Skulle inte kunna älska adoptivbarn/donatorbarn, bara jag?

Och jag känner såhär, att om man kan älska en hund (eller ett annat djur, dvs en helt annan ras) lika mycket som ett barn (vilket jag vet att man kan) så är det fullt möjligt älska ett barn som inte delar halva ens dna. Jag tror det sitter i huvudet, och när barnet väl är en del av familjen så är det just det - en självklar del av familjen.