Inlägg från: Anonym (dede) |Visa alla inlägg
  • Anonym (dede)

    Vill inte ha barnet

    Din man låter som en skithög! Pressar dig på alla sätt! Och varför du inte sagt upp kontakten med din familj fattar jag inte.

    Jag har aldrig haft någon som lagt sig i mina val, men jag kände som du om att bara få ett barn. Sedan blev jag gravid trots pmedel. Alla sa att jag säkert ångrar mig om jag gör abort. Jag gjorde abort och har aldrig ångrat det.

  • Anonym (dede)
    Anonym (Dåligmamma) skrev 2017-05-02 21:29:27 följande:

    Ja men min man säger att det är orättvist att han inte får flera när han önskar sig en stor familj och jag bara vill ha ett barn. Min egen familj är likadan och de respekterar inte mig heller utan höll bröllopstal om hur de önskar att jag skall få många barn fast jag har nämnt 100 gånger att jag vill ha ett och absolut inga flera. Min egen familj är också emot abort under "ordnade förhållanden" (min fars uttryck) mina föräldrar blev ledsna när jag använde preventivmedel och tyckte det var egoistiskt av mig. Så om min man skiljer sig kommer alla hur som helst tycka att jag får skylla mig själv.


    Inget är orättvist! Utom kanske om du skulle gå igenom graviditet, förlossning och amning för hans skull. Och sätta ett oönskat barn till världen! Din man gifte sig med dig trots att han visste var du stod, där och då valde han att bara få ett barn. Fast han utgick väl från att han skule kunna kontrollera dig..
  • Anonym (dede)
    Anonym (Hi) skrev 2017-05-03 00:55:20 följande:

    Tänk på att ditt första barn kanske vill ha och behöver syskon den dagen han blir vuxen och du och din man går bort..

    I övrigt låter ert äktenskap helt sjuk.


    Du glömmer att barnet ska ha en fin barndom först....
  • Anonym (dede)
    Behåll dina barn skrev 2017-05-03 02:08:33 följande:

    Såhär står det om fostret i graviditetsvecka 13

    " den lilla kroppen blir allt stadigare. Delar av brosket börjar ersättas av ben och barnet rör sig mer och mer för varje dag som går. På ultraljudsundersökningen kan man se hur händerna söker sig mot munnen och hur armar och ben böjs och sträcks....Det går att ana de linjer på fingertopparna som senare blir ert barns speciella fingeravtryck. I v 14 kan handen gripa. En del barn får hår på huvudet. I v 15 gör barnet andningsrörelser m bröstkorgen. I v 16 säger det på tummen.

    För 3 veckor sedan, redan, var alla organ på plats och barnet ser sedan dess ut som en liten människa*

    Jag förstår att du är arg på din man och din familj, de har inte behandlat dig med respekt. Dumpa hellre mannen än det oskyldiga barnet.

    Jag förstår oxå att du är orolig för hur barnet skulle påverka din relation till ditt första barn. Där är jag själv i samma situation eftersom jag väntar mitt andra barn. Oroar mig mycket för hur min tid m min son kommer påverkas. Men samtidigt är jag glad att mitt barn i bästa fall kommer att ha en familj även när min man och jag är borta, mina ev barnbarn ha kusiner osv. En släkt.

    Och hemska tanke, om något skulle hända något av barnen något i framtiden , kommer de att ha varandra.

    En vän till oss förlorade sin ende son när han var 25. Då var det försent för henne att få fler barn...

    Bara några tankar.

    När jag väntade min son oroade jag mig oxå om jag skulle vara mogen, kunna älska, klara av det osv... I takt med graviditeten klarnade allt.

    Skilj snälla på känslorna för din man och din familj och för barnet. Det har inte bett om att bli till, det har inte trängt sig på, det är helt oskyldigt.

    Be att få se det på ultraljud innan du skadar det

    All kärlek/ Emelie

    *Gravid, graviditet, förlossning och den nya familjen av Caroline Gäbel.


    Skilj på dina och andras känslor kring abort.
  • Anonym (dede)
    Loriyana skrev 2017-05-03 06:47:59 följande:

    Väntar också mitt andra barn nu. Har svårt att tänka mig att jag kommer älska det här barnet lika mycket som min första. Men jisses tänker inte döda ungen bara för det! Tror det ordnar sig när bebisen väl ploppar ut. Och OM det är så att jag av någon anledning inte älskar barnet lika mycket, ja då får barnets var kompensera helt enkelt. Sedan vet jag att kärlek ofta är något som växer med tiden. Tror vi har alldeles för höga förväntningar på oss själva.

    Kan tillägga att jag har fem syskon och är otroligt tacksam gentemot mina föräldrar som jag mig syskon. Att ha syskon är en otrolig gåva. 


    Jag ska berätta en historia ur min egen närhet. Om min bästa vän. Vi kallar henne Hanna. Hannas mamma ville bara ha ett barn och fick sin dottrr Lisa. Lisas mamma var en fantastisk mamma och Lisa hade det verkligrn bra.När Lisa var några år blev mamman gravid igen. Hon ville inte ha barnet och hon ville bara ha ett barn. Pappan ville ha barnet, men pressade inte. Det gjorde däremot alla andra. Mamman fick alltid höra att det ordnar sig , du kommer att älska barnet och man ångrar aldrig barn. Så till slut skämdes hon så för sina känslor att hon behöll. Hon tänkte att hon väl vänjer sigvid tanken småningom och allt ordnar sig. För det sa ju alla att det skulle.

    Hanna föddes och inget blev som alla sa. Inget ordnade sig. Mamman höll ihop under de första åren, men kände mer och mer bittrthet mot Hanna för att hon fanns. Yrots att hon visste att det var fel. Lisa märkte också attnågot var fel. Hon hade det inte längre så bra. Hemmet var stressat och ledset, hon tyckte inte om Hanna som hade förstört allt. Lisa kände så långt uppi tonåren. Mamman började aldrig älska Hanna som sitt ban, däremot som person, men det räckte inte. När Hanna var i lågstadieåldern gick mamman sönder totalt. Hon fick massa hjälp, men inget bet. Pappan orkade inte längre och skiljde sig. Flickorna fick bo hos honom för mamman blev aldrig sig själv igen. Hos pappa blev det bättre, men relationen flickorna emellan var kass. Lisa kände ilska mot Hanna för att hon förlorat sin mamma. De fick gå i terapi, men litet resultat. När Lisa flyttat hemifrån bröt hon.med pappa och Hanna och ville återuppta relationen med mamna, men det blev ju inte som när hon var liten.

    Först när Hanna för andra gången försökt ta sitt liv fick systrarna kontakt igen. Nu har de kontkt och har förlåtit varandra, men riktigt nära systrar är de inte, såren är för djupa. Förra året dog deras mamma och det rörde upp mycket i flickornas relation, för de sörjde olika mammor och hade svårt att samarbeta kring begravningen.

    Deras mamma är ingen hemskt människa, det tycker inte de själva heller. Hon var inte heller instabil på något sättoch levde i ett tryggt nätverk. Hon önskade bara att folk inte sagt att man inte kunde ångra barn, för det kan man.
  • Anonym (dede)
    Anonym (Ööh.) skrev 2017-05-03 11:20:33 följande:

    Jag tycker det är TS som är den respektlösa här.

    Hon VALDE ATT ha oskyddat samlag och blev gravid med en man som hon vet vill ha fler barn. Nu vill hon göra abort. Döda hans barn...

    Han våldtog inte TS. Han ville ej ha skyddat sex. Det har han rätt att välja faktiskt. TS ville ha sex och hade det då oskyddat.

    Sen kan ts lämna honom för det om hon vill men det är TS och bara TS som varit vidrig i denna situation.

    Bebisen är 13 veckor, döda den inte. Föd barnet och lämna till pappa .

    Usch jag spyr på idioter som TS!!


    Ungefär som att en misshandlad tillåter någon att slå bara för att denne inte lämnar då? Det var det dummaste jag hört.
  • Anonym (dede)
    Anonym (Ööh.) skrev 2017-05-03 11:20:33 följande:

    Jag tycker det är TS som är den respektlösa här.

    Hon VALDE ATT ha oskyddat samlag och blev gravid med en man som hon vet vill ha fler barn. Nu vill hon göra abort. Döda hans barn...

    Han våldtog inte TS. Han ville ej ha skyddat sex. Det har han rätt att välja faktiskt. TS ville ha sex och hade det då oskyddat.

    Sen kan ts lämna honom för det om hon vill men det är TS och bara TS som varit vidrig i denna situation.

    Bebisen är 13 veckor, döda den inte. Föd barnet och lämna till pappa .

    Usch jag spyr på idioter som TS!!


    Ungefär som att en misshandlad tillåter någon att slå bara för att denne inte lämnar då? Det var det dummaste jag hört.
  • Anonym (dede)
    Anonym (Alma) skrev 2017-05-03 18:48:44 följande:

    Nu verkar du ju väldigt bestämd sedan innan att du bara vill ha ett barn så det kanske är skillnad, annars är det som flera redan skrivit, att det är VÄLDIGT vanligt att man tror att man inte kommer älska barn nr två lika mycket, men det blir absolut inte så!

    Svår situation. Även för din man, som jag inte alls tycker är sån skitstövel som alla andra här verkar tycka. Det är inte lätt att förlika sig med tanken att man aldrig kommer få fler barn trots att man ville. Det är bara att läsa trådar av mammor vars makar inte vill ha fler....Eller trådar om sekundär barnlöshet.

    Vet inte vad jag ska råda dig till :( Terapi och parterapi är ju bra förstås, men veckorna rasar ju iväg om du inte redan fattat ett beslut.

    Jag tror att det kommer sluta bra för dig iaf, oavsett hur det blir.


    Se mitt inlägg om min vän. Ts man valde att bara få ett barn den dagen han gifte sig. Han visste var ts stod.
  • Anonym (dede)
    Anonym (Alma) skrev 2017-05-03 19:05:08 följande:

    Och hon visste var han stod....Jag såg ditt inlägg, riktigt tråkig historia :( Sedan finns det ju förstås gott om motsatta historier också.


    Ja, det kvittar för henne. För inget förändras för henne bara för att han blir utan. Hennes önskan är fortfarande den samma. Det är hans liv som förändras. Det får han stå för.
  • Anonym (dede)
    Loriyana skrev 2017-05-03 19:23:28 följande:

    Vet din kompis Hanna om att du tycker att hon borde dö? Att hon inte borde ha fötts överhuvudtaget. Att du anser att hennes liv inte är värt ett skit. Lite förvånad över att du påstår dig vara hennes "vän".


    Nu vet jag inte riktigt när jag sa att jag önskar livet ur Hanna, för det gör jag ju inte och det förstår du också. Det är en enorm skillnad på att inte bli fldd och att dö efter att ha ffötts. Eller som Hanna själv säger, "jag vill inte dö, men det hade varit bättre för alla om jag inte fötts". Men din retorik är ju som den är också....
  • Anonym (dede)
    Anonym (Alma) skrev 2017-05-03 19:33:35 följande:

    Håller med. Jag har också väldigt svårt att tro på att en förälder som hade förmågan att älska sitt ena barn väldigt mycket, inte skulle älska även sitt andra barn. Att det skulle skapa såna dåliga känslor att föräldern tom hamnar i djup depression, en depression pga att man skaffade två barn ist för ett???? Att det händer vid FÖRSTA barnet kan jag köpa, men är man en kärleksfull förälder så är man det till alla sina barn. Sedan kan känslorna skilja sig lite åt, men de finns där, villkorslöst!

    Med det sagt säger jag inte att Ts ska behålla, beslutet om hur hon gör måste hon ta själv.


    Och ändå har jag berättat om en normal förälder som kände just så. Men det passat ju tydligen inte dina värderingar och lär därför inte vara sant....
  • Anonym (dede)
    Anonym (Alice) skrev 2017-05-03 19:38:04 följande:

    Det var ju absolut inte det dede skrev alls? Vart fick du ens det ifrån? Poängen var ju att pressa och övertala någon till att behålla ett barn de inte vill ha, är inte alltid en bra idé och att det inte alltid "löser sig när barnet fötts".

    Klart att dedes vän har människor i sitt liv som älskar henne och är glada över att hon finns, men faktum kvarstår att hon troligen haft en oerhört jobbig barndom, och fick en dålig relation med både sin mamma och syster, pga. att människor pressade mamman till att behålla. Det är inte detsamma som att önska att "Hanna" borde dö.


    Precis. Och inte var det bara Hanna som fick en dålig barndom. Lisa fick det med, men hade troligen fått en fortsatt bta barndom om hon fått förbli ensambarn. Jag tycker att det är sjukt att säga att det alltid är bättre att ha syskon, det är det verkligen inte. Jag är då hellre ansvarsfull nog att se till att jag förblir en bra mamma till mitt barn än se till att de är två när jag dör. Om de nu skulle ha en god relation vid den tiden, blodsband är ju ingen garanti för att man ska tycka om varandra.
Svar på tråden Vill inte ha barnet