ADD.. hur berätta för mitt barn?
Eller så kan det vara så att läraren inte är riktigt uppriktig och skyller ifrån sig.
Eller så kan det vara så att läraren inte är riktigt uppriktig och skyller ifrån sig.
Visst upplever jag att hen skyller ifrån sig. Men jag tänker snarare att det har med försvarsmekanismer att göra. Men vi har också märkt att det fungerar väldigt olika beroende på vem som har lektionen. Det funkar ofta sämre med de lärare hen inte känner väl, och vissa har hen svårt för av olika anledningar. Sen finns det några hen verkligen har förtroende för, och där fungerar arbetet bäst.
Och jag är övertygad om att personalen bemöter hen och hens svårigheter på olika sätt, vilket avgör hur väl det fungerar. Jag tror att just för att hen behöver mycket stöd och hjälp under lektionerna, behöver det vara någon som bemöter hens svårigheter på ett bra sätt. Annars blir det pannkaka, inget blir gjort, hen kanske tom går därifrån, läraren blir arg och ifrågasätter och så är cirkusen igång...
Har samma situation men sonen är bara tio år. Man ska alltid vara ärlig och öppen med barnen men anpassa hur man framför saker utifrån ålder. Din sin är så gammal att du kan prata om det på ett vuxet sätt. Var noga med att säga att det inte har ngt med intelligens att göra utan koncentrationssvårigheter. Och att en diagnos sättas om man har svårare än normalt: jag berättade för min son vad skolan reagerat på och jämförde liksom hjärnan med "minnet" i mobilen. Att hans "minne" är mindre än andras och då glöms saker bort. Men att man kan få hjälp med det, typ som att "lagra" på ett USB... Ha ha.
Vad skönt att ni pratat och att det gick bra. Jag tänker också att de måste få ta ett steg i taget och vänja sid tanken på utredning osv.
Vårt barn har också själv haft funderingar kring ADD innan vi tog upp det, de är ju så pass gamla att de många gånger tänker och vet mer än vi tror.
Hoppas att det fortsätter gå bra för er och att ert barn tycker det känns ok med utredning osv. Känns ju väldigt viktigt att det första mötet på BUP blir bra.
Har ni fått tiden på BUP än, eller vet du hur lång väntetiden är? Vi ska till VC nästa vecka, sen lär det väl tyvärr dröja innan vi får tid på BUP. Men det är väldigt skönt att ha en dialog med barnet iaf och känna att något är på gång, för situationen känns ohållbar för framtiden.
Vad skönt att det inte verkar vara så lång väntan till BUP. Hoppas på samma här då!
Vårt barn gjorde s.k. pedagogisk utredning i skolan i början på mellanstadiet. Då fick vi höra att vi inte behövde vara oroliga, att hen bara hade väldigt mycket energi och lite svårt med koncentrationen. Men problemen är betydligt större idag än då, även om det har funnits funderingar sedan hen var ganska liten. Nu i höstas när både vi och skolan plötslig insåg hur långt efter hen var i allt skolarbete drogs det igång nya planer med specialpedagogen i skolan och olika extrainsatser. Som delvis har fungerat. Men ingen från skolan tog upp något om detta. Först häromveckan fick jag samtal från mentorn då hon berättade att hon var orolig för vårt barn och undrade hur vi upplevde att hen mår. Då hade vi redan själva bokat tiden på VC och berättade det, vilket hon tyckte lät bra. Men nog är jag lite fundersam över att de inte har ifrågasatt detta tidigare. När jag läser på om symtomen på ADD så har hen verkligen ALLA RÄTT om du förstår vad jag menar.
Jag hoppas verkligen att det ska gå smidigt framöver och att vårt barn fortsätter se det positivt. Men jag misstänker att just hela BUP-grejen kan kännas väldigt jobbig för dem, som du säger just oron att bli stämplad.
Jag är så irriterad!
Nu har jag pratat med barnets pappa om de misstankar som finns. Då svarar han att vårt barn kommit hem och berättat om ADD och att han då sa åt barnet... "-Lägg ner de tankarna, för det är inget fel på dig"
Sen sa han till mig att man skulle akta sig för sånt där för det kommer stå på papper som följer en hela livet! Och dessutom trodde han att vårt barn skulle utnyttja situationen om en diagnos ställs!
Alltså... Jag blir galen!
Allt jag sa var han emot, och inga av mina förklaringar lyssnade han på. ADD var för honom synonymt med ointelligens. Och eftersom vårt barn är normalbegåvad så kan h*n inte ha ADD... Enligt pappan.
Jag är så rädd nu att pappan ska förstöra allt. Och han är inte diskuterbar heller tyvärr. Det är hans väg eller ingen väg.
Och så blir jag så osäker på allt....
Du vet om att det är ärftligt?
Med tanke på att du skriver att ni inte kan diskutera.
Driv det ensam och berätta för psykologen när ingen annan hör, att pappan är helt inne på att detta är fel och att han som vanligt bara kan se sin egen syn på saken, att han inte kan ändra sig utan är fast i sina hjulspår.
Sen har ADD ingen med intelligens att göra. Vet en med skyhög IQ som har ADD (finns inte som diagnos längre utan det räknas som att man har ADHD). Ger problem i vissa situationer tex när man ska tolka mellan raderna eller sätta sig in i andras situationer, men personen klarar sina A och B i betyg ändå.
Kämpa på!
Lycka till.
Tack så mycket! Ja vi hoppas på det bästa, en bra läkare kan ju vara avgörande här.
Vad tufft för er att barnets pappa går emot er. Jobbigt nog som det är ju. Hoppas verkligen att du får med dig barnet och får rett ut det här. För precis som du säger kan det ju finnas andra orsaker också, och oavsett vad behöver man ju veta. Framför allt när skolan påverkas så negativt. Det kan ju trots allt vara avgörande för framtiden....
Lycka till!!!
De med autism är oftast för ärliga och tycker det är svårt att ljuga, vi ser inte riktigt meningen med det. Däremot kan det förstås vara missförstånd, tolkar man en sak bokstavligt uppfattar man ju oftast att någon har sagt något annat än vad som var tänkt. Men mest låter det som en försvarsmekanism.
Jag tycker du ska vara helt ärlig mot din tonåring under hela processen och berätta ny information så snart du hör det, annars kan er relation skadas.
Upplys din man om att alla journaler är sekretessbelagda och att ingen får veta om er sons eventuella diagnos om han inte berättar det själv. Visa gärna lite information om ADHD också så han får läsa och se själv att det inte har med intligens att göra.