• Anonym (Oj)
    Äldre 9 Feb 13:41
    57344 visningar
    90 svar
    90
    57344

    inlagd på psyket

    Anonym (Hmm) skrev 2017-02-09 07:12:38 följande:

    Har varit inlagd 2 ggr. Man gör ingenting!!

    Vilar, äter eller ser på tv i det gemensamma tv rummet. Dörrarna är låsta. Fick gå på promenad en liten stund på dagen tillsammans med övriga intagna och personal.

    Får inte ha mobil telefon eller dator.

    Får mediciner men ingen "samtalskontakt" eller liknande. Det är inte vård utan förvaring och ett sätt att se till att du inte tar livet av dig.

    Självklart får man inte raka sig och måste fråga om lov ifall man vill duscha. Får inte ha egna kläder.

    Kan liknas vid ett häkte men med fler mediciner och mindre tid utomhus.

    Detta är min erfarenhet. Hoppas du mår bättre snart!


    Det påminner ju mer om rättspyk än vanlig avdelning :O
  • Anonym (Oj)
    Äldre 9 Feb 14:09
    #9
    Anonym (Psyk) skrev 2017-02-09 12:19:50 följande:

    Akutremiss från vc igår. De ville att jag skulle bli inlagd redan igår. Rätt dåligt mår jag men vågar fan inte bli inlagd. :(

    Ska tillbaks på måndag för bedömning.


    Har de sagt något om vart du kommer bli inlagd? Det finns ofta flera olika avdelningar som man kan bli inlagd på. Exempelvis, akutpsykiatrisk avdelning, psykosavdelning, allmänpsykiatrisk avdelning (kan vara där man hamnar vid en planerad inläggning).

    Jag har varit inlagd på allmänpsykiatrisk avdelning pga medicin justering. Där fick vi ha datorer, mobiltelefoner m.m. (Avdelningen erbjöd även wifi). Vi fick inte ha laddare på rummet, utan den var man tvungen att lämna in pga brandrisken, så man bad en skötare/sköterska öppna rummet där laddarna var och så fick man ladda där istället.

    Vi fick ha våra egna kläder, och under dagarna ville personalen inte att vi skulle använda sjukhuskläder då det hämmade tillfriskandet. Vi fick självfallet inte ha glasflaskor/glassaker (typ parfymer) på rummet eller rakhyvlar, men om man ville ta på sig lite parfym så hade de ens personliga saker som de ansåg farliga i laddningsrummet, så det var bara att be dem öppna till rummet och så kunde man använda dessa. Likväl kunde man be om att få använda rakhyvel när man duschar, var inga problem mer än att man var tvungen att lämna tillbaka den efteråt. Man var tvungen att be dem öppna duschrummen när man ville duscha, men det var inte särskilt omständigt.

    Varje dag erbjöds det promenader, och man kunde gå ut själv om man ville, men var tvungen att berätta vart man skulle och hur länge man skulle vara borta.

    Sjuksköterskorna och skötarna gick runt hela tiden och kollade så alla mådde bra, och informerade alltid om personalbyte eller när mat serverades. Det var även regelbundna samtal med ssk och sk för att de skulle ha koll på hur man mår och ifall de kan hjälpa en på något sätt. Kände man sig ensam kunde man alltid prata med personalen, och om man var uttråkad ställde de gärna upp på att spela kort m.m. om de hade tid (vilket de ofta hade).

    Alla var väldigt snälla, patienter såsom personal. I början tyckte jag det var jättejobbigt då jag har socialfobi, men det blev lättare efter ett par dagar. Min familj kunde komma och besöka mig närsomhelst, och personalen brukade ofta ordna lite fika till mig och mina besökare.

    Det är inte hemskt att vara inlagd, tvärtom blev de flesta patienterna ledsna när de blev utskrivna då de kände sig trygga och glada på avdelningen. Jag tycker du ska ge det en chans, du kommer få mycket hjälp när du är inlagd. Om de inte redan har en behandlingsplan för dig, så kommer de göra en medans du är inlagd för att se till att rehabilitera dig såsom bäst går. Du kommer få en fot in i systemet, så jag tror det är bra att du tar till dig den här möjligheten. Vårdcentralen kan inte erbjuda samma hjälp som allmänpsykiatrin, och genom en inläggning kommer du snabbare in i systemet och får hjälp.

    Fråga gärna mer om du undrar något :)
  • Anonym (Oj)
    Äldre 9 Feb 14:18
    #11
    Anonym (Psyk) skrev 2017-02-09 12:19:50 följande:

    Akutremiss från vc igår. De ville att jag skulle bli inlagd redan igår. Rätt dåligt mår jag men vågar fan inte bli inlagd. :(

    Ska tillbaks på måndag för bedömning.


    Om du går med på inläggning med ditt godkännande så kan de inte hålla kvar dig om du inte längre vill vara där. Men om du blir tvångsinlagd kan de hålla kvar dig. Därför är det bättre att gå med på en inläggning.

    Inläggningen är till för att du ska må bättre, så ditt mående kommer de priotera högt.

    Vad jag hört så är det ibland stökigt och lite oroligt på akutpsykiatriska avdelningen, men efter att de utvärderat ens mående och självskaderisk osv brukar man bli förflyttade till de "vanliga" avdelningarna där atmosfären är mer stabil.
  • Anonym (Oj)
    Äldre 9 Feb 14:20
    #12
    Anonym (Psyk) skrev 2017-02-09 14:13:48 följande:

    Tack för era svar! Det betyder så otroligt mkt!

    Gått hos vc sen i höstas men nu satte dom ner foten och sa att dom inte kan hjälpa mig mer. Deprimerad..

    De jag pratade med igår pratade om att vara inlagd 1-2 veckor. Hur mycket kan man styra det själv? Så otroligt jobbigt att ingen i ens närhet förstår och kan avlasta.


    Som jag skrev innan så är det du som styr om du går med på inläggningen. Skulle de däremot tvångsinlägga dig så styr läkaren tiden. Så bäst är att gå med på inläggningen
  • Anonym (Oj)
    Äldre 9 Feb 16:00
    #17
    Anonym (Hmm) skrev 2017-02-09 14:36:52 följande:

    Sanning med modifikation! Även om ts går med på inläggning kan det såklart snabbt ändras till tvång om ts vill skriva ut sig mot läkares inrådan.

    Helt galet vad olika upplevelser av psyk vi har. Det du beskriver låter mer som ett vilohem, det jag varit på liknar fängelse.

    Flera gånger per dygn blev tjejerna bältade mitt framför oss andra - de gallskrek!

    En tjej dog nästan på avdelningen efter ett allvarligt självmordsförsök. Då rusade det in läkare och patienterna blev inlåsta på sina rum.

    Fruktansvärt upplevelse, värre än häktet!


    Usch vad hemskt det låter :( nästan så som mentalhem målas upp i skräckfilmer. Så ska det ju verkligen inte vara! Har ni anmält kommunen? Annars borde ni göra det så att det skärps till, så får man inte behandla människor :(

    Vi hade inte ens lås på dörrarna (förutom in till avdelningen och balkongen) så man kunde aldrig bli inlåst på sitt rum. Endast en gång skrek en tjej pga sin PTSD, jag larmade personalen (då tjejen inte själv kunde trycka på larmknappen, som man skulle göra om man behövde akut hjälp) och två av personalen gick dit och lugnade ner henne genom att tala lungt med henne och få henne att förstå att hallucinationerna var ofarliga och att de fanns där för henne och ser till att inget hemskt händer. Inget bältande eller våld mot henne.

    Ibland kunde smålarmen gå (alltså om en patient tryckte på larmknappen för att få hjälp), men storlarmet (vid livsfara eller våldsamma patienter) gick endast en gång, och det var under ett larmtest (alltså inget hade hänt).

    Jag antar att jag haft tur med kommunen jag bor i, eftersom jag tror dessa variationer på psykinrättningar är från kommun till kommun.
  • Anonym (Oj)
    Äldre 9 Feb 16:01
    #18
    Anonym (Hmm) skrev 2017-02-09 15:47:09 följande:

    Ja exakt så gick det till. Fruktansvärt!

    En annan galen sak var att personalen berättade för mig om de andra patienterna. Varför de blev bältade, vad de hade för diagnoser och vad de varit med om.

    Tystnadsplikt existerade inte!


    Usch, så ska det inte få vara :( stackars tjejer
  • Anonym (Oj)
    Äldre 9 Feb 16:08
    #19
    Anonym (M) skrev 2017-02-09 15:38:44 följande:

    Jag har varit inlagd en gång. Ingenting hände. Fick inte prata med nån alls, ingen läkare, ingen sköterska. Fick mediciner som jag inte tog och ingen kollade det, jag fick inte veta vad det var ens. Sköterskorna satt och glodde på tv och brydde sig inte ett skit. Jag hoppade över alla måltider (har anorexia) men ingen märkte nåt. Det enda som fanns att göra var att kolla på tv med sköterskorna eller lägga pussel. Jag fick ha min mobil men ingen laddare. Till slut fick jag nog av att det var så jävla tråkigt där och jag fick ändå ingen hjälp, så efter ett kort samtal med en extremt otrevlig läkare blev jag utskriven och hemskickad.

    Har en nära vän som är/var inlagd nu. Hon upplevde samma sak. Hon blev sjuk och hade hög feber och ingen brydde sig, de som nån gång lyssnade sa att det satt i hennes huvud. Ingen tog tempen, kollade blodprover eller ens pratade med henne. Hon hade influensa som övergick i lunginflammation. Hon har också anorexia och var uttorkad och undernärd och hennes kropp orkade inte mer. När nån äntligen kollade hur det var med henne när hon inte varit ute från sitt rum på flera dar var det för sent. Hon har nu legat i respirator sen innan jul och har hjärnskador som förmodligen är permanenta.


    De tjejer och killar som hade ätstörningar där jag var inlagd hade konstant personal med sig. Jag tror det kallas övervakning nivå 2 eller 3 beroende på hur svår ätstörningen var. Något jag tyckte var lustigt och som jag sedan fick förklarat av en annan patient var att personerna med ätstörningar var tvungna att åka rullstol om de vistades utanför avdelningen. Tydligen är det för att vara säker på att de inte förbrukar den lilla energi de har från mat och blir sämre.

    Så med andra ord hade dessa patienter alltid någon som satt med dem och åt (ssk åt även själv för att uppmuntra patienten), och följde patienten överallt. Så att hen inte kräktes upp maten, tränade eller dylikt.

    Jag önskar verkligen att ni andra hade hamnat där jag var istället. Helt fruktansvärt såsom ni haft det :( får man fråga vilken kommun ni varit inlagda i?
  • Anonym (Oj)
    Äldre 11 Feb 15:10
    #49
    Anonym (M) skrev 2017-02-10 17:30:18 följande:

    Det beror nog på var du hamnar och med vilka i vårdpersonalen. Jag skulle få skriva ut mig själv när jag ville och ingen hade ju en aning om hur jag mådde så de sa inte emot. De brydde sig dock inte att föra det vidare så innan jag ens fick prata med en läkare (den FÖRSTA läkarkontakt jag haft sen innan jag blev inlagd, fick inte ens ett "välkomstsamtal") tog det 2 dar. Sen fick jag godkänt av honom (på eftermiddan) och det tog ytterligare en natt innan jag var utskriven på pappret och fick åka hem. Har dock hört om folk som inte fått skriva ut sig för att de mår för dåligt enligt personalen, trots att de skrev in sig frivilligt.


    Hör och häpna ;) Jag fick skrivas ut för att jag mådde för dåligt av vistelsen enligt personal och läkare. Men det berodde inte på att någon var elak mot mig eller att jag behandlades illa, för som jag nämnt behandlade de mig och de andra patienterna väldigt väl. Jag var som sagt inlagd för en medicinjustering då jag är överkänslig mot mediciner och de behövde ha mig under bevakning så att jag inte får allt för allvarliga biverkningar. Därav träffade jag läkaren varenda gång han var på avdelningen (vilket var 3-4 dagar i veckan) för att som sagt justera medicinerna. Hursomhelst beslöts det efter ett par veckor att jag var tvungen att bli utskriven trots att vi inte hittat en optimal medicin, eftersom jag blev sämre av vistelsen. Jag har så att säga "överdriven empati" (i brist på bättre ord) och tenderar att anamma andras problem och göra det till mitt eget. Det är inte så lyckat att ha på en psykiatrisk avdelningen, och eftersom personalen märkte att jag blev mer passiv i mitt eget mående och för engagerad i andras, kände de sig tvungna att skriva ut mig innan jag kollapsade av att lägga för mycket på mina egna axlar. Tydligen är det så att vissa mår sämre av en inläggning, och jag var en utav dem. Men det tillhör nog ovanligheten som sagt.
  • Anonym (Oj)
    Äldre 11 Feb 15:14
    #50
    Anonym (Psyk) skrev 2017-02-10 13:13:41 följande:

    Nu ringde en fantastiskt sköterska upp.

    Egna kläder och egna saker förutom vassa el skadliga såklart. Mobil el platta ok.

    Man får gå ut när man vill och ta emot besök. "Du kan skriva ut dig dagen efter om du tycker att det är pest men jag tror inte du gör det"....

    Vågar man lita på det?


    Ja, det tycker jag att du ska göra. Jag tror inte hon skulle ljuga om en sådan sak. Ifall de inte är intresserad av patientens välmående, så skulle de nog inte heller rekommendera dig att söka vård där. Jag hoppas att allt kommer gå bra, och att de kan hjälpa dig att må bättre :)
  • Anonym (Oj)
    Äldre 11 Feb 15:19
    #51
    Anonym (Min mamma) skrev 2017-02-10 20:52:37 följande:

    Min mamma har varit inlagd. Dörrarna var låsta, men hon kunde när som helst be personalen att låsa upp så hon kunde gå ut. Om du inte är tvångsinlagd får de inte hindra dig från att gå och du kan skriva ut dig själv när du vill (sålänge de inte beslutar om tvångsinläggning vill säga)

    Min mamma hade sin mobil och ipad med sig. Men personalen uppmuntrade till att titta på TV i sällskapsrummet och prata med de andra inlagda framför att sitta vid iPaden. Det såg ut som vilken avdelning som helst. Det fanns ett gemensamt sällskapsrum med en soffa, några stolar och en TV.

    Mediciner delas ut vid behov och då de ska tas. Har det inte beslutats om tvångsåtgärder kan du vägra medicin, men för din hälsas skull är det inget jag skulle rekommendera. De är ju utskrivna av en anledning.

    Det är mer förvaring än behandling. Du får medicin men inte någon psykologkontakt eller liknande.


    Om det är första gången hon blir inlagd eller kommer in i systemet så är det möjligt att hon får prata med en psykolog för att utvärdera den mentala hälsan och vad roten till problemet ligger. Det är inte säkert, men inte omöjligt iaf :)
  • Anonym (Oj)
    Äldre 11 Feb 23:49
    #57
    Anonym (Min mamma) skrev 2017-02-11 23:32:45 följande:

    Hon är schizofren och har varit inlagd flera gånger. Hon pratar med en psykolog, men det är på öppenvården. Vad jag menade är att de inte har terapi då man är inlagd.


    Jag tror du missförstådde mig lite :) jag menade om det är första gången för TS så är det möjligt att en psykolog pratar med henne :) men du har nog rätt att man inte får terapi när man är inlagd
  • Anonym (Oj)
    Äldre 12 Feb 02:20
    #64
    +1
    Anonym (O) skrev 2017-02-12 01:18:40 följande:

    Min erfarenhet är att de som trivs på psyket är "speciella". Vet inte hur jag ska uttrycka mig trevligare. Det är den typen av människor man ska undvika iaf. Ts om du är normal så kommer du inte gilla psyket men det kan ändå vara välbehövligt.


    Är inte alla som är inlagda på psyket "speciella"? Varför skulle man vara där från första början om man var "normal"? Inte lägger man in någon exempelvis på hjärtintensiven så länge de inte har ett hjärtfel, och samma tillämpning gäller för psykiatrin. Många orter har också platsbrist, så de lägger inte in en i onödan direkt.

    Människors olika upplevelse av att vara inlagd är baserat på flera faktorer, inte bara individens personlighet och mentalitet. Exempelvis har det tydligt visats i tråden att psykiatrins praxis i bemötande av psykiskt sjuka skiljer sig stort beroende på vilken ort man är i. Även spelar det roll vilken avdelning man blivit inlagd på och vilken åkomma man lider av. En deprimerad skulle nog tycka det var obehagligt att bli inlagd på en psykosavdelning då psykoser är främmande för denne, medans någon som lever med psykoser eventuellt skulle kunna trivas där/känna sig trygg då den möter andra med samma problematik och personal som (förhoppningsvis) är utbildad till att hantera psykoser. Att psykiskt sjuka ska trivas under sin inläggning är för mig något bra, och ett tecken på att psykiatrin behandlar dem väl. Det är inte eftersträvbart att folk ska vantrivas under sin inläggning och bli sämre, då är något fel på stället och dess praxis.

    Varför menar du att man inte bör bli vän med de som trivs under sin inläggning? Kategoriserar och generaliserar du dessa människor som en specifik personlighet och grupp pga trivsel? Utveckla gärna detta, det är inget krav att du ska svara på ett trevligt sätt. Jag är mer intresserad av att förstå vad du menar än ifall du utrycker dig osympatiskt eller ej. Så kör på
  • Anonym (Oj)
    Äldre 12 Feb 02:43
    #65
    Anonym (lekman) skrev 2017-02-12 01:57:58 följande:

    Vad är egentligen psyk för något?

    Någon som vet vad det är för skillnad mellan mentalsjukhus, sinnessjukhus, dårhus, idiotanstalt, sinnesslöanstalt, slutenpsykiatri och psyk? Hur rangordnas dessa? Olika typer av patienter eller behandlingar?


    Det du skriver är slang och förkortningar för psykiatrisk omvårdnad av olika karaktär. Är du genuint intresserad av att veta de olika psykiatriska inrättningar som finns, eller försöker du bara "skoja till det lite"?
  • Anonym (Oj)
    Äldre 12 Feb 13:28
    #70
    Anonym (Psyk) skrev 2017-02-12 11:58:39 följande:

    Jag vågar fan inte men mår så jävla dåligt just nu. Enligt ssk är dörrarna låsta men man får gå ut, man får ha telefon/platta/egna kläder.

    Fan nu vet jag ingenting. :(


    Ts, som jag sa innan tror jag inte att ssk ljuger för dig. Vad hon har sagt gäller, och de upplevers andra har haft innebär inte att du kommer ha det så. Inläggningen är för ditt bästa, och det verkar som ditt ställe har ungefär samma praxis som det jag var inlagd på.

    Vad är du mest rädd ska hända av att bli inlagd? Om jag vet kanske jag kan hjälpa dig med att förklara lagarna kring psykiatrisk omvårdnad?

    Även undrar jag om inläggningen är redan bestämd? Alltså för att vara metaforisk, ristad i sten?
  • Anonym (Oj)
    Äldre 12 Feb 16:58
    #76
    Anonym (Psyk) skrev 2017-02-12 14:17:46 följande:

    Jag vet inte! Att bli inlåst. Att inte kunna bestämma själv. :(:(

    Dom ville försöka få mig att ställa in mig på att lägga in mig själv, eftersom dom tycker det behövs. Men inget tvång. Än.

    Tänk om det blir det när jag väl är där?


    Vad jag har förstått så lider du av depression? Har du några självskadebeteenden, suicidförsök, missbruk, ätstörningar, vanföreställningar eller dylikt? Och om du har suicidförsök bakom dig, står dessa i din journal?

    Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) innebär att man måste uppfylla vissa kriterier för att denne ska kunna tillämpas. Beroende på hur din problematik ser ut (därför jag ställde frågorna ovan) så kommer "reglerna" se lite olika ut. För det första måste en läkaren som anser att LPT är nödvändigt skriva ett vårdintyg (läkarintyg) där det tydligt står varför LPT behövs och där måste läkaren argumentera och bevisa varför LPT är nödvändigt enligt lagen. Därefter måste en annan läkare se över vårdintyget och godkänna detta, och även måste detta rapporteras till förvaltningsrätten nästkommande dag så att du som patient har rätt att överklaga. Beslutet kommer omprövas kontinuerligt, och så fort du inte uppfyller ALLA kriterier som gäller LPT ska denne avskrivas. Om LPT pågår i 4 veckor kommer det prövas i rättegång, och då måste staten ge dig ett juridiskt ombud som hjälper dig i rättegången.

    Det ska med andra ord till rätt mycket att bli tvångsinlagd. Det är lite andra regler när en frivillig inläggning görs till en tvångsinläggning. Det kallas en konvertering till LPT och där är reglerna ännu striktare. Beslutet kan endast gälla i 4 dagar (till skillnad från 4 veckor som jag nämnde tidigare) sedan måste det prövas juridiskt. Även måste chefsöverläkaren på inrättningen godkänna konverteringen utöver de 2 andra läkarna. Man måste även uppfylla "farlighetskriterier" utöver de andra kriterierna vid LPT. Det innebär att man måste utgöra en fara för sig själv eller andra.

    Kriterier som måste uppfyllas vid en LPV enligt lagen:

    3 § Tvångsvård får ges endast om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt

    1. har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (sluten psykiatrisk tvångsvård), eller

    2. behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård).

    En förutsättning för vård enligt denna lag är att patienten motsätter sig sådan vård som sägs i första stycket, eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.

    Tvångsvård får inte ges om patientens psykiska störning enligt första stycket utgör enbart en utvecklingsstörning.

    Vid bedömning av vårdbehovet enligt första stycket ska det även beaktas, om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Lag (2008:415).

    Om jag förklarat lite luddigt, eller du undrar över något i texten så förklarar jag gärna.
  • Anonym (Oj)
    Äldre 12 Feb 17:03
    #77
    Anonym (Psyk) skrev 2017-02-12 14:17:46 följande:

    Jag vet inte! Att bli inlåst. Att inte kunna bestämma själv. :(:(

    Dom ville försöka få mig att ställa in mig på att lägga in mig själv, eftersom dom tycker det behövs. Men inget tvång. Än.

    Tänk om det blir det när jag väl är där?


    Så TS, om jag hade varit dig hade jag gått med på en frivillig inläggning. Då är det mycket svårare för läkarna att tillämpa LPT, än ifall du blev inlagd enligt LPT från första början.
  • Anonym (Oj)
    Äldre 12 Feb 17:10
    #78
    Anonym (mikaela) skrev 2017-02-12 13:34:48 följande:

    En sak man ska tänka på som faktiskt inte är helt ovanligt är att det är vanligt att frivillig vård övergår till tvångsvård. T ex att man skriver in sig själv och sedan vill åka hem, då kan detta vara en motivering för tvångsvård.


    "Ovanligt är att det är vanligt" :) jag förstår inte riktigt, menar du att det är ovanligt med konvertering till LPT eller vanligt? Jag vet faktiskt inte själv hur vanligt/ovanligt det är så därför jag undrar.
  • Anonym (Oj)
    Äldre 12 Feb 17:54
    #80
    Anonym (Psyk) skrev 2017-02-12 17:43:35 följande:

    TACK! Nej ingenting som står i journalen mer än att jag slutat äta vilket resulterat i kraftig viktnedgång. (30 kg) Självmordstankar men inga nämnda... Så rädd för att nämna dessa!


    Då tror jag inte att du behöver oroa dig. Självmordstankar är "vanligt", så dessa ska du kunna prata om utan några problem. Skulle du däremot ha självmordsplaner (dvs att du planerar att ta ditt liv) kan det hända att de vill hålla dig där tills du släppt dessa planer. Men som sagt, självmordstankar ska du absolut kunna prata om utan att råka ut för LPV.

    Jag tror det kommer gå bra :)

    Styrkekram :)
Svar på tråden inlagd på psyket