Anonym (Nära) skrev 2017-02-11 11:20:00 följande:
Du kan förstås tycka vad du vill men det fungerar inte då vi har ganska speciella omständigheter som jag inte vill dra här då jag föredrar att vara anonym.
Omständigheter som pappan varit med och skapat men som han nu lämnat över till bara mig.
Du får så klart också ha vilket intryck du vill men på vilket sätt tycker du att pappan bidrar till att främja BARNETS behov av sina nära vänner och kvalitetstid med sin mamma? Det ENDA behov pappan tillgodoser är barnets behov av sin pappa. Ett väldigt viktigt behov att tillgodose men inte det enda. Det finns även fler syskon och så vidare att ta hänsyn till. Men ska man gå efter familjeliv så är det en enda sak som ska tas hänsyn till och det är barnets umgänge med pappan och att det är så bekvämt som möjligt för just pappan.
Kvalitetstid med dig är ditt ansvar och kvalitetstid med pappan är hans ansvar att skapa. Även en vardag kan du ju ha kvalitetstid med din son? Jag spelar tex spel med mina barn, sitter i soffan och läser högt eller deltar i lek ungefär en timme aktiv tid varje kväll. Sen hjälper de till i köket när vi lagar mat (också kvalitetstid), vi äter tillsammans, osv. (Jag är också skild och har barnen vv). Så jag har mycket kvalitetstid i vardagen. Jag förösker också bjuda hem familjevänner på middag under vardagen, även om det innebär en kortis och merjobb en vardagkväll för mig, men då behöver jag inte boka in alla "måsten" gällande familjevänner till helgerna.
Vad barnens pappa väljer att göra på sin tid har jag lärt mig att inte lägga min energi på eftersom det är barnens tid med pappan. Visst kan det vara svårt ibland att inte ha åsikter och störa mig på hans val, men jag kan inte bestämma över hur han lägger upp sin tid med barnen. Men för att jag inte ska uppfyllas av negativitet så släpper jag det och fokuserar på vad jag och barnen gör tillsammans när vi ses istället utifrån de förutsättningar som råder (dvs vv). Visst skulle jag vilja ha mer ledig tid med dem, men nu är förutsättningarna helt enkelt så här. Jag får göra det bästa av det, av min och barnens tid, av barnens behov under den tid jag har dem och av att hantera mina känslor (utan att barnen märker någon irritation mot pappan). Det handlar inte om att göra det så bekvämt som möjligt för pappan, utan att vara realist och handla utifrån de förutsättningar som finns.
Om ditt barns pappa inte går med på dina två förslag så är det inte jättemycket du kan göra om du inte vill börja processa om umgänget, och det tycker jag låter som ett riktigt dåligt alternativ för er alla...
