Ni som lever i familjeförhållande med barn är det så bra som det är alla säger.
Känner ni aldrig från att vara fri från förpliktelser eller är allting alltid roligt, kan ni gör som ni själva vill eller önskar ni ibland något annat med livet.
Bara nyfiken är det en utopi att leva i familj som alla drömmer om eller finns det några nackdelar som ni ibland drömmer om?
Klart det finns nackdelar. Men tycker att fördelarna överväger. För min del var jag själv så himla länge och även om vi nu bott ihop sedan 2014, tycker jag att det är väldigt skönt var sjätte vecka när han jobbar natt. Jag sover så otroligt mycket bättre om jag får ha sängen för mig själv.
Men när jag kommer hem och maken kanske har lagat mat eller klippt gräset, då känns det så skönt att inte vara själv. När jag var själv hängde ju allt på mig. Om inte jag gjorde det, blev det inte gjort. Nu när vi är två, händer det grejer även om inte jag gör det.
Och det är roligt när yngsta barnet gör något nytt, att få dela det med någon. Med äldsta barnet var det bara jag, och det kunde jag sakna ibland. Någon att dela livets under med! Nu när jag har min man, är det verkligen något jag kan skriva under på. Det är en stor glädje att vara två när man upplever saker och barnets utveckling!
Ja så var min uppfattning också att det fanns sådana sidor av det hela, intressant att ingen vill skriva sällan man hör de flesta säger bara att det är så fantastiskt och att allt är så bra.
Kan tänka mig det är skitkul om man hittat sin livsfriende helt ofattbart att så många hittar det så direkt snabbt.
Ja så var min uppfattning också att det fanns sådana sidor av det hela, intressant att ingen vill skriva sällan man hör de flesta säger bara att det är så fantastiskt och att allt är så bra.
Alla förhållanden -barn eller inte - har sina baksidor, det har även singellivet vilket inte får glömmas.
Allt blir vad man gör det till i livet och allt är inte kul jämt även om du har drömpartnern, drömjobbet eller självvalda singellivet. Vissa dagar kräks man på skiten och vill sälja man och barn på blocket och nästa dag älskar man dom till döds...
Jag är gift och har barn och har mycket fritid och möjligheter till eget liv. Lever ett tokspännande liv och har inga större problem att kombinera familj och eget liv.
Alla förhållanden -barn eller inte - har sina baksidor, det har även singellivet vilket inte får glömmas.
Allt blir vad man gör det till i livet och allt är inte kul jämt även om du har drömpartnern, drömjobbet eller självvalda singellivet. Vissa dagar kräks man på skiten och vill sälja man och barn på blocket och nästa dag älskar man dom till döds...
Jag är gift och har barn och har mycket fritid och möjligheter till eget liv. Lever ett tokspännande liv och har inga större problem att kombinera familj och eget liv.
Jag blev en helare människa när jag fick barn. Blev mer harmonisk och tryggare. Fick bättre självkänsla och självförtroende. Jag älskar barn. De är roliga och de är intressant att se deras personligheter och talanger växa fram. Borde strävat efter att "skaffa" långt tidigare.
Men visst är det stressigt och man får tjata och hålla på. Ja, jag behöver egentid emellanåt för att hämta kraft. Det tycker jag man kan ge varandra ibland i en relation.
Tveksamt om jag skulle varit en bra mamma som ensamstående med ensam vårdnad om flera barn. Då hade jag nog varit för stressad och helt utmattad.
Det finns nackdelar. Visst är jag mer låst än tidigare, svårt att göra riktigt allt man kanske skulle vilja men det är en prioriteringsfråga, jag skulle inte vilja ha det ogjort för allt i världen utan det är värt det.
Och visst finns det dagar man skulle vilja ligga ostörd i soffan hela dagarna eller så. Förhållandet känner jag mig inte låst i dock.
Det är det mest fantastiska som finns! Min make och mina åtta barn är det bästa som finns. Visst är det slitigt ibland, men jag tror inte att det finns något liv som inte någon gång är slitigt eller jobbigt.
Det är det bästa vi gjort och vår relation har dessutom djupnat sedan vi blev pappor. Det är som om vi först när äldsta föddes verkligen lärde känna varandra. Vi blev också ännu mer "oss", vi hör ihop och är en enhet. Sedan finns det nackdelar med allt, men hur jag än hade levt så hade det funnits både plus och minus. Just ansvaret är inget som skrämmer, det känns fint att ha.
Det är det bästa vi gjort och vår relation har dessutom djupnat sedan vi blev pappor. Det är som om vi först när äldsta föddes verkligen lärde känna varandra. Vi blev också ännu mer "oss", vi hör ihop och är en enhet. Sedan finns det nackdelar med allt, men hur jag än hade levt så hade det funnits både plus och minus. Just ansvaret är inget som skrämmer, det känns fint att ha.
Menar du biologisk familj eller ett familjehem ,fosterhem?
Klart inte allt alltid är roligt, men det är väl aldrig livet generellt!!