Nya vänner

Jag har börjat lite smått efter att alla jämnåriga 30plussare flyttat åt olika håll, fått barn osv.

Skapat lite kontakter genom några internetsidor, blivit mer social på jobbet, tagit initiativ med nya bekanta osv.

Men VÄNNER blir dom inte så lätt och det är det vissa inte förstår. Jag hatar när nya bekanta är för på och pushar att man ska bete sig som "vänner" direkt. Det måste få växa fram utan krav! Och kanske bara vara och förbli "aktivitetskompisar".

Vissa som inte har några vänner går dock ut hårt med "jag hatar falska människor, vill bara träffa riktiga vänner som jag kan lita till 100% på direkt. Men lycka till, därav svaret till att dom uppfattar andra som "falska"; dom har ingen social kompetens eller förståelse för hur vänskap blir till. Det är som att man inte kan annonsera efter en make på Tinder och göra upp om giftermål innan första dejten. Det måste få vara förutsättningslöst, fritt att växa, fritt att backa, fritt att dra sig ur!

Vänner blir man om man blir men enligt mig upptäcker man att man är det efter något/några år på hur relationen varit och hur man känner efter ett år minst.

Om man inte har så höga förväntningar utan bara är öppen för olika slags människor är det lätt att vara social.

Ja, jag vill helst inte umgås med jobbet på fritiden. Tänker som du. Internet hur då? Faktiskt så blev jag ihop med en på Tinder. Vi har varit ihop i två år.