Varför tror man inte att barn kan äta samma som vuxna?

Vi har möjligtvis inte ett stort problem med undernärda barn, men de finns, barn som har svårt att äta (av olika orsaker), multiallergiska barn och barn med bakomliggande sjukdomar.
Det finns en anledning att det finns dietister som arbetar med dessa frågor, tom expertis inom sjukvården, som arbetar aktivt med barn, som av olika orsaker arbetar med barn som har svårt att äta.

Det är skillnad på kryddig mat och stark mat. Stark mat behöver man vänja sig vid. Men eftersom vi inte sitter tillsammans och äter du och jag så kan vi ju tyvärr inte jämföra hur stark eller kryddig mat vi föredrar, varken vi eller våra barn. Sedan vet jag ju förstås inte om dina rätter är i "svensk" variant avseende styrka eller om den verkligen är stark på sydindiskt eller thailändskt (icke turistanpassat) sätt.

Vi åt t ex potatis och fiskbullar, stekt falukorv och potatismos, torrstekt köttfärs med spagetti och ketchup, fiskbullar med potatis... lyxen var en grillad kyckling med ris och påscurrysås.

Här hemma äter vi karibiskt, indiskt, afghanskt, mexikanskt, italienskt, asiatiskt, cajun och creole, bland annat. Mycket grönsaker och smakrikt. Nu ska jag inte påstå att ungarna inte äter, för det gör det. Men jag säger dock att vi så sällan äter måltider av typen "ät potatis och sås och ärtor" att den modellen faktiskt inte fungerar. Vi ser det inte som ett problem att någon gång emellanåt göra plättar eller korv åt dem (som jag inte äter), så får jag njuta av min karibiska kyckling med så mycket chili att jag svettas ifred.

Barn är olika och har olika smaklökar, precis som vuxna. Sen är det givetvis skillnad på kryddig och smakrik mat och kryddstark mat.

Äter man mat på bio?

Alltså, jag är född i slutet av sjuttiotalet och vi gick extremt sällan på restaurang. Det var en pizza på Kinarestaurang (ja!) eller hamburgare någon gång. Barn förväntades ju inte ens gå på restauranger?

Jag har på fler och fler ställen sett att man har barnstorlek på portionerna, för ett lägre pris.
Personligen hade jag uppskattat att man rent generellt hade kunnat köpa barnportioner på restauranter oavsett ålder, eftersom jag väldigt sällan äter upp en vuxenportion.
När det är buffé så finns det ofta ett lägre pris för mindre barn

Mina föräldrar lagade aldrig annan mat till oss barn trots att några av oss var väldigt kräsna, men å andra sidan lagades det oftast enkel husmanskost utan starka kryddor. Det var vad mina föräldrar själva var uppvuxna på och gillade. Hade jag fått kycklingen indränkt i fetaostsås eller en het chiligryta hade jag garanterat aldrig ätit det. Matkulturen är delvis annorlunda idag och jag tror många äter mer varierat.

Barn är olika och gillar olika saker. Därmed inte sagt att man ska laga olika maträtter, men en liten tanke om att det inte nödvändigtvis är så att dagens barn är mer bortskämda eller kräsna för att de inte gillar maten.

Ja det är ju faktiskt rent skitsnack att barn inte skulle gilla kryddstark mat. Klart de inte äter det när föräldrarna inte låter dom lära sig. Många ger sina barn mathandikapp genom att undanhålla dom mat som de TROR att barn inte tycker om. Våra har alltid fått det vi ätit. Alltid. Vi har fyra barn som verkligen njuter av mat och matupplevelsen. De äter inte bara för att man behöver äta utan de genuint älskar god och speciell mat. 7-åringen ber ofta om att få prova ny mat, senast ville han gå på restaurang och äta sniglar ;).

Men så här har det såklart inte varit från början. De har alla krävt en tid att lära sig att gilla nya smaker. Men ge inte upp så snabbt!

Har så många barn i min närhet vars föräldrar bara gapar när de ser att våra äter eller i alla fall smakar på allt. Behöver kanske inte säga att deras barn petar i maten om de får något som ser eller smakar annorlunda. Så himla trist.

Barnmeny har jag otroligt svårt att förstå. Vaddå barnmeny? Köttbullar, pannkakor och korv? Snacka om att inte ge barnen möjlighet till att lära sig njuta av mat. Alla restauranger borde ha alla rätter i barnportion istället.

Annars blir ju barnen mattråkiga vuxna sen som fortsätter att peta i maten även när de blir stora. Hur kul är det med såna människor?

Vår 2-åring äter i princip allt (förutom kaviar och inlagd sill). Men ibland gör jag någon sås etc som är alldeles stark för han, så då får han någon annan sås till eller smör. De få gångerna vi äter tacos får sonen något annat, för annars äter han bara gurka, tomat och chips (då anser jag att det är bättre för han att äta en matlåda från frysen). Och sen efteråt när vi äter tacosen får han äta hur mycket gurka etc han vill!

Du har haft tur, du har fyra barn som du skriver njuter av mat och matupplevelse. Jag är ingen matmänniska, självklart tycker jag att det finns god mat, men för mig är mat till 95% överlevnad, sedan ska den vara ätbar. Nu råkar jag dessutom vara rätt duktig på att laga mat, men fortfarande är det mest rent arbete som jag gör.
Däremot har vi aldrig serverat typisk barnmat hemma hos oss, men likväl så har vår son under sina första 10-12 år haft få maträtter han ätit (men de har däremot varit bra rätter).
Nej, jag njuter inte av mat på det sättet. Men är fortfarande väldigt kräsen.

Alla är inte matnjutare (däremot kan jag njuta av ett gott glas rött)