Jag känner precis som du TS. Jag tycker inte om andras ungar, men jag älskar mina barn. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med en man som har egna barn, för jag skulle helt enkelt inte tycka om dem. Att adoptera eller på annat sätt få barn som inte är min mans och mina biologiskt är helt uteslutet.
Tänk vad olika det kan vara! För mig var gåvan att få barn en dörröppnare till en ny värld av insikt där man plötsligt förstod att alla barn är så väldigt värdefulla, inte bara mina egna. Jag tycker att åsikten du ger uttryck för inte känns helt okej, inte för mig, det där "Jag älskar och tycker bara om det som är mitt". Tja, man är olika! Är det föräldrar som resonerar som du som är med i "mina barn är bäst"-maffian också?
Jag kan absolut tänka mig att ta mig an barn som inte är mina egna. Hade jag haft mer utrymme och tid hade jag till och med kunnat tänka mig att vara stödfamilj. Här finns kärlek till fler.