lillebror när man var förkyld

Fast det försökte vi hålla på. Om en barnet hade en viktig period i skolan, och sonen var sjuk (smittsamt sjuk) så kom inte barnet (tonåringen då) över till oss.
Det var ett val som tonåringarna gjorde.

Och jag lovar, det är inte lätt att förklara för en liten knatte som längtat efter sina syskon och de inte kommer (apropå att bli bortvald). Men det var vi tvungna att hantera på ett sådant sätt att sonen inte kände att det var hans fel eller lägga skulden på syskonen. Det är en del av livet.
Många gånger fokuserar man på de äldre barnen, men jag lovar, jag är nog inte den enda mamman som fått trösta ett ledset syskon som längtar efter sina syskon och har lite svårt att förstå att kompisar och annat går före, t.ex skolan och man vill inte bli sjuk (lite OT, men det skadar inte att byta perspektiv ibland)

Tja, man kan alltid se problem istället för möjligheter.

Om tonåringen vill prompt träffa sin pappa och resten ligger däckade hemma så är väl en träff på stan ett bra alternativ. Nu var detta val de gjorde. Inte någon av oss vuxna.

Visst är det. Men tjänster och gentjänster. En annan gång är det mamman som kanske behöver hjälp.

Även om man som i ts fall, flickan har kikhosta och det kan vara dödligt för ett spädbarn.

Om det hade konstaterats inom en kärnfamilj så hade man troligen isolerat spädbarnet och syskonen hade inte träffats förrän syskonet blivit frisk.