• Anonym (Dålig­mamma)
    Äldre 2 May 21:02
    17437 visningar
    86 svar
    86
    17437

    Vill inte ha barnet

    Hej!

    Jag är gravid i v 13 det är fruktansvärt. Jag har ett efterlängtat och planerar barn från tidigare som jag älskar av hela mitt hjärta, ett barn som jag skapade starka band till redan i magen och önskade. Ett lyckat och bra föräldraskap med ekonomisk trygghet och mycket kärlek. Jag prioriterar alltid mitt barn.

    Nu är jag gravid igen och hatar det. Min man och familjen har pressat mig sen jag fick mitt första barn. De vill att jag skaffar ett syskon fast jag verkligen inte vill ha flera barn. Jag använde preventivmedel men då slutade min man ha sex med mig helt och hållet för han ville ha ett till barn. Till sist orkade jag inte med hans tjat och gav efter en endaste gång (utan preventivmedel) och blev gravid. Jag har grym ångest och gråter. Min man och familjen säger att jag inte kan göra en abort och att jag kommer att ångra mej för resten av livet, men det tror inte jag. Min man säger att han inte klarar av ett svek där jag dödar barnet så då skiljer han sig och jag vill inte leva utan mitt barn varannan vecka, så därför känns det som om jag måste hålla. Men de känns så orättvist mot barnet i magen att jag inte älskar det och att jag troligtvis kommer att älska min förstfödda mera. Börja man alltid älska ett barn även om det är ett "misstag"?

  • Svar på tråden Vill inte ha barnet
  • Anonym (Dålig­mamma) Trådstartaren
    Äldre 2 May 21:13
    #4
    Anonym (2 barn) skrev 2017-05-02 21:05:39 följande:

    Du kommer att älska ditt barn.Barn nr 2 känns något speciellt och lättare.Tänk inte för mycket,sök samtalshjälp hos doktor eller barnmorska.Lycka till!


    Tack, nog kommer jag säker att böja älska den här bebisen... Men det känns jobbigt att börja om nu när min första har blivit mer självständig. Ska nog söka samtalshjälp imorgon.
  • Anonym (Dålig­mamma) Trådstartaren
    Äldre 2 May 21:22
    #6
    Loriyana skrev 2017-05-02 21:07:44 följande:

    Får jag fråga hur det kommer sig att du endast vill ha ett barn?


    Jag är själv ensambarn och förstår inte det här tjatet med syskon. Allting föll på plats när min son kom. Jag ger honom mycket uppmärksamhet och trygghet och vi hittar på allt möjligt kul. Min familj tycker att han är bortskämd med upplevelser och kärlek osv men det tycker inte jag att någon kan bli. Vi reser tillsammans och har jätte kul. Också i vardagen och han har alltid varit så lätt och nöjd. Har aldrig blivit trött på honom eller längtat efter barnvakt som jag hör andra föräldrar säga.

    Men om det kommer ett till barn finns inte samma möjlighet. Då måste jag vara rättvis och dela min uppmärksamhet och de orkar jag inte. Tycker det är bra med ett barn som man satsar allt på nu kan jag spara mycket mera pengar åt ett barn.
  • Anonym (Dålig­mamma) Trådstartaren
    Äldre 2 May 21:29
    #7
    Anonym (Penny lane) skrev 2017-05-02 21:21:51 följande:

    Jag tror också att du kommer att älska ditt andra barn när det är fött, men oavsett tycker jag att du blivit väldigt illa behandlad.

    Det är absolut inte ok att utpressad/tvinga någon att skaffa barn. Hur ska du kunna komma över att ha blivit behandlad så av din man och familjen? Är det verkligen ett förhållande du vill leva i, där din egen man inte respekterar dina känslor ens gällande något så här viktigt?


    Ja men min man säger att det är orättvist att han inte får flera när han önskar sig en stor familj och jag bara vill ha ett barn. Min egen familj är likadan och de respekterar inte mig heller utan höll bröllopstal om hur de önskar att jag skall få många barn fast jag har nämnt 100 gånger att jag vill ha ett och absolut inga flera. Min egen familj är också emot abort under "ordnade förhållanden" (min fars uttryck) mina föräldrar blev ledsna när jag använde preventivmedel och tyckte det var egoistiskt av mig. Så om min man skiljer sig kommer alla hur som helst tycka att jag får skylla mig själv.
  • Anonym (Dålig­mamma) Trådstartaren
    Äldre 2 May 22:03
    #12
    Anonym (dede) skrev 2017-05-02 21:40:56 följande:

    Din man låter som en skithög! Pressar dig på alla sätt! Och varför du inte sagt upp kontakten med din familj fattar jag inte.

    Jag har aldrig haft någon som lagt sig i mina val, men jag kände som du om att bara få ett barn. Sedan blev jag gravid trots pmedel. Alla sa att jag säkert ångrar mig om jag gör abort. Jag gjorde abort och har aldrig ångrat det.


    Tack det var skönt att höra! Det var faktiskt skönt att du berättade att du aldrig ångrat dig. :) tror inte jag skulle ångra mej heller. :)
  • Anonym (Dålig­mamma) Trådstartaren
    Äldre 2 May 22:06
    #13
    Anonym (Liv) skrev 2017-05-02 21:46:34 följande:

    Jag är ganska säker på att du kommer älska ditt andra barn. Däremot kommer säkert kärleken till din man påverkas. När det blir jobbigt, när du inte hinner, orkar osv. Lätt då att tänka att det var han som pressade. Visste han att du bara ville ha ett barn när ni gifte er?


    Redan innan vi blev ett seriöst par talade han om för mig att det var mycket viktigt med en stor familj och jag berättade att ett barn är lagom. Han och våra familjer har alltid påstått att jag ändrar mig och kommer att få bebislängtan flera gånger.
  • Anonym (Dålig­mamma) Trådstartaren
    Äldre 3 May 07:48
    #27
    CarroAN skrev 2017-05-02 22:11:23 följande:

    Hellre ångra ett barn man tog bort än ett barn man fick... eller? Min man vill också ha fler barn men jag säger tvärt nej. Just nu tror jag han tror att han kan övertala mig men det kan han inte. I så fall får vi väl skiljas. Men gå och prata med någon, det finns ju de som specialiserat sig på just detta.


    Håller med. Känns så elakt mot barnet och hur blir deras uppväxt om jag innerst inne favoriserar det första. Alla säger att det ordnar sig men tänk om jag får en förlossningsdepression. Har bokat tid till BM fick tid på måndag. Dagarna går samtidigt känns det som för sent att göra abort när allt tar sån tid.
  • Anonym (Dålig­mamma) Trådstartaren
    Äldre 3 May 07:54
    #28
    Anonym (Nicco) skrev 2017-05-03 00:09:53 följande:

    Vad hemskt det låter att både dina föräldrar och din man pressar dig på det här sättet!

    Jag tycker du borde sätta dig mer med dina föräldrar en gång för alla och förklara att det inte är okej att dom håller på såhär, att du sagt i flera år att du bara vill ha ett barn, ditt liv, ditt beslut och det får dom bara acceptera. Va hård! Det är dina föräldrar, dom ska stötta dig och dina val och inte se till sina egna önskningar!

    Din man... jag tycker du ska gå back to basis, han visste detta från början, du har sagt det hela tiden, aldrig ångrar dig, du förstår hans önskan men du kan inte uppfylla den för det handlar inte om en present utan ett barn, ditt liv och barnets.

    All lycka till <3


    Har försökt tala med mamma och pappa men det är som att tala med en vägg. Min mor fick livmodercancer när jag var 1 år och opererade bort allt så därför kunde de inte få fler biologiska barn och önskar nu en hel hög med barnbarn och jag vet att de alltid ställer upp som barnvakter osv om jag behöver. Nu när jag inte vill laga mat för mår så illa, kommer de varje dag förbi med något som jag vill ha, om min man jobbar sent och inte hinner fixa. Och de hjälpte till att ordna dop och allting senast också, men nog som jag önskar de kör inte över mig med sina åsikter i några andra frågor än barnfrågan.

    Min man har även en syster som inte kan bli med barn och hon vill inte heller, dessutom börjar hon bli lite på äldre sidan så allas åsikter handlar mest om att det blir så synd om min son som aldrig får kusiner eller syskon.
  • Anonym (Dålig­mamma) Trådstartaren
    Äldre 3 May 08:05
    #29
    Anonym (Beslut) skrev 2017-05-03 07:06:59 följande:

    Det är ditt beslut. Inte din familjs.

    Är din familj svenskar? Eller frireligiösa eller något annat?

    Jag hade absolut inte tänkt skaffa mer än ett barn. Sen blev jag med barn igen av misstag. Av olika anledningar kunde jag inte göra abort.

    Jag trodde aldrig jag skulle älska det nya barnet som jag älskade barnet jag hade, men det gjorde jag, precis lika mycket.

    Det som är fel med din man är att han känslomässigt utpressar dig, han vill ha en stor familj, risken är att han kommer vilja ha fler efter detta.

    Tycker du att du inte har några val, så låt honom ta mest föräldraledighet och den som går upp på mätterna första året.


    Min familj är svenskar också min man. Nej ingen är nog så överdrivet religiösa men vi är alla inskrivna i kyrkan. Men mina farföräldrar är väldigt religiösa och går i kyrkan ibland det har säkert påverkar min far. Mest handlar det nog om att de inte fick flera barn och alltid önskade syskon åt mig.

    Min man tar sitt ansvar han kan ta ut all föräldraledighet om jag vill eller så låter han mej vara hemma. Senast var jag nästan hemma hela själv för jag tyckte att det var så mysigt och jag ammade länge. Han var ok med det också. Vi förtjänar ungefär lika mycket så det är inte så stor skillnad ekonomisk vem som är hemma.

    Han är en bra man och pappa som gör allt för familjen och underlättar så mycket som möjligt för mig jag är fri att när som helst få tid för mej själv om jag behöver det. Våra familjer bor i närheten och hjälper också till med allting.

    Därför känns det som det är något fel på mig som vill göra en abort iaf.
  • Anonym (Dålig­mamma) Trådstartaren
    Äldre 5 May 18:24
    #78

    Hej! Jag åkte till stugan för att få fundera i lugn och ro och har inte hunnit vara inne här. Det känns som om jag börjar landa i det här att bli mamma igen. Det är mysigt med en till egentligen. Tror jag. Har samtalskontakt på måndag.

Svar på tråden Vill inte ha barnet