Är jag dålig på kärlek?

Jag är en man i 30-års åldern som är gift med världens bästa kvinna. Hon väntar till och med mitt barn. Ändå kan jag inte älska henne så mycket som jag vill, så mycket som hon behöver eller så mycket som hon förtjänar.

Anledningen till att jag skriver är för att jag börjar bli orolig över att mina brister går ut över vår relation.

Om jag kommer hem från jobbet och är på gott humör så är jag oftast intresserad av att träna eller äta något gott och titta på en bra serie (gärna ihop med min fru men det är främst tv:n och maten jag är sugen på). Är jag på gott humör så orkar jag ställa frågor till min fru, oftast blir det intressanta samtal.

Är jag på dåligt humör så blir det oftast träning (mer sällan när jag är på dåligt humör) eller tv-serier då också men men utan att känna glädje, plus att jag inte orkar ställa frågor, och försöker jag göra det ändå, orkar jag inte lyssna. 

Ett av mina problem är att jag sällan ser framemot att träffa min fru. Det är inte så att jag inte älskar henne, det är bara så att min kärlek liksom behöver grävas fram. Inte sällan kommer min kärlek fram (både kåtheten och ömheten) när vi spenderar flera dagar ihop under en ledighet. Men innan dess har jag svårt att uppbåda intresse.

Trots att jag tror på jämställdhet och gör vad jag kan för att vara en bra partner så tror jag att hon står för 90% av arbetet för att få vår relation att fungera.

Hon är den som ställer flest frågor, hon är den som lyssnar på hur min dag har varit mest. Hon är den som sätter ner foten och föreslår att vi ska prata när vår relation inte känns bra.

Jag tror inte jag är helt inkapabel när det kommer till känslor och relationer men jämfört med min fru så är jag en klumpig novis. Plus att jag inte verkar ha lika bra emotionell uthållighet som henne. För även om jag vet att jag borde intressera mig för henne lika mycket som hon intresserar sig för mig så kan jag inte det. Och när jag försöker så leder det ofta till en backlash i form av att jag bli mer och mer känslokall och distanserad.

Jag tror att jag tyckte det var lättare när vi var nykära. Därför blir jag också rädd nu när vi ska bli föräldrar. Vi kommer ha mindre tid, vi kommer vara tröttare.