När upphör kvinnans rätt att bestämma över sin kropp vid graviditet?

När fostret är livsdugligt.

När inträffar det, och varför upphör kvinnans rätt att besluta över sin kropp då?

Livsdugligheten varierar. I Sverige anser man att foster är livsdugliga runt vecka 22-23 men det finns foster som aldrig blir livsdugliga inte ens i vecka 40.
När barnet är livsdugligt kan det också överleva utanför kvinnans kropp och någon form av gräns måste alltid sättas och där sätter jag min etiska gräns.

Menar du då med hjälp av medicinsk utrustning, eller för sig själv?

Varför skulle det vara logiskt att kvinnan får sluta bestämma över sin kropp vid förlossningen?

En människa har alltid rätt att bestämma över sig själv, oavsett om hon är gravid eller inte, och får göra precis vad den vill med sin kropp. Däremot har jag inte rätt att bete sig hur som helst mot ANDRA människor, och jag har heller inte rätt att begära att någon annan ska utföra en viss handling mot mig.

Med all tillgänglig medicinsk utrustning.

Jag utgår från att kvinnans rätt till abort och rätten att besluta över sin kropp är logiskt, sakligt betingad.

Detta är en intressant fråga, eftersom det inom en nära framtid kommer vara möjligt att låta foster leva i en konstgjord livmoder. Kommer rätten till abort att upphöra då?

www.nytimes.com/2017/05/08/health/artificial-wombs-ethics.html

 

Tvärt om stärker det väl rätten/möjligheten till abort om man helt enkelt kan "vräka" sitt foster utan att döda det. Då har abortmotståndare inte mycket att komma med sen

Det är ju en fråga som inte har något rätt eller fel svar alls, så blir litr svårt att säga att det bara finns två logisla alternativ som du föreslår. För mig är det mest logiska detta med livsduglighet. Eftersom, enligt mig (som inte direkt har någon betraktelse av livet som något heligt från start) så är kärnan i abortfrågan att man ställer två individers rättigheter mot varandra - rätten till autonomi och rätten att leva. Då blir den första viktiga frågan för min logik: när blir man en individ? Och det är väl inte helt enkelt att svara på, men i nuläget köper jag att man betraktas som en individ när man är att anse livsduglig - alltså när man (med hjälp av medicinsk teknologi) kan överleva utanför livmodern. Det är kanske inte ett helt perfekt svar, speciellt inte när vi har i åtanke att tidspunkten för livsduglighet kan komma att inträffa tidigare allt eftersom den medicinska delen avancerar. Men i nuläget kan jag både etiskt och logiskt känna mig bekväm med mitt resonemang.