Gravid i svår relation

Min man gjorde väldigt mycket utan mig innan vi fick barn, sen är det en svår övergångsperiod där han fick lära sig att det inte fungerade längre.

Men din sambo är ju rent av elak mot dig och där måste du ju sätta stopp redan nu. Har du berättat hur du känner? Om du tror att det kan komma bli bättre ska du och ni kämpa för det. Annars är det okej att ge upp. När man först försökt!

Hej! Vart bor du någonstans? Om du bor i Göteborg så tänker jag ta med dig ut på stan, så kan vi vara gravida och pissed off på karlar tillsammans.

Förstår att man kan känna sig isolerad under graviditeten, speciellt om alla ens vänner har fulltidsjobb och ingen ork samtidigt som man liksom söker bekräftelse hos sin man men blir lämnad med en slö ursäkt istället för kärleken man behöver.

Viktigt att kunna hitta en trygghet i sig själv och kanske söka sig till de man inte tänkt var ett stöd innan.

Så, som sagt, hänger gärna med dig om du bor i närheten! Nya kompisar är ju alltid kul :) Speciellt om man är gravida tillsammans.

Nä vad trist kille du har. Varför är han så missnöjd? Är han perfecto eller? Jag hade aldrig gått med på att bli behandlad så och särskilt inte när jag bygger vårt gemensamma barn med min kropp. Det kommer förmodligen INTE bli bättre när bebis är ute kanske till och med tvärtom. Förlåt.

Jag tänker så här. Å ena sidan (helt utifrån egen erfarenhet) blir allt lätt så uppförstorat och tungt när man är gravid, för det är ju så mycket som händer i huvudet och kroppen. Har aldrig tvivlat så mycket på min relation och startat så många bråk som när jag var gravid. Jag menar inte att förminska din upplevelse för den vet jag inte mycket om! Menar bara att JAG är glad att jag inte fattade såna beslut just då.

Det är också svårt för blivande pappor - min sambo grubblade och betedde sig märkligt i perioder. Men just för att det är jobbigt för båda de blivande föräldrarna är det så himla viktigt att man pratar! Ni behöver försöka förklara för varandra vad ni är oroliga för (för det är säkert han med). Han behöver få en chans att förstå att du kanske behöver uppmärksamhet och bekräftelse, och han borde förklara för dig om det exempelvis är så att han drar sig undan för att han är orolig inför föräldraskapet eller dylikt. Lättare att stå ut med märkliga beteenden om man vet varför.

Om han inte alls vill kommunicera, ja då vet jag faktiskt inte.

Hej!

Krånglig situation du hamnat i. Jobbigt när allt händer på samma gång - både skapa gemensamt hem och gemensamt barn samtidigt... Det finns mycket stöd här och bra råd som du ser, hoppas dock att du finner inre ro också. Tror också bästa sättet är att sätta sig ner och prata, förutsatt att du har hans fulla fokus och att han lyssnar.

En fråga bara: kände du att han tröck ner dig och klagade 10 ggr per dag innan du blev gravid också?

Bra att du VARNAR hur det kan bli.

Dålig tajming och ingen planering inte bra för någon!

Min väninna 34 år gick vattnet hos i vecka 30, första barnet i söndags. De slängde sig i bilen och han föddes sen 1600 gram och till kuvös i två månader!!