Var samhället bättre förr?
När jag var tonåring kunde vi ha kul med våra kompisar, dricka, göra bort oss och begå misstag utan att fler än de som var åsyna vittnen kunde veta något. Visst, om man hade oschyssta kompisar kunde det bli skitsnack, men på en helt annan nivå än nu. Internet fanns inte, och trots att det har vissa fördelar finns det mycket nackdelar också. Bara för att man själv inte drabbats kan man föreställa sig hur det känns för de som blivit det, det hjälper inte att flytta heller som det kunde göra förr. Jag hörde aldrig talas om skolkompisar som råkade illa ut som jag hör nu av folk. Jag liftade runt, det kändes inte farligt och det gick bra, folk vågade plocka upp okända ungdomar mitt i natten. Det fanns jobb, man hade sammanhållning i klassen eftersom man gick tillsammans hela grundskolan. Lärde känna varandra bra och har fortfarande kul på återträffar. Hörde inte talas om folk som ville spränga en i luften, utpressa restaurangägare eller gruppvåldta, knappt ens våldta. Klart det måste funnits, men inte som nu. Eller så skrev inte tidningar om det. Gick man till soc när man var mellan två jobb slängde de pengar över en, man fick extra om man rökte!! Det är knappast så nu. Det hade varit bättre om de sparat lite då, för all del. Föräldrarna kunde klara sig på EN lön och ändå ha hus. Tja, det är mina erfarenheter, andra har förstås sina.
Detta med internet kan jag hålla med dig om, det är en helt annan blottning av folk.
Grundskolan, varken min syster eller bror har kontakt med sin gamla grundskoleklass, däremot har jag det (men däremot inte med min gamla gymnasieklass), detta tack vare internet. Hade inte internet/facebook funnits, så hade jag troligen inte haft det.
Under min grundskoletid så var det två gånger vi fick gå från skolan för att det var bombhot.
Utpressa restauranter, det fanns, jag lovar. Har en väninna som arbetade inom restaurantbraschen under 80-talet, det var utpressningar, en restaurant sprängdes i luften 1982.
Soc, där har det nog stramats upp, men jag vet att det inte var lätt, speciellt om man var student. Då var det nej direkt. Min väninna som var ensamstående mamma, behövde hjälp i samband med separationen och fick nej. (80-talet).
Jobb fanns periodvis, men i början av 90-talet var det en lågkonjuktur och då var det inte lätt att få arbete.
De där enkla introduktionsarbetena har ju försvunnit, även lagstiftningen är hårdare. Numera måste man vara 18 om man ska sitta i kassa, så var det inte då.
Min en väninna blev utsatt av sexuella övergrepp av en bekant till familjen, våldtäkter fanns. Men det skrevs inte om det på samma sätt.
Att man kunde ha hus på en lön berodde på att standarden var lägre då. Man hade en bil, cyklarna köptes begagnade, man åt enklare. Dessutom så var det en massa ränteavdrag och olika bidrag och subventioner som man kunde ta del av.