Extrem förlossningsrädsla

Det är inte konstigt att vara rädd men du behöver inte vara rädd för alla de sakerna. Har ni några sjukdomar i släkten du är rädd att barnet får? De flesta som beror på moderns ålder går att se tidigt med NIPT och du är inte ens gammal. 30 ökar inte risken för sådant. Det är förmodligen större risk att du/din man råkar ut för en olycka och blir handikappad än att barnet blir det om nipt/släktskap ser bra ut. Och du vågar ju ha en man :)

Kan du tänka dig snitt? Du verkar inte vara så rädd inför operationer iom att du gjort sådana och du har läkt bra då? Vaginism brukar dock bli bättre av vaginal förlossning. Jag hade det innan min men det gick över av förlossningen. Det försvårar inte förlossningen. Enda som var jobbigt gör mig var att det sved lite när de satte skalpelektrod på barnet och det gör man ju inte alltid ens. Framfall, stora förlossningsskador etc kan ju hända så det finns en risk men det är ändå ovanligt. Att du läkt bra efter operationer (som ju är skador) tyder på att du kommer läka bra efter en vag förlossning också. Hur stora huvuden hade du och min man när ni föddes? Har din mamma fått förlossningsskador? Det är till stor del ärftligt.

Du kan välja ett sjukhus med bra rykte som inte är så överbelagt och se till att barnet inte blir till så det föds i juli som är den "värsta" månaden att föda barn i resursmässigt. Sedan om du är rädd och orolig så kommer du nog få extra hjälp. Jag födde ensam och fick ha en bm hos mig hela tiden för att jag var det. En doula är jättebra alternativ också. Minskar förlossningsskador och du har alltid någon trygg och kunnig hos dig som du känner. Rekommenderas starkt!

Så du kan göra jättemycket själv :)

En viss rädsla hör ju alltid till men låter som om du fastnat i den. Tråkigt, för graviditeten ger mycket njutning för att inte tala om dom små underverken man får. Ditt jobb, vad du sett o mött, gör ju förstås inte saken bättre. För det första - din ålder är ingenting att grubbla över, riskerna med 30+ föderska är i princip inte högre än vid 25. Även vid 40 är dom, om än förhöjda, så inga stora. Att försöka inse att dom allra flesta förlossningar går bra, både vad gäller babyn och rupturer samt ev besvär, kanske borde få dig lugnare. Tråkigt att det är dom hemska o värsta man läser om. Sluta googla! Nätinformationen har gjort mycket bättre i världen, men även många saker värre. Man läser o informeras om nån enskild sak i en större kontext o så fastnar den saken trots att man borde veta helheten föf att få total inblick. Ex nån kvinna dött i förlossning, säger år 2000, men det kommer inte fram i nätvärlden att kanske denna kvinna pga en grundsjukdom rekommendrats att inte skaffa barn. Liknande saker finns mängder. Du kan inte heller ha koll på allt under graviditeten o förlossningen,det är professionella som ska ha det. Ta gärna kontakt till en bm o prata lite mera. Lycka till. Hälsn en bm

....jo, glömde, men precis som föregående skribent skrev så är bästa botemedlet mot vaginism en nedrevägsförlossning.

Vi har inga specifika sjukdomar i släkten. Min mor har alltid pratat om att hennes kropp inte var gjort för barnafödande och jag vet att det var slitsamt för henne och att hon mådde dåligt efteråt men vet inte exakta detaljer. Hon har fått både vaginalt och akut kejsarsnitt men det har ju ett tag sedan också.

Om jag kan tänka mig snitt, vet inte om man får välja. Och det är ju risker med båda alternativen...

Jag vet att de professionella ska ha koll, men de kanske inte hinner om man t.ex. inte får plats.

Tack för svaren förresten.

Undvika få barn i juli var ju ett konkret tips, hehe.

Ha med dig nån erfaren på förlossningen, t.ex. en doula. Min svärmor har varit med på alla hennes barnbarns förlossningar och vi hoppas att hon kan vara med när jag får mitt andra barn i juni. I en stressad verksamhet som förlossningsvården faktiskt är så är risken stor att man känner sig överkörd för de har inte tid... Då är det bra med någon som kan ifrågasätta och föra din talan. Mannen vet ju oftast lika lite eller mindre än mamman.

Adoptera?

Ja, den tanken har slagit mig när det gäller rädslorna för vad som kan hända med min egen kropp. Men å andra sidan har man då inte koll på hur graviditeten är och det är potentiellt sett än fler riskfaktorer då som fostret exponeras för.

Herregud, med såna nojjor så ska du inte skaffa biologiska barn!

Det var ganska elakt sagt. Vad tillför du för meningsfullt med såna kommentarer? Onödigt. Finns ideologiska anledningar till att jag är avigt inställd till att adoptera. Men yrkesmässigt har jag mött en överrepresentation av adopterade barn med funktionsnedsättningar, så jag menar bara att det verkar som en enorm omväg att adoptera som lösning - eftersom det aldrig finns garantier.

Vägrade länge också att skaffa barn, för att jag absolut inte ville vara gravid eller föda. Nu blev det så ändå, och till min stor förvåning är att föda barn det häftigaste, coolaste och mest fantastiska jag gjort!

Här är några konkreta tips:

-Läs faktaböcker (t.ex. "Att föda") istället för förlossningsberättelser på nätet. Undvik alla skräckhistorier!!

-Berätta för barnmorska direkt så har ni lång tid på er att arbeta med din rädsla.

-Boken och kursen "föda utan rädsla" ska vara bra och har hjälpt flera av mina vänner.

-Lär dig profylaxandning och avslappningstekniker.

-Träna bäckenbottenmusklerna så mycket du bara kan. Ju starkare bäckenbotten, desto mindre risk för skador och desto bättre läkning efter.

-Håll dig så fysiskt aktiv du kan under graviditeten. Är du i form så klarar du förlossning lättare.

-En del sjukhus tar emot studiebesök på förlossningen.

- Ta reda på info om smärtlindring och bedövning så att du vet vad du föredrar, men var öppen för låta det bli som det blir.

-Prata med din partner så att han/hon vet vad gan/hon ska säga för att lugna dig.

-Använd doula.

Sist men inte minst vill jag råda dig att inte tänka för mycket på det innan du blir gravid. En väldig massa händer i kroppen och psyket under den långa graviditeten så att man ska vara redo när det är dags.

Man behöver faktiskt inte ha barn, och man behöver inte föda, men om du väljer bort det så hoppas jag att det är för att du inte vill ha barn och inte för att du är rädd. Det kam gå hur bra dim helst.

Gud, jag gjorde ALLT på din lista så rädd jag var och det hjälpte inte ett skit. Jag hade en dålig känsla hela tiden under graviditeten. Lyssna på din inre röst TS!

Mardrömsförlossning, fyra års helvete, otaliga operationer, men för livet... Allt har ett pris och det där var för högt. Detta är dessutom så otroligt vanligt att det inte går att ignorera.

Hur skulle du hantera att drabbas av en svår förlossning och eller en förlossningsskada med t e x framfall och sfinkterruptur? Dagliga läckage av fis och bajs t e x? Fundera på det och besluta därefter. För förlossningsskador finns inga bra behandlingar.