• Äldre 2 May 10:23
    15403 visningar
    49 svar
    49
    15403

    Skulle inte kunna älska adoptivbarn/donatorbarn, bara jag?

    Det är ju tur att det är fritt val! Det är nog inte så ovanligt att känna som du gör, TS. 

    Jag känner mig dock otroligt tacksam över att mina morföräldrar adopterade min mamma en höst för ca 70 år sedan. Den kärleken och värmen jag fick från dem håller jag varmt i hjärtat varje dag, trots att de gick bort för ganska länge sedan. 

    Jag har gjort två släktträd, en med mina biologiska släktingar på mammas sida och ett med mormor och morfars. Båda är lika intressanta för mig, men på olika sätt. Det biologiska är just bara det - mitt biologiska arv. Var kommer jag ifrån, mitt utseende, min fysiska hälsa o.s.v.? Mormor och morfars släktträd är ju mitt sociala arv, hur blev de som de blev och hur har det påverkat mig? Jättespännande! Vi är ju alla en kombination av arv och miljö, oavsett om vi växer upp med våra biologiska föräldrar eller med någon annan föräldrafigur. Hur detta sedan kombineras varierar från person till person. 

    För mig går det inte att jämföra en biologisk släkting som man aldrig träffat med en mormor som hållit en i famnen. Det är helt skilda känslor. 

  • Äldre 2 May 10:30
    #36
    +1
    Anonym (Apan) skrev 2017-05-02 02:48:52 följande:
    Önskar fler hade tänkt som dig. För jag är rätt säker på att min "mamma" kom fram till detta EFTER hon adopterde mig.

    Så hon la ner tid, pengar , energi för att "dumpa" mig så fort jag blev myndig för att jag inte var en docka som hon kunde få att göra som hon ville med.

    Jag tycker verkkligen du är stark som vågar erkänan detta och sätta ord på det.
    TACK.
    Hoppas fler följer efter.
    Jag känner tyvärr en person som dumpade sitt adoptivbarn på liknande sätt. Adoptivbarnet är dessvärre avliden sedan många år, men hen flydde hemmet vid 15-16 och fick många barn därefter under svåra omständigheter.

    Just ordet "docka" var precis det jag tänkte om den situationen. Föräldrarna (särskilt den ena) önskade sig en docka som skulle sitta och vara söt i soffan och inte ställa till med problem. 

    Det finns många skäl att fundera några extra varv innan man drar igång en adoptionsprocess. Jag är i mångt och mycket skeptisk, särskilt till internationella adoptioner av olika skäl. Däremot håller jag inte med TS om att man inte KAN älska ett adopterat barn lika högt som ett biologiskt. Jag tror det handlar om personlighet. 

    Som du så klokt påpekar, är det bra att TS har kommit fram till detta nu och inte lurar sig själv att tro att allt kommer att falla på plats bara barnet är här... 
Svar på tråden Skulle inte kunna älska adoptivbarn/donatorbarn, bara jag?